"Det räcker inte att prata om vikten av förebyggande insatser"

När hela världen pratar om att hur vi ska minska belastningen på sjukvården är det minst sagt märkligt att den svenska regeringen väljer att prioritera ner det förebyggande arbetet. I budgeten för 2021 aviseras att 95,6 miljoner kronor avsätts till att genomföra den ANDTS-strategi som regeringen håller på att ta fram, en minskning med 100 miljoner kronor sedan 2018. Vi 18 civilsamhällesorganisationer anser att anslaget i stället borde ligga på samma nivå som under den första strategiperioden, det vill säga cirka 265 miljoner kronor årligen.

Insatserna bör öka

ANDTS-strategin, vilket står för alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel, syftar till att stärka det förebyggande arbetet, förhindra att människor hamnar i missbruk eller beroende, och utveckla vård och behandling.

Från 2019 till 2020 drogs anslaget till ANDTS-insatser ned med 70 miljoner kronor för att därefter ligga kvar på denna lägre nivå om 95,6 miljoner kronor i fyra år (2020–2023). Detta samtidigt som det finns ett starkt behov av att öka insatserna på området.

Det är ännu alltför tidigt att dra slutsatser om hur skadligt bruk av alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel påverkas av den pågående pandemin, men det finns mycket som tyder på att social isolering, ekonomisk oro och arbetslöshet leder till ökad risk för missbruk.

Prat räcker inte

Ibland får vi intrycket att ansvariga politiker tror att det räcker att prata om vikten av förebyggande insatser för att det skadliga bruket automatiskt ska minska. Så är det inte.

Det är både effektivare och billigare att arbeta förebyggande än att försöka hjälpa människor när katastrofen redan inträffat. För att inte tala om det mänskliga lidande som kan undvikas om vi minskar tillströmningen av personer som hamnar i olika typer av beroenden. Ibland får vi intrycket att ansvariga politiker tror att det räcker att prata om vikten av förebyggande insatser för att det skadliga bruket automatiskt ska minska. Så är det inte.

Det förebyggande arbetet måste också kombineras med riktade insatser kring vård och behandling. Vi som arbetar med effekterna av skadligt bruk och missbruk önskar en strategi som leder till en nödvändig kraftsamling från hela samhället. Vi behöver känna att samhället inser de enorma påfrestningar och problem som missbruk för med sig – och vi kräver att instämmanden i ord också åtföljs av resurser som kan göra skillnad.

Vår skuggstrategi

Vi är dessutom 28 organisationer inom civilsamhället som har tagit fram en skuggstrategi för att ge regeringen ett underlag när de tar fram den nya ANDTS-strategin. Vi vet vilka resurser som behövs och har kunskap och erfarenheter som vi är villiga att dela med oss av.

Vi föreslår därför att utvecklingsmedel ska avsättas till civilsamhället och att projektstöd ska kunna ges till idéburna organisationer för förebyggande insatser och för utveckling av vård- och behandlingsinsatser. Sammantaget bör bidrag till idéburna organisationer utökas rejält. Här finns en samstämmighet bland beslutsfattarna, civilsamhälle och folkrörelser sägs vara viktiga, men när det kommer till att avsätta resurser är vårt arbete inte längre lika prioriterat.

Det vore ett allvarligt misstag att sjösätta en ny ANDTS-strategi utan att garantera medel som gör att strategin kan förverkligas.

Matcha målen med budget

Vi anser att regeringen och riksdagen bör avsätta minst lika mycket som under den första strategiperioden (2011–2015), vilket skulle innebära cirka 265 miljoner kronor årligen. Ett sådant anslag skulle ge utrymme för ett utökat stöd till de ANDTS-samordnare på länsstyrelserna som har en nyckelfunktion i tillämpningen av strategin. Länssamordnarfunktionen är utökad jämfört med när den infördes för tolv år sedan, men anslaget har inte ökat.

Att lägga ribban lågt för det förebyggande arbetet stämmer dåligt överens med de diskussioner som föregått strategin. Det är nu läge att lägga i en ny växel och matcha de höga målsättningarna med en utökad budget.

Ann Hallberg
Förbundsordförande, Riksförbundet anhöriga mot droger (AMD)
Irma Kilim
Drogpolitisk chef, IOGT-NTO
Hans Olsson
Ombudsman, Polisförbundet
Marie Iwarzon
Kanslichef, Svensk sjuksköterskeförening
Lena Sjöberg
Kanslichef, Yrkesföreningar mot tobak
Annica Bergström
Vice förbundsordförande, Riksförbundet föräldraföreningen mot narkotika (FMN)
Filip Nyman
Förbundsordförande, Ungdomens nykterhetsförbund (UNF)
Per-Olof Svensson
Organisationssekreterare, Blå bandet, Sveriges blåbandsförbund
Tjarls Metzmaa
Verksamhetschef, Sveriges blåbandsungdom
Yvonne Nyblom
Förbundsordförande, Sveriges tandhygienister
Peter Moilanen
Chef, Narkotikapolitiskt center (NPC)
Håkan Eriksson
Generalsekreterare, Sveriges landsråd för alkohol- och narkotikafrågor (SLAN)
Enisa Cuprija
Styrelseledamot, Bosnien och Hercegovinas kvinnoriksförbund (BHKRF)
Mona Örjes
Förbundsordförande, Junis
Agneta Alderstig
Förbundsordförande, Riksförbundet Visir (Vi som inte röker)
Lars Ohly
Förbundssekreterare, Verdandi
Redar Baskin
Förbundsordförande, Svenskar och invandrade mot narkotika (Simon)
Göran Boëthius
Ordförande, Tobaksfakta