Arbetsgivare: ”Förhandla utifrån stundens allvar”

I dag växlade fack och arbetsgivare inom industrin yrkanden, och efter helgerna inleds löneförhandlingarna som berör miljoner löntagare, tiotusentals företag och hela Sveriges ekonomi.

Grunden är industriavtalet som framgångsrikt lagt riktmärket för svensk lönebildning under 25 års tid. Denna gång är dock utgångsläget ett annat. Det är första gången som förhandlingarna sker i en höginflationsekonomi och med en så pass orolig omvärld.

När vi nu ska förhandla under en lågkonjunktur och med den högsta inflationen i mannaminne vill Grafiska företagen, Gröna arbetsgivare och Trä- och möbelföretagen (TMF) påpeka det orimliga i industrifackens rekordhöga lönekrav.

Vi ser självklart den prekära situation som våra motparter befinner sig i. Man vet att för hög löneökningstakt slår tillbaka mot både företag och anställda, samtidigt finns förväntningar på kompensation för minskade reallöner och ökande kostnader. Men faktum kvarstår att de krav som facken inom industrin lagt inte är tillräckligt balanserade för den situation vi befinner oss i.

Man vet att för hög löneökningstakt slår tillbaka mot både företag och anställda

Förutsättningarna

De stora frågorna i 2023 års löneförhandlingar är:

1. Vilken period ska förhandlingarna utgå ifrån, den tidigare högkonjunkturen eller den lågkonjunktur vi nu går in i?
2. Vilken lönekostnadsnivå medför minst och kortast lidande för både företag och anställda?

Olika bedömare av de ekonomiska förutsättningarna är samstämmiga om att vi går in i en lågkonjunktur med negativ tillväxt. Därtill har vi skenande elpriser, ökande räntor och allt fler varsel. Det är detta osäkra läge som är förutsättningen för 2023 års löneförhandlingar.

Förhandla utifrån läget

Grafiska företagen, Gröna arbetsgivare och TMF företräder tillsammans 5 000 företag med drygt 70 000 anställda. För dessa relativt små men viktiga branscher är de direkta resultaten av kommande avtalsrörelse livsviktiga. Men lika viktigt är den påverkan som förhandlingsresultaten får på den samhällsekonomiska utvecklingen. Majoriteten av våra företag är mindre arbetsgivare med små ekonomiska muskler att långsiktigt hantera ökande kostnader och minskad efterfrågan.

Vi ser och förstår att också medarbetarna i våra medlemsföretag har en tuff ekonomisk situation. Maten är dyrare, elen är dyrare och lånen kostar alltmer, men en tillfällig lönekompensation skulle bita oss alla i svansen. Den spär på och förlänger inflationen, vilket dels devalverar värdet av en kompensation, dels försvårar företagens möjligheter att klara konkurrensen. Det skulle leda till fler företag som inte klarar sig och det redan ökande antalet varsel skulle accelerera.

Därför är vår uppmaning till våra motparter i facken inom industrin:

1. Förhandla utifrån det allvarliga ekonomiska läge vi är i och ha industriavtalets syfte att förstärka industrins konkurrenskraft och skapa goda villkor för företagens anställda för ögonen – det är tufft kortsiktigt men kommer att gynna företag, anställda och hela samhället i ett längre perspektiv.
2. Konstatera att det är ett läge utan vinnare, där målet måste vara avtal på en nivå som bidrar till att företagen får bästa möjliga villkor samtidigt som vi inte passerar smärtgränsen för de anställda, en knut som vi alla måste hjälpas åt att lösa.

Nu har vi tre månaders intensiva förhandlingar framför oss innan vi ska vara klara den 31 mars. Låt oss visa på styrkan i industriavtalet och att Sverige kan komma först ut ur denna kris.