Biståndsramen – ett kreativt utrymme

ANALYS. Regeringen håller hårt på principen om att Sveriges stöd till FN:s klimatfond inte ska tas från det ordinarie biståndet. Men biståndsminister Isabella Lövin (MP) lyckas ändå använda den halva miljarden två gånger i budgetpropositionen.

Biståndsminister Isabella Lövin (MP) var nöjd när hon förra veckan kunde berätta att Sverige håller sitt löfte: Regeringen skjuter till en halv klimatmiljard utöver det ordinarie biståndet. Pengar som ska användas till klimatfinansiering i utvecklingsländer, främst genom en inbetalning på 400 miljoner till FN:s nya klimatfond.

Det är en viktig principstrid i klimatförhandlingarna, framför allt för den fattiga delen av världen, att de rika länderna inte betalar sin klimatskuld genom att klistra nya etiketter på gamla biståndspengar. Utan att det förs in friska pengar i systemet, så kallade additionella medel.

Detta är en princip som i svensk bistånds- och klimatpolitik tolkas något olika beroende på partitillhörighet, men regeringen står för hållningen att det ska vara pengar som läggs utöver biståndsramen på en procent av bruttonationalinkomst, BNI. En princip som bistånds- och miljöorganisationer lovordar regeringen för. Och Sverige är också det land i världen som ger mest till FN:s klimatfond, Green Climate Fund, per capita.

Två parallella biståndstal

Men just nu finns det två olika biståndsramar, eller snarare beräkningsmodeller av biståndsramen att förhålla sig till. EU ändrade förordningen om nationalräkenskaperna, ENS, år 2014. Så plötsligt sjönk den stolta svenska biståndsramen på en procent samman en aning och är för innevarande år 0,96 procent.

Regeringen har inlett sin uttalade strävan att Sverige åter ska nå upp till en procent, även enligt den nya beräkningsmodellen. Nästa år kommer nivån ha klivit upp ett första hack, till 0,98 procent, enligt budgetpropositionen som presenterades på måndagen. Enligt den gamla beräkningsmodellen kommer Sverige då att ha en biståndsram på hela 1,02 procent.

Oklar målbild

Men allt är som vanligt fråga om hur man räknar. Regeringen har valt att ta med de additionella pengarna för att lyckas landa på 0,98 procent. Om målet är att man under mandatperioden åter ska ha nått upp till en procent, enligt den nya modellen, avser inklusive eller exklusive klimatfinansiering framgår inte av budgetpropositionen.

Utan den halva miljarden skulle siffrorna i stället hamnat runt knappt 0,97 respektive 1,01 procent.

Så även om olika svenska regeringar har skilda uppfattningar om principen för vad som anses vara additionell klimatfinansiering, så är de rörande eniga om principen om att klimatfinansieringen inte ska vara överskådlig eller enkel att få grepp om för en utomstående läsare av budgetpropositionen.

Forrige artikel Ansvarskris på europeisk och kommunal nivå Ansvarskris på europeisk och kommunal nivå Næste artikel Nya inviter om breda lösningar