Enbart förstärkning av tidig läsinlärning räcker inte

Unga människors bristande läsförmåga och intresse för läsning kan inte enbart skyllas på att lärarna har för dåliga kunskaper i tidig läsinlärning. Därför är det otillräckligt att förslaget till förbättrad läsundervisning, som ingår i lärarutbildningsutredningen, enbart fokuserar på avkodning och ordförståelse.

Utredningen, som enligt direktivet skulle ”lämna förslag på hur lärar- och förskollärarutbildningarna kan utformas med ett ökat fokus på stärkta ämneskunskaper, bl.a. vad gäller läs- och skrivinlärning” överlämnades till utbildningsminister Johan Pehrson i förra veckan. Tillsammans med kommande förslag till ny läroplan ingår förstärkningar av lärarutbildningen och förskollärarutbildningen i regeringens plan för att få bukt med den så kallade läskrisen. Det kommer den tyvärr inte lyckas med. Inte med en så begränsad föreställning om vad läsundervisning i skolan innebär.

En utvecklad och avancerad läsförmåga kräver dock betydligt mer

Utredningen betonar vikten av tidig läsinlärning enligt ljudningsmetoden, så kallad phonics. Det är bra. Det finns ett behov av förstärkning när det gäller blivande lärares kunskaper om tidig, strukturerad läsundervisning för att säkra elevers avkodning.

Mer krävs

En utvecklad och avancerad läsförmåga kräver dock betydligt mer. Till detta hör givetvis automatiserad ordigenkänning, läsflyt och ett gradvis utvecklat ordförråd, men också förmåga till ett mer varierat läsande av texter i olika genrer, fördjupad läsförståelse och kritisk granskning av texters underliggande perspektiv och avsikter.

Utredningen skriver: ”vartefter läsningen automatiseras kan de flesta elever frigöra resurser i arbetsminnet från själva avkodningen och rikta dem mot att integrera textens olika delar och tolka dess innebörd.” Att elever utvecklar kvalificerad läsförmåga och lär sig tolka texter som en direkt följd av att de lärt sig avkoda är förstås en behändig tanke för utredaren.

Problemet är bara att det inte stämmer.

Att utveckla en mer kvalificerad läsförmåga kräver strukturerad undervisning av kunniga lärare. Elever behöver lära sig att aktivera bakgrundskunskaper, ställa frågor till texten och tänka prövande om vad textens poäng kan vara. Sådana färdigheter utvecklar de genom långvarig, daglig lästräning, högläsning och textsamtal kombinerat med explicit och strukturerad undervisning i användbara lässtrategier. Även dessa områden behöver stärkas ifråga om blivande lärares kompetens, men tas inte alls upp i utredningen.

Bristande medvetenheten är beklämmande

När utredningen föreslår att grundlärarexamen med inriktning 4–6 ska inkludera ”fördjupad kunskap om läs- och skrivutveckling” koncentrerar man sig i stället på ”undervisning om stavningssätt som inte är ljudenliga” och att läraren därför behöver ”god kännedom om stavningsregler”. Den bristande medvetenheten hos utredaren om det betydligt bredare uppdraget när det gäller fördjupad läsundervisning är beklämmande.

Studier visar, och många lärare vittnar om, att elever i dag ägnar bekymrande lite tid åt att läsa längre sammanhängande text i skolan. Blivande lärare, inte enbart i svenskämnet, behöver få gedigen kunskap om vikten av mängdläsning för att öva upp uthållighet. Även i ämnen som historia, biologi, fysik och religion behöver elever få stöd för sitt lärande genom lärarlett arbete med texten som kunskapskälla. En god läsförmåga är grunden för att lyckas i många skolämnen. Därför är hela skolans verksamhet, från lågstadium till gymnasium, beroende av att elever får möjlighet att utveckla en mer kvalificerad förmåga att läsa för att lära, förstå sin omvärld och tänka i nya banor.

Om utredningen ska bli proposition, som så småningom gör skillnad i skolan, behöver dessa områden kompletteras.