Människor utan digitala betalningsmedel kan snart inte vara en del av vårt samhälle

Den pågående utredningen om kontanterna kommer att presentera sina förslag i december. Frågan har hamnat på politikernas bord genom att kontantanvändningen stadigt har gått ner sedan början på 2010-talet.

Underlätta användning av kontanter

Försvinner kontanterna blir vi sårbara som land. En fientligt sinnad aktör kan kapa en kabel eller slå ut datasystemen för digitala betalningar. Såväl Riksbanken som MSB har varnat våra politiker om situationen, vilket har lett fram till att vi nu – i senaste laget men ändå – ska få en lag om rätten att betala med kontanter.

Utredaren har redan lättat på förlåten och avslöjat att det bland annat kommer att bli lag på att livsmedelsbutiker och apotek ska ta emot kontanter. Detta eftersom det är ”livsnödvändiga varor”. Det är ett steg i rätt riktning, men långt ifrån tillräckligt för att säkra att kontanterna finns kvar i samhället. En lag om rätten att använda kontanter behöver vara betydligt bredare.

Begränsningen till mat och medicin riskerar att kontanternas användbarhet fortsätter att ifrågasättas. För att systemet ska vara hållbart på sikt behöver vi öka eller åtminstone bibehålla kontantanvändningen. Allmänheten måste veta att kontanterna går att använda, annars förlorar de sin funktion som betalmedel.

Ser vi det från kontantanvändarnas perspektiv blir den föreslagna begränsningen ännu märkligare. Om vi med livsnödvändiga varor menar det som krävs för att bokstavligen klara livhanken så är det naturligtvis riktigt. Vi måste äta och vi måste få vår medicin för att överleva. Men livet är rimligen mer än så.

Människor stängs ute

En stor grupp människor har i dag inte tillgång till digitala betalmedel. Det är många av våra äldre, personer med funktionsnedsättningar, socialt utsatta, kvinnor som lever under hot och våld och de som är i Sverige under en kortare tid. Det här är människor som också vill kunna leva här, inte bara fysiskt överleva.

De vill kunna handla kläder och skor, köpa en tågresa, ta en fika och gå på bio. Allt sådant blir de i praktiken utestängda från i det kontantlösa samhället. Vi hör sällan talas om dem. Deras röst är svag och de vågar ofta inte protestera, men de finns därute och de har samma rätt som oss andra att vara delaktiga i samhället.

Sverige lider av en digital baksmälla.

I andra länder, både i våra grannländer och övriga världen, agerar politikerna kraftfullt för att säkra kontanterna. I Norge och Danmark är det lag på att kontanter ska kunna användas överallt, med vissa undantag. Flera länder i Europa har infört liknande regelverk och på EU-nivå finns ett lagförslag som när det går igenom ger invånarna i hela Eurozonen rätt att betala med kontanter. Motivet till dessa lagar och regelverk är inte att människor ska klara livhanken, utan att det är en grundläggande rättighet, ett demokratiskt fundament, att människor får betala på det sätt de själva vill.

Sverige lider av en digital baksmälla. Vi trodde under många år att digitaliseringen var svaret på allt. Från hur våra barn ska ta till sig kunskaper i skolan till hur vi ska få maten på våra tallrikar.

Kontanter handlar om mer än att klara livhanken

Vi ser nu att det inte håller, det är inte bara en välsignelse för oss. Digitala verktyg kan ofta förenkla, men vi ska inte tvinga människor att använda dem och vi ska inte avveckla det analoga. Båda behövs.

Om våra politiker inte agerar nu innebär det att människor som inte har tillgång till digitala betalmedel snart inte kan vara med i vårt samhälle. Vi stänger dem ute från allt utom livsmedelsbutiker och apotek.

Det fanns en gång ett system som gjorde en tydlig åtskillnad mellan människor. Apartheid kallades det och det fördömdes av hela världen. I Sverige är vi genom en kombination av aningslöshet och girighet hos storbankerna på väg att bakvägen införa ett liknande system. Människor stängs ute och hålls åtskilda, inte på grund av sin hudfärg utan till följd av digital exkludering.

Våra politiker måste sätta ner foten och stifta en lag där livsnödvändiga varor ges en vid tolkning. Det blir en tydlig signal till bankerna, handeln och andra aktörer att kontanterna ska finnas kvar.

Kontanter handlar om mer än att bara klara livhanken. De ger alla människor möjlighet att få vara med och kunna leva som fullvärdiga medborgare i vårt samhälle. Det är svårt att se vad eller vilka intressen som skulle vara viktigare för våra politiker.