M om försvaret: Hultqvists hantering är sorglig

DEBATT. Regeringen har tagit en lång rad beslut som endast syftat till att minska de ekonomiska tillskotten till försvaret. Med den ekonomi som Stefan Löfven och Peter Hultqvist (S) nu föreslår kommer mindre än hälften av försvarsberedningens förslag att kunna genomföras, skriver Pål Jonson (M).

Pål Jonson (M)
Ordförande, försvarsutskottet och försvarspolitisk talesperson


Breda överenskommelser inom säkerhets- och försvarspolitiken har varit en styrka för Sverige under lång tid. Nu hotas den traditionen av regeringens agerande under det senaste året. Den breda politiska samsyn kring mål och medel för den framtida inriktningen för försvaret som fanns för bara drygt ett år har sedan förbytts till inrikespolitisk splittring och en försvagning av förmågan att hantera en osäker omvärld.

"Har varit en styrka"

Det är viktigt att säkerhets- och försvarspolitiken har ett brett politiskt stöd i riksdagen. En bred enighet kring försvarspolitiken är en stark säkerhetspolitisk omvärldssignal både till Sveriges samarbetsländer och potentiella motståndare. Men det är också en förutsättning för att åstadkomma en långsiktig inriktning av totalförsvaret.

Försvarsberedningen, där alla riksdagens partier är representerade, har under mer än 25 års tid varit det forum där grunden för Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska linje mejslas fram. Formatet med försvarsberedningen har varit en styrka för att skapa långsiktighet och bred politisk förankring i försvarspolitiken.

Borde varit enkelt

Detta gäller särskilt den senaste försvarsberedningen som verkade mellan 2017–2020. Under ordförande Björn von Sydows (S) ledning togs de två mest gedigna rapporterna som beredningen någonsin producerat fram, en om det civila försvaret och en om det militära försvaret. Det fanns ända fram till någon vecka före att beredningens slutrapport skulle presenteras en historisk politisk samsyn kring de bärande elementen – den säkerhetspolitiska analysen, utformningen av det civila och militära försvaret samt den ekonomiska ramen.

Utifrån de förutsättningarna borde vägen mot ett starkt försvarsbeslut hösten 2020 med bred politisk uppslutning varit en enkel sak. Så blev det tyvärr inte. Sedan våren 2019 har regeringen tagit en lång rad beslut som endast syftat till att minska de ekonomiska tillskotten till försvaret.

Det handlar bland annat om att:

  • Regeringen valde att inte ställa sig bakom de ekonomiska åtagandena som försvarsberedningen arbetat utifrån under två år. Det ledde till att beredningen sprack.
  • Regeringen ingick en ekonomisk överenskommelse med samarbetspartierna där de ekonomiska tillskotten inte var värdesäkrade. Det innebär cirka 24 miljarder mindre till försvaret fram till 2030.
  • Regeringen skötte försvarsförhandlingarna under våren 2020 under all kritik. Stora fördyringar i miljardklassen för ett antal materielprojekt hemlighölls till sista minuten.
  • Regeringen var inte villig att tillskjuta ett enda öre mer för att kompensera urholkningen av försvarsekonomin och få till en bred politisk överenskommelse om försvaret.

Konsekvenser av agerandet

Resultatet av hela denna sorgliga hantering är att med den ekonomi som Stefan Löfven och Peter Hultqvist (S) nu föreslår kommer mindre än hälften av försvarsberedningens förslag att kunna genomföras. Färre heltidsanställda soldater, mindre mängdmateriel och ambitionssänkningar för cyberförsvaret och underrättelseverksamheten, färre ytstridsfartyg och stridsbåtar samt inga krigsavhållande långräckviddiga robotar är bara några av de saker som nu riskerar att bli konsekvensen i höstens försvarsbeslut.

Kärnuppgifter för staten

Sammantaget har det senaste året i försvarspolitiken varit ett nederlag, ytterst för Sverige. Förmågan att hantera en allt mer osäker omvärld riskerar att minska, omvärldens förtroende för Sveriges försvars- och säkerhetspolitik har fått en rejäl törn och inte minst har möjligheterna för breda politiska lösningar i försvarspolitiken underminerats.

Det är inte en acceptabel ordning. Försvar och säkerhet är kärnuppgifter för staten. Coronakrisen har tydligt satt fingret på nödvändigheten i att kunna ha en god beredskap, såväl civil som militär. Den läxan måste nu även regeringen ta till sig av och investera i Sveriges säkerhet.

Forrige artikel KI-rektor: Utvärdering och förbättrad beredskap måste byggas på forskning KI-rektor: Utvärdering och förbättrad beredskap måste byggas på forskning
Nya Rakel på gång – ska inte vara helägt av staten

Nya Rakel på gång – ska inte vara helägt av staten

GENERATIONSSKIFTE. Kommunikationssystemet Rakel ska få en efterföljare som ska kunna överföra bilder och mer data. Men nu vill regeringen att privata företag ska involveras och därmed kommer inte staten längre äga hela infrastrukturen.