"Hallengren måste röja undan hindren för digitaliseringen av äldreomsorgen"

Erik Slottner (KD)
Äldre- och trygghetsborgarråd, Stockholms stad

Välfärd och digitalisering måste gå hand i hand. För att möta de kommande demografiska utmaningarna inom äldreomsorgen är digitaliseringen A och O. Jag skulle vilja påstå att den är avgörande för framtidens välfärd.

"Vore mycket illa"

En färsk utredning, Välfärdsteknik i äldreomsorgen (SOU 2020:14), efterlyser inte endast mer välfärdsteknik inom äldreomsorgen, utan också en översyn av den föråldrade lagstiftningen. Under regeringen Löfvens tid vid makten har en del gjorts, men långt ifrån tillräckligt. Det vore mycket illa om socialminister Lena Hallengren (S) valde att lägga denna utredning i byrålådan.

Lösningar som inte slagit igenom

Kommuner och privata omsorgsföretag måste få klarhet i hur den rådande lagstiftningen ska tolkas. Riktlinjer behöver förtydligas och i vissa fall är det nödvändigt att se över lagstiftningen.

Erik Slottner (KD)
Äldre- och trygghetsborgarråd, Stockholms stad

Allt fler kommuner har insett värdet av välfärdsteknik. Mellan 2016 och 2018 fördubblades antalet kommuner i landet som använder sig av GPS-larm och trygghetskameror – vilket är bra. Men användandet av elektroniska lås och medicinpåminnare inom hemtjänsten ökade inte alls i samma takt.

Det handlar om flera välfärdstekniska lösningar – däribland digital nattillsyn – som med goda resultat testats runtom i landet men som trots detta inte fullt ut slagit igenom.

Den bakomliggande förklaringen kastar en lång skugga över regeringen. Enligt Socialstyrelsen uppger många företag att ett oklart rättsläge är vad som hindrar dem från att driva utvecklingen framåt. Årets välfärdsteknikutredning förmedlar samma problembild: det nationella stödet till kommunerna är svagt och riktlinjerna är vaga.

En klarhet i lagstiftningen

Det är till exempel oklart huruvida sensorer som känner av den äldres aktivitet om natten kränker den personliga integriteten, och om samtycke kan erhållas från människor med nedsatt beslutsförmåga till följd av bland annat demenssjukdom.

Av samma anledning som en äldre kan vara i behov av välfärdsteknik, kan den bli utan. Samtidigt som en demenssjuk kan behöva digital tillsyn, kan personen i fråga nekas det på grund av nedsatt beslutsförmåga. Detta är oacceptabelt.

Kommuner och privata omsorgsföretag måste få klarhet i hur den rådande lagstiftningen ska tolkas. Riktlinjer behöver förtydligas och i vissa fall är det nödvändigt att se över lagstiftningen.

Blir lättare för vårdutförare

Välfärdsteknikutredningen ger tydliga förslag för regleringen av samtycke vid nedsatt beslutsförmåga. Man tar hänsyn till den äldres vilja, men betonar även att dennes intresse ska vägas in i bedömningen.

Till exempel borde kontinuerlig tillsyn nattetid i kombination med ostörd sömn kunna betraktas som en klar fördel för den äldre när nattronder ersätts med sensorer. Det blir således lättare för vårdutförare att tillämpa välfärdsteknik på de grupper som behöver den allra mest.

Ett snabbt genomslag

Välfärdsteknikutredningen rekommenderar också att berörda myndigheter ska granska kompetensförsörjningen så att teknikskiftet kan gå smidigare, samtidigt som utredningen överlag kodifierar vad som redan är kommunal best practice. Att utgå från hur verkligheten faktiskt ser ut i stället för att komma med ovan-ifrån-lösningar gör att förslagen kan få ett snabbt genomslag ute i kommunerna.

Inte gjort tillräckligt

Välfärdsteknik och nya arbetssätt är således två viktiga verktyg för att uppnå en tryggare och mer pålitlig äldreomsorg. Med tanke på de demografiska utmaningar äldreomsorgen står inför har regeringen inte gjort tillräckligt.

Vad som krävs nu är inte fler utredningar, utan att man vidtar de åtgärder som välfärdsteknikutredningen presenterar. Det är dags för socialminister Lena Hallengren (S) att röja undan hindren för digitaliseringen av äldreomsorgen.