Regeringens IVF-satsning räcker inte

Regeringens besked i vårbudgeten om 327 miljoner kronor till fler offentligt finansierade IVF-behandlingar är välkommet. Flera partier har dessutom föreslagit att inkludera syskonförsök i finansieringen. I en tid med rekordlåga födelsetal måste fertilitetsfrågan högre upp på den politiska dagordningen. Men fler IVF-försök räcker inte.

Växande fertilitetskris

Om Sverige på allvar vill möta den växande fertilitetskrisen krävs mer än att bygga ut dagens behandlingssystem. Satsningen måste följas av långsiktiga investeringar i forskning och innovation inom reproduktionsmedicin. Annars riskerar vi att permanenta ett system som främst behandlar symtomen på infertilitet – snarare än orsakerna.

IVF används i dag ofta oavsett bakomliggande orsak till infertiliteten och blir därmed i praktiken en symtombehandling. Samtidigt leder endast omkring 20–30 procent av behandlingarna till att ett barn föds. Konsekvenserna är höga kostnader för vården och stor fysisk och psykisk belastning för de ofrivilligt barnlösa paren.

Särskilt problematiskt är att kvinnor fortfarande bär huvuddelen av den medicinska bördan, även när infertiliteten främst beror på mannen. Hormonstimulering, ägguttag och upprepade behandlingar genomförs ofta utan att den bakomliggande orsaken är tillräckligt kartlagd. Det är inte hållbart – vare sig medicinskt, ekonomiskt eller jämställdhetsmässigt.

Mer forskning krävs om männen

Därför behövs en kraftigt ökad satsning på forskning om infertilitetens mekanismer, inte minst den manliga infertiliteten. Med bättre kunskap kan mer träffsäkra, individualiserade och förebyggande behandlingar utvecklas, vilket på sikt kan minska behovet av upprepade IVF-behandlingar.

Reproduktiv hälsa handlar om mer än möjligheten att få barn. Forskning visar att både män och kvinnor med nedsatt fertilitet löper ökad risk för bland annat cancer, metabola sjukdomar och hjärt-kärlsjukdom. Fertilitetsutredningar ger därför en unik möjlighet att identifiera individer i riskzon tidigt i livet.

IVF används i dag ofta oavsett bakomliggande orsak till infertiliteten och blir därmed i praktiken en symtombehandling

Även nästa generations hälsa påverkas. Genetiska, hormonella och miljömässiga faktorer kopplade till fertilitet kan få betydelse för barnets framtida hälsa. Genom att bättre förstå dessa mekanismer redan före befruktningen finns möjligheter att både förbättra behandlingsresultaten och stärka den långsiktiga folkhälsan.

Sverige har exceptionellt goda förutsättningar att bli världsledande inom området. Genom det svensk-danska samarbetet Reprounion har Öresundsregionen under 15 år byggt upp en stark forskningsmiljö inom reproduktionsmedicin. Sedan 2020 har ReproUnion etablerat världens största infertilitetsbiobank, Rubic (Reprounion biobank and infertility cohort), där både mannen och kvinnan i de inkluderade paren genomgår omfattande fertilitetsutredningar kombinerade med insamling av biologiska prover och hälsodata.

Nationell satsning på reproduktionsforskning

Denna unika forskningsinfrastruktur skapar möjligheter att identifiera orsaker till infertilitet, utveckla nya diagnostiska metoder och förbättra behandlingar. Reprounion har redan genererat innovationer med stor potential, bland annat ett genetiskt test som kan effektivisera IVF-behandlingen.

Nu krävs nästa steg. Vi föreslår att Rubic används som en del av en nationell forskningsplattform där Sveriges styrkor inom genetik, AI, precisionsmedicin, miljömedicin, demografi och epidemiologi integreras med reproduktionsmedicin. Samtidigt behöver samarbetet mellan akademi, sjukvård, industri och beslutsfattare stärkas så att ny kunskap snabbare kan omsättas i klinisk nytta för patienterna.

Regeringens IVF-satsning är ett viktigt första steg. Men Sverige behöver en reproduktionspolitisk strategi som är större än IVF – där ett Nationellt kunskaps- och forskningscentrum för reproduktion bör utgöra en central del.

Om dagens satsning används för att bygga ny kunskap och utveckla framtidens orsaksbaserade och förebyggande behandlingar kan Sverige uppnå betydligt mer än fler IVF-försök. Vi kan få fler barn, bättre folkhälsa, ökad jämställdhet och en mer långsiktigt hållbar reproduktiv strategi.