Med rätt personalpolitik kan vi bygga ett försvar i världsklass

Sverige genomför just nu den största militära upprustningen i modern tid, med nya regementen som öppnas, ökade anslag och höga ambitioner. Samtidigt riskerar vi att missa det viktigaste: människorna.

Fem punkter för en bättre personalpolitik 

Om Sverige ska bygga ett starkt försvar räcker det inte med materiel och organisation, utan det krävs också att fler väljer att stanna kvar i Försvarsmakten över tid. Därför behöver personalpolitiken stärkas på flera konkreta områden.

• För det första behöver de ekonomiska incitamenten bli tydligare över tid, så att den som väljer att stanna länge också känner att det lönar sig. Bonusar efter exempelvis fem eller tio års tjänstgöring skulle tydligt signalera att erfarenhet och lojalitet värderas.
• För det andra behöver pensionssystemet utvecklas, där ett förstärkt tjänstepensionsspår som premierar längre tjänstgöring både kan öka tryggheten och göra det mer attraktivt att bygga en långsiktig karriär.
• För det tredje behöver konkreta vardagsförmåner stärkas, eftersom rabatter på resor, träning och andra centrala delar av livet kan låta som små saker, men i praktiken har stor betydelse för hur arbetsgivaren upplevs.
• För det fjärde krävs tydligare karriärvägar, där möjligheten till vidareutbildning, både militär och civil bör vara en självklar del av en långsiktig utveckling inom Försvarsmakten.
• För det femte måste familjeperspektivet tas på större allvar, eftersom bättre stöd vid flytt och ett tydligare stöd till medföljande partner är avgörande för att fler ska kunna stanna kvar.

Bakgrunden till dessa förslag är tydlig. Försvaret byggs inte av materiel, utan av människor och i dag är det för få som väljer att stanna kvar.

Detta är inte radikala förslag, utan en grundläggande personalpolitik som ytterst handlar om vilket typ av försvar vi vill ha

Jag har själv mött kollegor som valt att lämna. Inte för att de saknar motivation, utan för att vardagen inte går ihop, där otydliga villkor, begränsade incitament och svårigheten att kombinera tjänsten med ett vanligt liv till slut blir avgörande. 

Det måste vara attraktivt att jobba inom försvaret 

Problemet är alltså inte att Sverige saknar vilja att rekrytera, utan att vi inte gör det tillräckligt attraktivt att stanna kvar över tid.

I andra länder behandlas militär tjänstgöring som en långsiktig investering, inte bara för staten utan också för individen. I USA finns ett system som tydligt premierar erfarenhet och långsiktighet, vilket bidrar till att fler väljer att stanna kvar. Sverige behöver inte kopiera rakt av, men vi måste våga prioritera personalen högre.

Detta är inte radikala förslag, utan en grundläggande personalpolitik som ytterst handlar om vilket typ av försvar vi vill ha.

Med rätt personalpolitik kan Sverige inte bara behålla sin personal utan också bygga ett försvar i världsklass, vilket är en möjlighet vi måste ta tillvara.