Skolnyheten som försvann

DETALJSTYRNING. Kanske är det regeringens viktigaste skolnyhet hittills under mandatperioden. Den kom i fredags och mottogs med en gäspning – om ens det.

Näe, förvaltningspolitik får sällan stort medialt utrymme. Nyheten om att Skolverket ska bli mindre detaljstyrt var inget undantag. Det kan tyckas vara floskler och substanslösa politikerlöften. Men om regeringen genomför det som den säger att den vill göra kan den vara första steget på vägen att vända den onda spiral som Skolverket befunnit sig under lång tid.

Saken gäller Skolverkets rampengar för eget bruk – förvaltningsanslaget. Idag är det på i runda slängar 600 miljoner kronor om året. Från nästa år blir det drygt en miljard. Men verket kommer inte att få mer pengar, och det är själva poängen.

Små penningpåsar slås ihop

En detaljstyrd och byråkratisk förvaltningstradition har lett till att drygt 400 miljoner av Skolverkets förvaltningspengar kommer via sakanslagen, alltså specialuppgifter som myndigheten har fått av regeringen vid sidan om grunduppdraget. Många av alla de lyft, löften och garantier som regeringarna under åren lopp har namngett skolans reformer är ofta förknippat med ett uppdrag till Skolverket och många gånger också med ett riktat statsbidrag. Eftersom instruktionen till Skolverket är detaljerad innebär varje reform nya uppgifter för Skolverkets personal. För varje sådan uppgift har tjänstemän på utbildningsdepartement uppskattat hur mycket merarbete det blir för Skolverket. Pengarna är låsta enkom för den specifika uppgiften.

Detta sätt att styra Skolverket blir detaljarbete för myndigheten men även på departementet. Anledningen till att situationen uppstått på Skolverket, men även andra myndigheter som exempelvis Arbetsförmedlingen, är frestelsen att lösa ett samhällsproblem snabbt och enkelt genom ett uppdrag till myndigheten.

Problemet är att det är väldigt svårt för politikerna att i detalj avgöra vad som behöver göras och hur mycket pengar som myndigheten behöver för att kunna genomföra det.

Nu vill regeringen samla merparten av de små pengapåsarna, på sammanlagt drygt 400 miljoner, och läggs till det ordinarie förvaltningsanslaget på 600 miljoner kronor, som framöver kommer att överstiga en miljard kronor. Myndigheten får själv bestämma hur mycket som behövs för att utföra olika uppgifter.

Ett första steg

Det är ett litet men viktigt steg för att minska detaljstyrningen. Alla små och detaljerade uppdrag, med eller utan riktade statsbidrag till skolans huvudmän, kommer att finnas kvar, men Skolverket får ökad möjlighet att genomföra dem på ett effektivare sätt.

Det kan vara starten på en nedmontering av detaljstyrningen, inte bara av Skolverket utan av hela myndighetssverige. För avvecklingen av förvaltningsmedel inom sakanslagen är inte en isolerad händelse.

Regeringen har dragit igång ett reformarbete för att minska detaljstyrning i den offentliga sektorn, bland annat genom den så kallade tillitsdelegationen. Tanken är att öka ramstyrningen och ge makten att utforma detaljerna till professionen. För skolans del blir även Skolkommissionens förslag om en ny form av statlig styrning betydelsefulla. Båda förslagen innebär en minskad detaljreglering med färre eller inga riktade statsbidrag.

För det spelar ingen roll hur godhjärtade satsningar en regering gör med skattebetalarnas pengar för att förbättra skolan. Är myndigheten fast i ett nät av ineffektiv detaljstyrning blir verkningsgraden av politiken låg. Men det krävs politiskt mod att fatta beslutet om att gå ifrån detaljstyrning då man överlämnar makten till andra.

Tillit kommer uppifrån 

Flertalet skolpolitiker ropar att lärarnas status ska höjas, att tilliten ska öka. Tillit sprids uppifrån och ned. Först när politiker på riksnivå visar tillit till de styrande inom statsförvaltning och kommuner kan tilliten sippra ned genom resten av styrkedjan till lärarna.

Forrige artikel Hadzialics avtryck i skolpolitiken Hadzialics avtryck i skolpolitiken Næste artikel Oönskade effekter av Reepalus förslag Oönskade effekter av Reepalus förslag