Krönika av 
Åsa Plesner

Vad är att störa eller hindra undervisning?

Ska man offra studenters och lärares möjlighet att tänka och samtala fritt i seminarierummet för att undvika att reta upp ett nättroll? Eller värna rätten till det goda akademiska samtalet även när det hålls på Zoom eller på Teams? Det frågar sig Åsa Plesner.

Varje myndighet som inte vill stå handfallen inför den nya tidens provokationer behöver tänka till i förväg, skriver Åsa Plesner.
Varje myndighet som inte vill stå handfallen inför den nya tidens provokationer behöver tänka till i förväg, skriver Åsa Plesner.Foto: TT/Severus Tendenbaum/Montage
Åsa Plesner
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

För tio år sedan planerade några kollegor och jag en studieresa. Vi bodde i olika länder och sågs på den nya tjänsten *Google Hangouts*, där vi kunde skriva i ett delat dokument och ha videosamtal -- samtidigt. Det var så modernt att vi skrek rakt ut att vi lever i framtiden.

Men det var då. Och jag känner att framtiden var bättre förr.

Som offentlig tjänsteperson lever man numera i en ganska mörk samtid.

10 år senare har det här med att leva i framtiden tagit sig nya uttryck. Skolor håller övningar i något som heter PDV, pågående dödligt våld. I Fatbursparken i Stockholm samlas flera tusen offentligt anställda och protesterar mot regeringsinitiativ om informationsplikt och i podcasten "Christian Peterson med flera" diskuteras studenter och lärare på en kurs på Karlstads universitet. Beskrivningarna är raljerande och kränkande, och själva anledningen till att Peterson pratar om dem är att han försöker skrämma bort folk från kursen.

Han lyckas ganska bra: hälften av studenterna har hoppat av och läraren är sjukskriven.

Minns ni Cambridge analytivca?

Som offentlig tjänsteperson lever man numera i en ganska mörk samtid. Digitaliseringen har underlättat fler saker än grupparbeten, bland annat den våg av radikal högerpopulism som svept över världen. Medan jag och mina kollegor skrev i Google docs, startade ett annat gäng kollegor företaget Cambridge Analytica i London. Minns du? De blev ökända efter att ha använt Facebook för att polarisera och radikalisera väljare inför Brexit-omröstningen och i Trumps presidentvalskampanj. Den typen av verksamhet har i grunden förändrat förutsättningarna för kommunikation och diskussion, och därmed också för utbildning på alla nivåer.

Många kommuner och myndigheter har lagt ansenliga resurser på att köpa in digitala system för sina verksamheter, men jag tror att väldigt många skulle behöva fokusera mer på hur de ska hantera det faktum att digitaliseringen också gett oss ett nytt samhällsklimat.

Vad innebär det att störa undervisningen?

Särskilt undrande är jag inför Karlstads universitet, där Christian Peterson alltså skrev in sig på distanskursen ”ras och vithet i Sverige”. I sin podcast läste han sedan upp utdrag ur andra studenters texter, berättade om dem och kommenterade dem med hån och skratt ihop med sina gäster. Karlstad universitet uppgav till Dagens Nyheter att deras jurister utrett det legala i saken, och att ”Christian Peterson balanserar på gränsen, men håller sig på rätt sida”. De kunde inte agera för att skydda undervisningen, studenterna och läraren. I stället fick själva undervisningen ställas in: Kursen blev en läskurs.

I högskoleförordningen står att den som stör eller hindrar undervisning kan stängas av. Jag är inte jurist, men jag skulle önska att diskussionen fördes av fler av jurister: vad är det, i dagens digitala medieklimat, att störa eller hindra undervisning? Om en student utnyttjar sin mediala plattform för att håna sina kurskamrater, är det att störa eller hindra undervisningen? Visst, Peterson störde inte undervisningen medan den pågick i själva rummet där den pågick. Men man skulle kunna tänka sig att en student som sprider hån om sina kurskamrater ändå stör undervisningen. Åtminstone i sådana kurser som bygger på att studenter ska formulera sig och träna på att ha ett akademiskt samtal under seminarierna.

Hur ett universitet i samtiden ska agera

Detta ärende ska nu prövas av Karlstad universitets disciplinnämnd. Det är alldeles utmärkt. Dess ledamöter har nu en chans att besvara frågan om hur ett universitet i samtiden ska agera. Ska man offra studenters och lärares möjlighet att tänka och samtala fritt i seminarierummet för att undvika att reta upp ett nättroll? Eller värna rätten till det goda akademiska samtalet även när det hålls på Zoom eller på Teams?

Historien är inte slut och fler myndigheter än Karlstad universitet kommer att ställas inför nya frågor. De behöver besvaras med tryggt och glasklart försvar för rätten att gå i skolan. Utan att bli hånad, angiven till andra myndigheter, eller utsatt för våld. Varje myndighet som inte vill stå handfallen inför den nya tidens provokationer behöver tänka till i förväg.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00