KD:s regionråd om att avskaffa sig själva – ”Bäst för medborgarna”

I april föreslog Kristdemokraterna att vården ska förstatligas och att ansvaret överförs från dagens 21 regioner till sex statligt styrda sjukvårdsregioner, baserade på de sex geografiska sådana som finns i dag.

Ojämlik vård, komplexitet, höga kostnader samt ständiga försök till ökad statlig styrning – samtidigt som man fortsätter kalla dagens regioner självstyrande – anges som några argument för varför en reform är nödvändig.

Från övriga riksdagspartier är diskussionsviljan måttlig, men organisationer på området välkomnar att frågan lyfts. Bland dessa finns Läkarförbundet.

– Sverige behöver en utredning med sikte på en tydligare statlig styrning av sjukvården. Läkarförbundet välkomnar därför KD:s initiativ, sade till exempel Sofia Rydgren Stale, ordförande i Sveriges läkarförbund, i ett pressmeddelande.

Backar partiet

Hur ser då KD:s egna regionpolitiker på idén att fråntas sitt största och tyngsta ansvarsområde? Altinget har pratat med regionråd i 16 av de 20 regioner som Kristdemokraterna sitter med i och samtliga backar sitt partis utspel.

Jag har inget problem med att man vill avskaffa mig. Jag har inte mitt uppdrag för egen skull.

Benny Strandberg (KD)
Region Halland

Desirée Pethrus, regionråd i Region Stockholm, svarar i en skriftlig kommentar till Altinget att: 

– Coronakrisen har placerat sjukvårdens organisering och funktion i blixtbelysning. Trots att krisen inte är över kan vi konstatera att samordningen inte fungerat optimalt alls. Vi har en sjukvårdsorganisation med anor från 1800-talet där 21 olika regioner ansvarar för sjukvårdsinsatser. 21 regioner som gör lite olika överallt, oavsett om det gäller att godkänna läkemedel, behandlingsmetoder eller sett till tillgänglighet.

Mia Frisk, regionråd i Region Jönköping, skriver att:

– Som det är i dag med 21 huvudmän med självstyre samtidigt som staten styr genom nationella riktlinjer, riktade statsbidrag mm fungerar inte sjukvårdens organisation optimalt. De som kommer i kläm är patienterna. Sjukvården är för komplex och kostsam för enskilda regioner.

Vill avskaffa sig själva

Vården är huvudpoängen i Kristdemokraternas förslag, men i förslaget finns även ett avskaffande av regionerna som politisk nivå. I rapporten som lanserades samtidigt med förslagen skriver man:

”Därför kan inte 21 regioner med beskattningsrätt behållas. Istället bör den regionala beskattningsnivån och den direktvalda regionala styrningen av vården tas bort för att forma en ny och mer ändamålsenlig organisation.” samt ”Den politiska mellannivån av direktvalda politiker bör tas bort och de nya regionerna ledas av professionella styrelser.”.

Inte heller detta är något som regionråden räds när Altinget frågar dem. 

Per Einarsson, regionråd i Region Skåne, ser inga problem med att fråntas sitt uppdrag.

– För mig handlar det om vad som är bäst för medborgarna och inte vad som är bäst för mig som politiker. Att helhjärtat ställa upp för medborgarna kan leda till att jag i slutändan inte behövs, samtidigt så tror jag att det fortfarande finns område och nivåer där vi behöver företräda medborgarna och politiskt styra, skriver han till Altinget. 

I den tanken får han medhåll från flera kolleger. 

”Sjukvården som helhet är viktigare än det specifika uppdrag jag har i dag.”, skriver Region Kalmars Jimmy Loord, medan Benny Strandberg i Region Halland hälsar att ”Jag har inget problem med att man vill avskaffa mig. Jag har inte mitt uppdrag för egen skull.” 

Inte helt överens

I rapporten öppnar KD även för att primärvården flyttas till kommuner och det hörs resonemang om att ansvaret för till exempel kollektivtrafik och kultur skulle kunna lösas av kommunalförbund.

Att ha 290 olika sjukvårdsorganisationer (kommunerna) känns som fel riktning att gå, när vi försöker minska från 21.

Per Larsson (KD)
Regionråd i Region Östergötland

Det senare är KD:s nuvarande regionpolitiker inte fullt lika entusiastiska över.

”Jag är tveksam till att styrning av kollektivtrafik och regional utveckling bäst sker inom ramen för kommunalförbund. Hur dessa ska styras i framtiden bör utredas djupare i syfte att skapa en ändamålsenlig styrning.”, skriver Björn-Owe Björk, regionråd i Region Uppsala, till Altinget.

Birgitta Sacrédeus, regionråd i Region Dalarna, vill att kollektivtrafik och infrastruktur ska skötas av sex storregioner. ”Personligen vill jag ha sex storregioner för att det ska bli mer enligt subsidiaritetsprincipen dvs Kollektivtrafik/infrastruktur kan skötas av att fler regioner går samman”, skriver hon till Altinget.

Oenigt kring primärvården

Inte heller när det kommer till hur ansvaret över vården ska fördelas är regionråden helt överens. Många är kritiska till ett kommunalt ansvar över primärvården.

”Det mest naturliga och logiska skulle förstås vara ett samlat statligt ansvar för all hälso- och sjukvård, inklusive primärvård, kommunal hemsjukvård och den sjukvård som utförs inom särskilda boenden i den kommunala äldreomsorgen. Att ha 290 olika sjukvårdsorganisationer (kommunerna) känns som fel riktning att gå, när vi försöker minska från 21 (regionerna).”, skriver Per Larsson, Regionråd i Region Östergötland, till Altinget.

Andra förhåller sig mer mer diplomatiskt. Region Blekinges Erik Lindborg menar att den frågeställningen är ”en riksdagsfråga”, medan hans kollega i Västra Götaland – Conny Brännberg – förtydligar att ”Partiet har ännu inte fattat något beslut utöver sjukvården. Övriga regionala ansvar blir en framtida diskussion.”

Löser ett ickeproblem

Lyssnar man på andra regionala företrädare än just KD:s egna är tongångarna desto mer negativa. När Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) släppte vårens ekonomirapport nyligen varnade organisationen med emfas för det man såg som ”centraliseringstendenser” i den politiska debatten. SKR trycker i sin argumentation på att de underliggande skälen till att Sverige har flernivåstyre är att:

”Ett starkt lokalt och regionalt självstyre ökar förutsättningarna för medborgarnas insyn, delaktighet och ansvar i det lokala och regionala samhället”. Man pekar också på vikten av maktdelning och menar att lokala självstyren också bidrar till att ”prioriteringar kan göras med hänsyn till de lokala och regionala förutsättningarna”.

Acko Ankarberg Johansson, sjukvårdspolitisk talesperson för Kristdemokraterna är dock inte enig med SKR om att regionala prioriteringar räcker hela vägen.

– Behovet av att samordna vården och ge förutsättningar för en mer jämlik vård har ökat. För att försöka lösa detta har regionernas ansvar för hälso- och sjukvården blivit rejält beskuret under en lång tid. Men det har skett genom den sämsta metoden: bibehållet formellt självstyre och en mängd statlig styrning i form av uppdrag till myndigheter och styrning genom destinerade statsbidrag, skriver hon i ett mejlsvar till Altinget.

”Nu måste vi välja väg”

Någonstans här finns också kärnproblemet i regionfrågan. Medan det på en del politikområden finns acceptans för olikheter i utbud och hur olika utmaningar hanteras, så är förståelsen för ojämlikhet när det kommer till vårdtillgång liten.

SKR menar emellertid att KD och andra som vill förstatliga vården löser ett ickeproblem och att ”opinionsmätningar och internationella studier att invånarna är nöjda med sjukvården”.

Kristdemokraterna och Ankarberg Johansson ser i stället ett vägskäl där resultatet av de statliga försöken att jämna spelplanen och styra regionerna blir ”en svårgenomtränglig massa av styrning på flera nivåer”.

– Det försvårar för professionen och det ger allt mindre utrymme till regionpolitikerna samtidigt som regeringen knappast kan styra vården. Nu måste vi välja väg och vi väljer ett statligt huvudansvar med större utrymme för professionerna att forma verksamheten. Det ger bättre förutsättningar än i dag för en samordnad personcentrerad vård, avslutar Ankarberg Johansson.