V: "En militärt alliansfri nation bygger fred"
DEBATT. Hur självständig och militärt alliansfri är egentligen den svenska utrikespolitiken? Vi behöver riva upp värdlandsavtalet med Nato och lämna Pesco för att stärka trovärdigheten, skriver Lotta Johnsson Fornarve (V), ledamot i försvarsutskottet.
Av: Lotta Johnsson Fornarve (V)
ledamot i försvarsutskottet
Under den utrikespolitiska debatten i riksdagen den 14 februari kunde man som vanligt höra de borgerliga partierna hävda att hotet om ett militärt anfall mot Sverige nu är så överhängande att vi borde gå med i Nato och att vi dessutom bör bidra till en ytterligare militarisering av EU. Moderaternas utrikespolitiske talesperson Jonas Jacobsson Gjörtler var tydlig med att en alliansregering också skulle innebära ett närmande till Nato med ett fullvärdigt medlemskap som mål.
Krafttag för avspänning
Och visst lever vi i en orolig värld med upprustning, krig, konflikter och kärnvapen, men att Sverige skulle haka på militariseringståget vore ett stort säkerhetspolitiskt misstag. Istället borde vi ta krafttag för avspänning och för att bygga fred och nedrustning.
Sverige ska ha ett modernt, folkligt förankrat försvar som har förmågan att möta de olika former av hot som vårt land kan ställas inför. Men det säkerhetspolitiska tänkandet måste innefatta så mycket mer än enbart militära lösningar. Vår säkerhet måste bygga på en självständig utrikespolitik, med ett brett engagemang för demokrati, mänskliga rättigheter, för kvinnors frigörelse och global social
rättvisa. Då behövs ett starkt FN, en återupprättad respekt för folkrätten och minskad vapenhandel.
Förtroende bygger fred
Det är inte en slump att Sverige klarat sig undan krig i 200 år. Det beror på en medveten politik som gått ut på militär alliansfrihet, dialog, diplomati, handel, forskning, samarbete och folkliga kontakter.
Det är inte en slump att Sverige klarat sig undan krig i 200 år. Det beror på en medveten politik som gått ut på militär alliansfrihet, dialog, diplomati, handel, forskning, samarbete och folkliga kontakter. Det är genom att skapa och bygga förtroende mellan människor och mellan länder som man bygger en långsiktig fred.
Ett Natomedlemskap skulle enbart bidra till att öka spänningen i vårt närområde och innebära att Sverige skulle kunna tvingas in i oönskade krig och konflikter. Det skulle innebära medlemskap i en kärnvapenallians som i det tysta tillåter att medlemsnationen Turkiet begår allvarliga övergrepp mot folkrätten genom sina angrepp mot bland annat det kurddominerade Afrin i Syrien.
Destruktiv upprustningsspiral
Starka krafter inom EU arbetar för att militarisera unionen. Sverige har tagit ett stort kliv i samma riktning genom anslutningen till försvarssamarbetet Pesco, där målet är att bygga en tätare försvarsunion inom EU. Regeringen motiverar ett svenskt deltagande med komplexa säkerhetspolitiska utmaningar i Europa. Men utvecklingen mot en alltmer militariserad union bidrar snarare till den så destruktiva upprustningsspiralen.
Självklart nej till kärnvapen
För Vänsterpartiet är det självklart att Sverige ska underteckna och ratificera FN-konventionen mot kärnvapen. Att säga nej till massförstörelsevapen borde vara självklart för alla världens regeringar. Den svenska regeringens vacklande i frågan efter påtryckningar från USA väcker frågor om hur självständig och militärt alliansfri den svenska utrikespolitiken egentligen är.
Vi vill att Sverige ska fortsätta delta i och bidra med kunskap till FN-insatser, skriva på förbudet mot kärnvapen, riva upp värdlandsavtalet med Nato och lämna Pesco. Det skulle stärka vår trovärdighet som en militärt alliansfri nation. En trovärdighet Sverige kan använda för att bli en stark röst för fred, medling och nedrustning.
Temadebatt: De viktigaste säkerhetsfrågorna inför valet 2018
Vi ser ett globalt säkerhetsläge i förändring där gränserna mellan nationell och internationell säkerhet allt mer löses upp. Säkerhetsbegreppet är brett och inbegriper även miljöhot, civil krisberedskap, nedrustning, digitalisering och den svenska alliansfrihetens vara eller icke vara, för att bara nämna ett urval. Finns det en säkerhetsfråga som fått för lite uppmärksamhet, eller en ständigt aktuell fråga som inte kan belysas tillräckligt? Altinget har startat ett debattema där olika samhällspolitiska aktörer får ge sin bild av viktiga säkerhetsfrågor inför höstens riksdagsval.
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Vill du medverka i debatten? Kontakta debattredaktionen på [email protected]