Kommunernas risk- och säkerhetsanalyser får aldrig bli hyllvärmare

Efter över 30 års tjänstgöring i Försvarsmakten var det omtumlande för mig att uppleva det öde som drabbade vårt totalförsvar. Ett väluppbyggt system med samordnad ledning mellan civilt och militärt försvar nedmonterades systematiskt, när försvaret betraktades som ett särintresse.

Det är därför med stora förhoppningar jag nu följer de satsningar som är beslutade för att bygga upp en ny totalförsvarsförmåga. Inte minst är det viktigt att få till stånd ett civilt försvar, som är en garant för att samhällets funktioner ska kunna stå emot stora påfrestningar, i fred som i krig.

Tyvärr finns mycket ofta brister i dessa risk- och sårbarhetsanalyser. 

Risk- och sårbarhetsanalyserna är centrala för kommuners och regioners förmåga att identifiera, förstå och hantera de risker och sårbarheter som kan påverka samhället och dess invånare. Därutöver ska de fungera som aggregerade analyser av betydelse för beslut om styrning och resursfördelning på central statlig nivå. Dessa analyser ska enligt lag och förordningar göras i samtliga kommuner och regioner.

Analyserna brister

Tyvärr finns mycket ofta brister i dessa risk- och sårbarhetsanalyser. Senast har det statliga Rise, Research Institute of Sweden uppmärksammat detta i en studie av forskaren Kerstin Eriksson.

Bristerna består bland annat i att uppdatering och uppföljning av analyserna är statisk och långsam, brist i kommunikationen med medborgarna för att hos dem skapa förståelse och engagemang, att metoder för utarbetande av analyserna varierar, att många kommuner saknar resurser för att uppfylla kraven på analys och dokumentation, samt att övningsverksamhet med krisledningsorganisationer genomförs alltför sporadiskt.

När jag har studerat kommuners och regionernas risk- och sårbarhetsanalyser ser jag att följande bör göras för att säkerställa medborgarnas säkerhet och välbefinnande:

• Implementera nationella, enhetliga standarder för risk- och sårbarhetshanteringen.
• Obligatoriska och frekventa uppdateringar i ett utvecklat digitalt stöd i form av program som underlättar att efterhand tillföra nya värden för analyserna och som medger visualisering av kriser och krisförlopp.
• Förbättrad kommunikation med digitala kanaler för att stärka samverkan med invånare och öka transparensen kring riskhanteringsförmåga.
• Regelbundet genomföra utbildning och övningar kring riskhantering.

Det civila försvaret tillförs nu högre regional ledning genom att landet indelas i sex civilområden som vart och ett leds av en civilområdeschef med kansli. Den kompetens inom civilt försvar som länsstyrelserna tidigare hade har kraftigt reducerats med åren. Civilområdena kommer att bli en avgörande förbättring för uppbyggnad och ledning av det civila försvaret på regional nivå.

Risk- och sårbarhetsanalyser får aldrig vara hyllvärmare

För att komma rätt från början är det därför viktigt att att civilområdescheferna får till uppgift att ta ett totalgrepp över risk- och sårbarhetsanalyser och blir ett nav i kommunikation från kommuner, länsstyrelser och regioner till centrala myndigheter.

Det är med stora förhoppningar jag nu följer de satsningar som är beslutade för att bygga upp en ny totalförsvarsförmåga. Inte minst är det viktigt att få till stånd ett civilt försvar, som är en garant för att samhällets funktioner ska kunna stå emot stora påfrestningar, i fred som i krig. I en värld alltmer präglad av krig och konflikter, miljökatastrofer och terror brådskar detta. Kommuners och regioners risk- och sårbarhetsanalyser får aldrig vara hyllvärmare. Vi ska kunna känna oss trygga oavsett i vilken del av Sverige vi bor.