Ingenting är säkert under ”Guds utvalde” Donald Trump

Installationstalet var det vi väntade på för att få svar på vilken ledare vår största allierade har.

Det har varit som om svaret på hur vår ekonomi och säkerhet de kommande fyra åren kommer att bli skulle komma på måndagskvällen. Från en man som inte gav ifrån sig makten sist han förlorade. Som beskriver människorna som stod för våldet och upproret han uppmuntrade som ”gisslan” och ”politiska fångar”. Som har sagt att han inte kan utesluta militär eller ekonomisk påtryckning för att få tillgång till land.

Efter installationstalet är sårbarheten för internationellt samarbete, osäkerheten för ekonomin och oförutsägbarheten kring respekt för suveränitet samma som det var före talet.

Trump har tidigare sagt att Europa måste ta hand som sin egen säkerhet. I talet var han fortsatt tydlig med att det är något vi bör fortsätta med. På alla sätt.

Auktoritära drag

De som letade efter auktoritära drag hos en statsledare fann flera exempel. Donald Trump använde sitt första tal som president för att måla upp en bild av att de som styrt före honom är korrupta, saknar förmåga eller vilja att skydda landet, och att yttrandefrihet inte existerar. En effektiv och välbeprövad metod som autokrater över hela världen använder för att delegitimera all politisk opposition.

Donald Trump använde sitt första tal som president för att måla upp en bild av att de som styrt före honom är korrupta och att yttrandefrihet inte existerar.

Det är han som leder revolutionen för sunt förnuft. De som inte håller med honom saknar detta, är korrupta och vill inte skydda landet.

En mening som började med att det är viktigt att vara ärlig om sakernas tillstånd, fortsatte med att beskriva ett radikalt och korrupt etablissemang som hellre erbjuder trygghet för kriminella än skydd för sitt eget folk. På så sätt urholkade han sanningen som koncept med en enda mening.

Det lilla han nämnde om världen utanför USA handlade om expansion. Han beskrev världen som en fiende, som något som står i vägen för amerikanska intressen.

Hans tidigare uttalanden om att använda makt mot andra länder eller att pressen och valsystemet är korrupta tonades inte ner. Han var inte där för att lugna. De som antagit att Trump 2.0 skulle bli en enklare samarbetspartner för demokratiska länder fick inte många tecken som bekräftade det.

Hur ska vi bemöta Trump?

Hur bör demokratiska ledare bemöta Trump under hans mandatperiod? Vår säkerhet beror inte på vad han säger, utan på hur vi reagerar på det han säger. I sitt tal sade Trump att han ska möta kriser med värdighet, makt och styrka. Det kan vara en inspiration för hur den demokratiska världen bör bemöta honom.

I sin självbiografi beskriver Angela Merkel sina erfarenheter av Trump under hans förra mandatperiod. Där skriver hon att hennes första misstag var att ”behandla honom som om han var normal”. Det var förmodligen inte ett försök till att ställa en psykiatrisk diagnos, utan snarare ett konstaterande att metoder som fungerar för att förhandla med demokratiska ledare inte fungerade på honom.

I mötet med auktoritära ledare har demokratiskt sinnade ledare historiskt sett haft två huvudstrategier att välja mellan: att vara diplomatisk eller värdebaserad.

Två strategier

Det diplomatiska tillvägagångssättet fokuserar på dialog, samarbete och stabilitet.

Det lilla han nämnde om världen utanför USA handlade om expansion. Han beskrev världen som en fiende, som något som står i vägen för amerikanska intressen.

Man undviker konfrontation för att bevara kanaler för påverkan kring gemensamma intressen som handel och säkerhet. Denna strategi kan framstå som den säkraste. Men den har två svagheter som kan få motsatt effekt: man kan ge auktoritära ledare legitimitet och försvaga sin egen förmåga att förhandla om intressen som går emot den andres.

USA och Norge har många gemensamma intressen, inte minst när det gäller styrelseskick. En demokratisk värld som bygger på internationella spelregler gynnar också USA. Det är bara Kina och Ryssland som tjänar på att USA ifrågasätter betydelsen av ett regelbaserat styre.

Men baserat på kvällens tal har vi motstridiga intressen med en president som säger sig vara räddad av Gud och på väg till Mars:

Vi är säkerhetspolitiskt och handelspolitiskt beroende av internationella spelregler, suveränitet och att så många länder som möjligt respekterar demokratiska principer. Vi har inget abstrakt förhållande till de värden människor ger sina liv för på marken i Ukraina. Det måste vår närmaste allierade få veta. Särskilt när det gäller diskussioner om vad fred i Ukraina innebär: fred är inte en diktatorbestämd frånvaro av våld i utbyte mot land.

I en intervju med NRK uttryckte Norges statsminister Jonas Gahr Støre en önskan om att agera samlat tillsammans med andra länder gentemot Trump när det behövs.

Det skulle innebära ett skifte från det som hittills varit ett bilateralt maraton.

Att stå för något

Det värdebaserade tillvägagångssättet för dialog med auktoritära ledare kommer aldrig att övertyga dem. Det finns en risk att bli politiskt sanktionerad, och det kan leda till minskat inflytande. Men det skickar en tydlig signal om att vissa normer inte är förhandlingsbara. Dessa normer kan i detta sammanhang vara sanning, rättsstatens principer, demokrati och suveränitet.

Malcolm Turnbull, Australiens tidigare premiärminister, har sagt till Foreign Affairs att Trump respekterar ärlighet, fasthet och tuffhet i förhandlingar. Att inte stå för något ger alltså inte alltid resultat.

Hoppet för de kommande fyra åren kan ligga i Donald Trumps hänvisning till konstitutionen, demokratin och rättsstatens principer. För detta nämndes. Det är detta ledare bör påminna honom om i samtal de kommande åren.

Det ligger i USA:s intresse att följa dessa principer, både hemma och internationellt. Det är att sätta Amerika först. Det är där värdighet, makt och styrka hämtar sin legitimitet som politiska medel. Och det är den legitimiteten vi får om vi står fast vid detta.

Artikeln är översatt och bearbetad från Altinget.no.