Korta kurser urholkar skolbibliotekens kompetenskrav

Det är mycket välkommet att lagen om bemannade skolbibliotek skärpts. Dessvärre finns det redan allvarliga tecken på att lagen riskerar att kapsejsa. Skolbibliotek förbättrar läsning, källkritik och måluppfyllnad och är en viktig pusselbit i den lagstadgade kulturella välfärden.

Sigge, som har tillgång till ett bra skolbibliotek bemannat med en utbildad bibliotekarie, går ut i livet med betydligt bättre förutsättningar än Kim som inte har det. Men det är tydligt att lagen saknar förutsättningar att fungera som tänkt.

Bibliotekariebristen hotar likvärdiga skolbibliotek

Nya lagar måste sätta sig, men en lag är trots allt en lag och inte en skiva inlagd gurka man kan pilla bort från smörgåsen om den inte faller i smaken. Fackförbundet DIK har påtalat för denna och tidigare regeringar att det utbildas för få bibliotekarier.

Så länge regeringen inte möter upp bibliotekariebristen står dock dörren vidöppen för rektorer att hitta kreativa sätt att ducka lagkravet.

När skolbiblioteken ska bemannas och stora pensionsavgångar väntar har problemet blivit akut. Det sätter käppar i hjulet för den nya lagen och delar upp Sveriges elever i ett A- och B-lag.

En skolbibliotekarie ska enligt lagen ha utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap eller – om ingen sådan finns att tillgå – en annan relevant akademisk examen. Så länge regeringen inte möter upp bibliotekariebristen står dock dörren vidöppen för rektorer att hitta kreativa sätt att ducka lagkravet. Föga förvånande har det redan uppstått en affärsidé ur bristen.

Öppnar för oseriösa alternativ

Skräckexemplet är det privata utbildningsföretaget AcademyOnline som, tills DIK riktade ljuset mot dem, erbjöd en åtta veckors kort utbildning som lovade studenterna hittepåtiteln ”certifierad bibliotekarie”. En akademisk bibliotekarieutbildning är mellan tre och fem år lång. 

Det erbjuds också olika uppdragsutbildningar. Det är inte per definition dåligt. Det blir dock problematiskt när man, som Högskolan i Kristianstad, erbjuder korta kurser om några få högskolepoäng som riktar sig till den som ”arbetar som skolbibliotekarie, bibliotekspedagog eller lärarbibliotekarie”. 

Dessa titlar är inte en garanti för att man har en akademisk grund att bygga vidare på via uppdragsutbildningen. Högskolan anger inte heller några krav på en akademisk examen för att kunna gå kursen. En rektor kan alltså kalla en vaktmästare för skolbibliotekarie och skicka hen till en kort uppdragsutbildning och på så sätt bättre dölja att kompetensen lyser med sin frånvaro i skolbiblioteket.

Ge skolbiblioteken kompetensen de behöver

Regeringen har gjort läskrisen till sin profilfråga, men har av outgrundlig anledning ännu inte skapat rätt förutsättningar för att realisera sin i särklass viktigaste insats på området. Det är vårdslöst. Sigge, Kim och alla andra elever i Sverige har lagen på sin sida. Det är regeringens plikt att se till att den kan följas. Om inte riskerar den största lärdomen Sveriges unga får av skolbiblioteksreformen bli att lagar är något man kan strunta i.

Regeringen måste därför: 

• Ge bibliotekarieutbildningarna uppdrag och resurser att kraftigt utöka antalet studieplatser. Söktrycket är redan stort och lärosätena vill satsa. Regeringen har tidigare givit universitet och högskolor i uppdrag att utöka utbildningsplatserna för lärare, sjuksköterskor och poliser. Varför inte bibliotekarier?
• Sjösätta en bra övergångslösning. Även om man dubblerar antalet studieplatser tar det tid att balansera tillgång och efterfrågan på utbildade bibliotekarier. De universitet och högskolor som i dag utbildar bibliotekarier har utformat ett förslag på en ettårig magisterutbildning för utbildade lärare, som skulle ge dem kompetens att arbeta i skolbibliotek. Realisera det.