Hur länge ska man orka hålla på?

Sten Svensson såg inte mig, men jag såg honom. Han satt i en studio och jag vid min dator för att tala om hans bok Oligarkerna: hur välfärdsprofitörerna fick grepp om politiken en uppdaterad nyutgivning av hans tidigare rapport från 2014 med samma namn.

Jag ställde den självklara frågan: är det någon skillnad mellan 2014 och 2023?

År 2014 hade jag fullt upp med barnen och med att sköta mitt jobb som skoladministratör. Strax därefter skulle jag börja intressera mig för skolsystemets styrning, men ännu struntade jag helt och hållet i de stora linjerna. Jag skulle få ihop skolans budget, och det var svårt nog. Men Sten Svensson var redan då en veteran i skoldebatten – hans första artikel om skolsystemets regelverk skrevs 1993, i ett replikskifte med Beatrice Ask.

Jag ställde den självklara frågan: är det någon skillnad mellan 2014 och 2023? Du, Sten, skrev om oligarker som berikade sig på skolpengen då, och du skriver om oligarker som berikar sig på skolpengen nu. Har det hänt något? Kan det hända något? Eller är de svenska skattemedlen ofrånkomligen ett kassavalv där den med rätt kontakter får göra fria uttag?

Jonas Vlachos tittade inte på mig, men jag tittade på honom. Vi stod framför en blandad skara lärare, journalister, politiker och min mamma, för att tala om den bok som vi båda bidragit till. Skolan efter marknaden: om skolans och lärarrollens framtid, en antologi där forskare, lärare och debattörer skriver om marknadsskolans fall och om vad som borde vägleda nästa skolpolitiska paradigm.  

Jonas Vlachos kapitel handlar om svårigheter med att mäta kunskapsutveckling, ett ämne han forskat om sedan 2010.

År 2010 hade jag fullt upp med att renovera lägenhet och gå på öppna förskolan. Strax därefter skulle jag återgå till att jobba i friskoleföretag, jag hade nyligen varit kvalitetschef på ett där vi gjorde enkäter varenda månad, men ännu hade jag inte funderat djupare än så över eventuella problem med att mäta grejer.

Skillnad mellan nu och då

Jag hade bett moderatorn om att be Jonas Vlachos, inte mig, att dra de lite längre historiska linjerna och framtidsspaningarna.

Moderatorn ställde den självklara frågan: Jonas, är det någon skillnad på skoldebatten nu och när du först började intressera dig för den? Kan vi räkna med att marknadsskolan faller denna gång?

Sten Svensson log när han fick frågan av mig.

”Det är väldigt stor skillnad mellan nu och då. Debatten ser helt annorlunda ut. Nu skriver ju i princip alla borgerliga ledarsidor sådant som ansågs vara väldigt radikalt 2014. Läget är ett helt annat”, sa Sten Svensson.

Jonas Vlachos såg förbryllad ut när han fick frågan av moderatorn.

”Det väl i och för sig trevligt att sådant som ansågs vara extremt är helt normala åsikter nu. Men ingenting alls har ju hänt. Jag ser ingen anledning att tro att något kommer att hända nu heller”, sa han.

Båda har förstås rätt. 2014 var skoldebatten het; John Bauer-koncernen hade nyligen gått i konkurs. Sedan 2014 har Skolkommissionen, Reepalus utredning om vinster i välfärden, Åstrands utredning om en mer likvärdig skola och Jämlikhetskommissionen tillsatts, utrett, föreslagit åtgärder för ökad likvärdighet och i stort sett ignorerats. OECD har utvärderat svensk skola och uttryckte det som att den ”förlorat sin själ”. 

Och, som både Sten Svensson och Jonas Vlachos konstaterade, debattvinden har vänt. 

Ändå … ingenting.

Skolpeng till våffelstuga

Skolminister Lotta Edholm lovar en ny utredning, direktiven är inte klara än men en ny friskolelag ska komma 2026. Precis före nästa val. I precis lagom tid för att låta skoldebatten ta fart i valrörelsen, men sedan segna ihop innan några reformer kan preciseras. John Bauer-koncernens VD tog över de mer lönsamma enheterna från konkursboet och driver dem nu vidare i en ny koncern. Skolorna lämnade förra året 20 miljoner vidare till ägarbolaget, som delade ut 7,2 miljoner till ägaren och nyligen uppmärksammades för att ha använt skolpengsintäkter till en våffelstuga.

Hur orkar man hålla på och driva skolfrågor så länge som Jonas Vlachos och Sten Svensson har orkat? Eller är det tvärtom så att man inte borde orka så länge, att de slösar sin tid, för ingen tänker ju ändå göra någonting?

Anna Dahlberg, en av de skarpaste borgerliga kritikerna av marknadsskolan, föreslog för en månad sedan att ”släcka ner det svenska skolexperimentet”, det vill säga att på ett eller annat sätt plocka bort vinstdrivande aktörer, och låta omställningen kosta vad den kosta vill. Förra veckan blev hon statssekreterare hos statsministern. Samtidigt är skoldebatten glödhet igen. Thoréngruppen står för så många skandaler att Skolinspektionen vägrar ge dem tillstånd att starta nya skolor. SOM-institutets senaste mätning noterade ytterligare en ökning i väljarnas motstånd mot vinstdrift i välfärden.

Den som lever, och orkar hålla uppe intresset för skolpolitik, får se. Ett tag till håller åtminstone jag i.