Andersson (S) vill vinna valet på ekonomin – ett högt spel

Halvtid i mandatperioden har passerat. Nästa val kryper närmare. I dagens partiledardebatt kan man skönja vad som är de båda statsministerkandidaternas huvudspår för att trycka dit varandra.

Ulf Kristersson (M) fortsätter hamra in budskapet att Magdalena Anderssons (S) regeringsunderlag är otydligt. Han radade upp ett antal områden där han anser att den förra regeringen misslyckades att enas. Han tryckte också på den ömma punkten att Magdalena Andersson inte ens hade stöd för sin budget mot slutet av mandatperioden.

– Vänsteralternativet skulle inte kunna lägga ett enda lagförslag som gör Sverige rikare och tryggare.

Strid om vems fel

Magdalena Andersson (S) taktik tycks vara att försöka sätta dit Kristersson på Moderaternas hemmaplan. Trots att Sverige styrs av en moderatledd regering är arbetslösheten högre än på länge, Sveriges tillväxt är låg och konkurserna ökar.

En stor del av debatten avhandlades åt att komma fram till vems fel det är att Sverige befinner sig där det gör. Är dagens problem i Sverige den nuvarande regeringens fel (Anderssons ståndpunkt) eller har problemen skapats under den förra regeringen (Tidöpartiernas argument)? Den typen av ”ja men ni då”-argumentation kommer säkerligen fortsätta.

Men det är knappast den typen av diskussioner som kommer avgöra valet 2026. Då kommer det i stället handla om ifall väljarna upplever att det blivit bättre med Kristersson som statsminister. Svaret på den frågan kommer bland annat vara kopplad till de ekonomiska frågor som Andersson lyfte i dagens debatt.

Fördel Kristersson

Kruxet för Andersson att rikta in sig på det spåret är att ekonomin redan är på väg att vända, även om återhämtningen verkar ta längre tid än väntat och utvecklingen i omvärlden skapar en stor osäkerhet. Sverige har redan lämnat bottenplatsen i EU:s tillväxtliga och regeringen kommer dessutom med stor sannolikhet kunna fläska på med pengar i nästa års budget, vilket gör att förutsättningarna för regeringen att visa på pilar som går åt rätt håll nästa år ser hyfsat bra ut.

Kristerssons huvudkritik mot Anderssons regeringsunderlag är i det avseendet ett säkrare kort att satsa på. Det finns lite som tyder på att Andersson genom ett alexanderhugg ska få Vänsterpartiet och Centerpartiet att enas kring ekonomisk politik. För att inte tala om partiernas meningsskiljaktigheter i allt från försvarspolitik till migrationspolitik.

Ökade krav

Samtidigt ökar kravbilden på Ulf Kristersson att hålla ihop sitt regeringsunderlag. Det blir svårt att anklaga vänstersidan för att inte vara enig om exempelvis L och SD börjar tjafsa i en valrörelse.

Och när ekonomin nu verkar blåsa åt regeringens håll ökar kraven på att faktiskt leverera. Nästa år kommer inte regeringen på samma sätt kunna skylla problem på ett tufft ekonomiskt läge.

Men så finns ju också en joker med i leken. Är det mellan Kristersson och Andersson statsministerkampen kommer att stå? Eller kommer Jimmie Åkesson (SD) att komma smygande ur skuggorna? Det återstår att se.