Regeringens satsning på utbildning är ett luftslott

När regeringen presenterade sin budget i början av förra veckan fanns det välkomna satsningar på kunskapsuppdraget i skolan. Satsningen på kunskap, studiero och lärarutbildningen är efterlängtad. Men, samtidigt finns en oroande baksida.

Eleverna betalar priset  

Regeringen avsätter medel för att införa en ökad insyn av fristående förskole- och skolverksamheter under 2026, ett förslag som kommer leda till ökade administrativa kostnader för huvudmännen.

Trots detta föreslås ingen generell kompensation för dessa kostnader, bara ett urval av mindre aktörer kan få viss ersättning. Regeringen erkänner därmed att förslaget leder till ökade administrativa kostnader som tar resurser från undervisningen, men väljer att bara skydda vissa elever från konsekvenserna.

Verkligheten bakom det skarpa tonläget är att reformen kommer leda till kraftiga nedskärningar

I praktiken innebär förslaget att många skolor tvingas omfördela resurser från lärare, klassrummen och elevhälsan för att avsätta mer till administration.

De som förlorar på detta är eleverna, som får mindre stöd i sitt lärande. Samtidigt pratar regeringen om den största kunskapssatsningen på decennier, vilket är anmärkningsvärt.

Kraftigt underfinansierad reform

Det är uppenbart att regeringen bygger ett luftslott. Utbildningsministern har högljutt slagit på den stora trumman, sagt att de avser reglera lärarnas tid och införa ett maxtak på hur många timmar de tillåts undervisa.

Ministern talar om krafttag och pengar som ska skjutas till. Det som inte nämns är att reformen är kraftigt underfinansierad; det saknas 12,5 miljarder kronor för att finansiera reformen.

Verkligheten bakom det skarpa tonläget är att reformen kommer leda till kraftiga nedskärningar, vilket i sin tur kommer försämra elevernas möjlighet att nå kunskapsmålen.

Stödet uteblir för de som behöver det mest 

I dag saknar 18 000 elever fullständiga betyg när de lämnar grundskolan. De lämnar skolan för en otrygg framtid, som i värsta fall kan innebära långa perioder av utanförskap.

Regeringen hade kunnat prioritera satsningar på elever som riskerar att inte nå kunskapsmålen, för att ge alla den start i livet skolan borde bidra till. I stället lägger de ytterligare administrativa bördor på skolor som redan kämpar med att ge varje elev bästa möjliga stöd.

300 000 elever riskerar drabbas

Som om det inte vore tillräckligt tillkommer frågan om statsbidrag. Huvuddelen av dessa kanaliseras genom det riktade statsbidraget för stärkt kunskapsutveckling, men i vinstutredningen finns förslag som gör att en fristående skola som drivs i aktiebolagsform riskerar att förlora möjligheten till statsbidrag.

Ungefär åtta procent av skolans finansiering utgörs i dag av de riktade statsbidragen. De drygt 300 000 elever som går i en sådan skolverksamhet riskerar alltså att straffas – enbart för att de valt den skola som passar dem bäst.

Att kalla budgeten för den största satsningen på skolan på 30 år gör ingen skillnad för de elever vars resurser kommer försvinna till administration i stället för undervisning. Om regeringens satsningar på allvar ska skapa en bättre skola för alla ska det vara för just det, alla. Hundratusentals elever kan inte lämnas utanför.