Rebellmamman: Jag blev kallad aktivist – sen fick jag gå på stående fot

För drygt två år sedan utsattes jag för ett mediedrev. På några få dagar publicerade ett tjugotal tidningar nästan identiska artiklar. Rubrikerna var: ”Klimataktivist fick säkerhetsklassat jobb”.

Jag arbetade som Sveriges nationella gassamordnare på Energimyndigheten. Drevet sattes igång just innan min provanställning skulle övergå till fast tjänst. Bakgrunden var att jag på min fritid hade deltagit i fredliga klimatdemonstrationer. Jag utmålades som någon med intresse av att sabotera energiinfrastruktur och ”en enorm risk för rikets säkerhet”. Jag fick direkt sluta.

En av Sveriges största morgontidningar uppmanade i en ledare ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M), att agera. Efter hans ingripande blev jag av med min säkerhetsklassning. På ett sent kvällsmöte ställdes myndighetens generaldirektör till svars för det inträffade, och Bohlin markerade på plattformen X: ”Sånt här ska helt enkelt inte få hända.” Exakt vad han menade har han sen haft svårt att förklara.

Efter det här har jag fått motta den ena anklagelsen efter den andra.

Klimataktivism har felaktigt stigmatiserats 

Jag har 25 års erfarenhet av energisektorn, en stor del är energisäkerhetsfrågor, och det här är oerhört obehagligt. De senaste åren har jag specialiserat mig på svensk energigas, det vill säga biogas, och på grund av den stora outnyttjade potentialen i Sverige, förespråkade jag den framför osäker import av fossil gas, i linje med Sveriges tre energipolitiska ben. Även innan de aktuella händelserna vid Hormuzsundet är misstänksamheten som riktats mot mig helt ologisk.

Det jag har gjort är att fredligt demonstrera på min fritid, för något som jag finner fullständigt självklart

Ordet klimataktivist har de senaste åren fått en känslomässig laddning av människor som är oinsatta i klimatfrågan: man verkar ha svårt att förstå varför människor agerar. Vissa förefaller mer rädda för klimataktivister än den globala upphettningen i sig. Att vara aktiv i klimatrörelsen handlar om att försöka sprida kunskap om hur man kan minska riskerna med den ökande globala temperaturen, exempelvis genom att delta i demonstrationer eller att skriva debattartiklar. 

Vi engagerade agerar utifrån kärleken till våra barn, men även för alla andras barn. Allt det hat som jag fick motta i samband med drevet är för mig svårförståeligt.

Klimatkrisen är ett säkerhetshot

Säkerhetsriskerna kopplade till vår oförmåga att agera på klimatkrisen är inte svåra att se. Nyligen släpptes den brittiska underrättelsetjänstens rapport som beskriver det akuta säkerhetshot som klimatkrisen innebär. 

Det står utom allt tvivel att den globala upphettningen är orsakad av vår användning av fossila bränslen och den naturförstörelse som pågår, samt att den största förstörelsen kommer från oss i den rika delen av världen. Det jag har gjort är att fredligt demonstrera på min fritid, för något som jag finner fullständigt självklart.

Efter mediedrevet har över 200 artiklar publicerats som visar på det absurda i mitt fall. I de processer som följt har Energimyndigheten ändrat sig flera gånger, och kommit med diverse efterhandskonstruktioner.

Drar staten inför rätta 

Fackförbundet ST stämmer nu staten på grund av det jag blivit utsatt för. Det är ett historiskt viktigt fall eftersom något liknande inte prövats tidigare. Vi gör det som ett försök att skydda andra statsanställda, och den demokrati som vi lever i.

Jag får citera ministern själv: ”Sånt här ska helt enkelt inte få hända.” Ingen ska behöva vara rädd för att de på sin fritid deltar i fredliga demonstrationer. En förhoppning är att processen bidrar till att människor med kompetens ska kunna agera utifrån sin kompetens och att det leder till de kraftfulla klimatåtgärder som vårt land förtjänar.