S-ledamöter: Behövs en strategi mot ofrivillig ensamhet

I vårt land blir allt fler äldre och många äldre är friska längre. Hälsan är generellt god bland våra äldre, om man jämför med andra länder. Tvärt om vad många tror. Ofrivillig ensamhet är dock ett växande problem.

Nästan var tredje äldre person är ensam mot sin vilja och 10–15 procent är socialt isolerade. Ofrivillig ensamhet är skadlig för vår hälsa. Ofrivillig social isolering bedöms som dubbelt så skadlig som fetma, och lika skadlig som rökning, alkoholism och stillasittande. Bland de som är mellan 65 och 80 år är den ojämförligt viktigaste faktorn för livskvalitet den psykiska hälsan.

Social gemenskap

När man är ensam en längre period skapar det en rädsla för andra människor och våra sociala förmågor försämras. Vår rädsla för att bli avvisade leder oss mot ett beteende som gör att vi lättare blir just avvisade.

Social gemenskap är därför en viktig faktor för att förebygga psykisk ohälsa hos oss alla. Studier visar att stödsamtal hjälper bättre än läkemedel och dessutom ger samtal färre biverkningar än mediciner. Det finns rapporter som visar att deltagande i sociala aktiviteter motverkar depressioner, har en läkande effekt, samt innebär bättre psykisk och fysisk hälsa.

En samlad strategi

För att investera i det friska behövs fortsatta satsningar inom välfärdsområdet där en äldreomsorg av hög kvalitet är viktig. Därutöver behövs en satsning på civilsamhället. Det handlar om förbättrade förutsättningar för föreningslivet att möta äldres ensamhet. Civilsamhällets organisationer är en varm och stödjande plats som betyder mycket för många, men de behöver det offentligas stöd så att fler äldre kan få en meningsfull social samvaro. De är en ovärderlig kraft i vårt samhälle och ger en stimulans och ett utbud som inte välfärdssamhället kan stå för.

Tillsammans kan civilsamhället och det offentliga utveckla arbetet mot ofrivillig ensamhet.

Samtidigt sker mycket av arbetet på väldigt lokal nivå, som saknar arenor för kunskapsöverföring och strukturerade kontaktvägar till välfärdssamhällets olika stöd. Det är också beroende av enskilda eldsjälar. För att utveckla detta viktiga arbete och engagemang behöver Sverige en samlad strategi.

En sådan strategi behöver innehålla flera olika insatser. Vår bild är att samhället och politiken kan göra mycket genom att arbeta tillsammans och behandla ofrivillig ensamhet som det folkhälsoproblem som det är. Politiken kan skapa goda förutsättningar för mänskliga möten och social samvaro. Ett exempel som visat goda resultat är Storbritanniens strategi, som fokuserar på att förbättra kunskaperna om ensamhet och hur det påverkar oss samt att stärka samarbetet mellan vården och civilsamhället.

Civilsamhället och det offentliga

En del finns redan gjort och går att bygga vidare på. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har infört bidrag för att förebygga och bryta ensamhet för äldre. Medlen ska gå till föreningar och organisationer för arbete som syftar till att just bryta äldres ensamhet och isolering. Inom ramen för den nationella strategin för statens insatser inom området psykisk hälsa ingår att verka för nationell samordning. Det är bra och viktiga satsningar. Nu är det dags att ta detta vidare.

Civilsamhällets roll och förmåga att möta äldres ensamhet behöver få de strategiska förutsättningar som krävs för ett mer framgångsrikt arbete. Tillsammans kan civilsamhället och det offentliga utveckla arbetet mot ofrivillig ensamhet. För att lyckas med detta krävs en samlad strategi.