SD: VM i Qatar inget annat än sportwashing

På söndag den 20 november börjar fotbolls-VM i Qatar. Ett mästerskap som rättmätigt kritiserats sedan Qatar tilldelades mästerskapet år 2010 i Zürich.

Sportwashing är en metod som blir allt vanligare för odemokratiska stater att använda sig av inom utrikespolitiken.

Qatar är en stat som inte respekterar grundläggande mänskliga rättigheter. Under byggnationen av arenorna kom det återkommande rapporter om stora brister i säkerheten för de gästarbetare som arbetade med byggandet av arenorna. Totalt dog 6 500 gästarbetare.

Redan när VM i Qatar offentliggjordes och när rapporterna om missförhållande för gästarbetarna inkom borde omvärlden och FIFA reagerat och stoppat mästerskapet. Men så har inte skett – i stället spelar omvärlden och Fifa med i Qatars utrikespolitiska metod ”sportwashing”.

Sportwashing

Sportwashing är en metod som blir allt vanligare för odemokratiska stater att använda sig av inom utrikespolitiken. Vi såg det i OS i Sotji och Peking, och vi ser det i Qatar just nu. Kortfattat går metoden ut på att visa upp en städad och retuscherad bild av landet för omvärlden, genom att arrangera sportevenemang eller större mästerskap. Det slutgiltiga målet är att föra ljuset från regimers bristande respekt för mänskliga rättigheter till att påskina en snedvridet positiv bild av landet för omvärlden.

De som är högst ansvariga för att detta VM nu blir av är Fifa, men omvärlden och i synnerhet demokratierna i västvärlden har en hel del att lära. Korruptionen inom Fifa och många andra organisationer är tyvärr fortfarande en stor del av sportwashingen.

VM blir ingen folkfest

Visserligen hör inte sport och politik ihop, de ska hållas separerade från varandra. Men när ett land som Qatar använder ett världsmästerskap som en bricka i sin utrikespolitik är den gränsen mellan sport och politik passerad.

VM i Qatar blir inte den folkfest som sträcker sig över landsgränser – som ett fotbolls-VM bör vara. I stället blir det ett mästerskap präglat av politik och uppmärksammandet av bristen av mänskliga rättigheter. För de supportar som reser dit upprättas i detta nu kriscenter för att hantera supportar som blir gripna av polis för överträdelser som att uppvisa kärlek i offentligheten. Och supportar som är öppet HBT+ har inte fått sin säkerhet garanterad under mästerskapet samtidigt som regimen lockat turister över med köpta biljetter, bara de visar upp en positiv bild av landet.

Det är inte bara sportwashing. Det är en ny nivå av charlataneri.

Vi kan aldrig tillåta att länder med bristande syn på mänskliga rättigheter tilldelas stora mästerskap igen. För många liv har redan offrats för att vi med handen på hjärtat kan godkänna ännu ett mästerskap med likadan utgång. Sverige bör tillsammans med våra nordiska grannländer ta ledningen i frågan. Vi ska inte medverka till det instrumentella användandet av sport och idrott som ett utrikespolitiskt verktyg.

Nu måste Sverige tillsammans med vår omvärld i väst medverka till att något liknande inte sker igen. Sporten och idrotten ska aldrig användas till att legitimera stater som inte förmår att upprätthålla grundläggande mänskliga rättigheter.