Avgående generaldirektörens kritik: Utbildningskedjan haltar

Helén Ängmos skolgång var i Linköping på 70-talet. Hade Skolinspektionen granskat hennes skola i dag hade det blivit betyget ”inga brister konstaterade” eller ”kvalitet på hög nivå”, konstaterar hon.  

– Jag hade tur. Jag kommer inte från en akademikerfamilj, men skolan förväntade sig lika mycket från alla elever, säger hon till Altinget.  

Till skillnad från 70-talets skola ser Ängmo i dag växande problem med likvärdighet, återkommande brister och skolor som hamnar i negativa spiraler.  

Om lite mer än en vecka lämnar hon posten som Skolinspektionens högsta chef efter nio år. 

– Naturligtvis är det kluvet. Det har varit väldigt rolig tid, men jag har också varit inställd på att sluta. Det är ett spännande jobb att ha. Jag har många fina minnen att blicka tillbaka på. 

Förutom tiden på Skolinspektionen har hon en lång karriär inom offentlig förvaltning i bagaget, bland annat som överdirektör på Skolverket, kansliråd på finansdepartementet, utvecklingschef på Statskontoret och som särskild utredare för Gymnasieutredningen.

Vad hon ska göra härnäst är ännu inte bestämt. Det återstår att se om det blir ett uppdrag inom utbildningsområdet eller någon annan sektor.

– Jag är en generalist i grunden, så jag har ett öppet sinne. Just nu vill jag ha en period där jag landar lite. Men jag är väldigt förtjust i skolan. Jag har jobbat med skolfrågor för att jag tycker att det är så intressant och viktigt för framtiden. Och för att det finns en så tydlig koppling till många andra samhällsområden. 

Omdebatterat uppdrag

När Helén Ängmo tog över Skolinspektionen 2016 var det på många sätt en annan myndighet än det är i dag. Det fanns en oenighet om vad myndighetens roll skulle vara.  

– Det var mycket diskussion om Skolinspektionen. Om vi ens skulle genomföra inspektion eller om det räcker att jobba med skolutveckling.  

I dag är tonläget i debatten ett annat. 

– Många vill ha mer och utökad inspektion, man vill att vi ska ingripa mer och att vi ska ha skarpare verktyg, och så har det också blivit. Sen kan olika aktörer ha åsikter om hur inspektionen ska vara inriktad. Men att inspektionen har en etablerad och stark plats, det känner jag har hänt under min tid här.

– Jag har också drivit att Skolinspektionen bör bli både bredare och skarpare. Vi har byggt ut vår kvalitetsgranskning, vi ger mer återkoppling kring såväl svag som hög kvalitet och många olika teman har granskats exempelvis områden som högpresterande elever och källkritik. Sen har vi sedan 2019 satsat mycket på vår ägar- och ledningsprövning.

Även om Ängmo i dag upplever att politiken är enad om myndighetens roll har en utmaning varit att det har funnits många olika förväntningar – och missförstånd – kring vad myndigheten har för uppgifter, berättar hon. Mycket tid har lagts på att förklara myndighetens uppdrag. 

– Det har varit många spretiga förväntningar. Många har velat att vi ska ingripa ännu mer kraftfullt, ännu snabbare. Sen finns det andra aktörer som vill det ska vara mjukare med fokus på tillit. Det har också varit diskussion om att vi borde sätta betyg på skolorna, som den engelska inspektionen.

– Det finns missförstånd om att vi inte fokuserar på undervisningen, men det gör vi i hög grad, vi gör till exempel cirka 4 500 lektionsobservationer per år.