Gör fritidsodlingen till en del av Sveriges livsmedelsberedskap

Just nu skördar landets 5,3 miljoner fritidsodlare tonvis med grödor i sina trädgårdar, på sina balkonger och från sina kolonilotter. Det är livsmedel som odlats i direkt anslutning till där de kommer att konsumeras, oftast utan långa transporter, diesel, växtgifter, konstgödsel och odlade på ett mer skonsamt sätt med hänsyn till jord, hälsa och biologisk mångfald.

I många svenska kommuner finns ambitiösa planer på hur man kan stärka livsmedelsberedskapen lokalt. Men planerna omfattar enbart de offentliga måltiderna inom skola och omsorg.

Vem säkerställer övriga medborgares livsmedelstillgång i händelse av kris?

Fritidsodlingen är en resurs som med ganska små medel kan stimuleras att öka och därmed producera en betydande mängd livsmedel främst för egen konsumtion. Drygt sju miljoner svenskar har tillgång till någon form av odlingsplats och med ökad kunskap, mark och tid kan skörden från denna folkrörelse sannolikt mångdubblas. 

Ett sårbart system

Dagens livsmedelssystem behöver förändras för att vi ska klara av att vårda miljön och människors hälsa men också för att stå starkare tillsammans i tider av kris.

För att möta framtida utmaningar, oavsett om de stavas krig eller klimatkris, behöver vi bygga ett system som klarar Sveriges matförsörjning utan import av mat, diesel och konstgödsel

De senaste årens debatt och arbete kring Sveriges livsmedelsberedskap har helt och hållet fokuserat på att upprätthålla dagens livsmedelssystem. Det är ett sårbart system beroende av fossila bränslen, stabila logistikkedjor, miljö-och klimatförstörande insatsmedel och öppna gränser. Ett system som ekonomiskt och med regler anpassade för storskalighet systematiskt motverkar småskalig produktion av livsmedel. 

När politiken talar om livsmedelsberedskap handlar det i praktiken om att skydda detta sårbara system. Men vad händer om gränserna stängs eller andra störningar uppstår?

I Sverige finns inga lager av drivmedel, utsäde, konstgödsel eller växtgifter. Hur ska maten produceras? Vi har byggt in oss i alldeles för komplexa system. Hur kan vi tillåta att något som är livsnödvändigt kan vara så ofattbart sårbart? För att möta framtidens utmaningar – vare sig det handlar om klimatkris, konflikter eller störningar i världshandeln – krävs ett nytt matsystem, byggt på närhet, diversifiering och resiliens.

Småskalighet och närhet

Ett viktigt komplement till dagens mycket sårbara system är att involvera och uppmuntra fritidsodlare och småbrukare runt om i Sverige.

Vi behöver utveckla lokala och cirkulära matsystem och göra det möjligt för fler att vara en del av den livsviktiga livsmedelsproduktionen. Här menar vi att det offentliga har en viktig roll att skapa incitament och utveckla möjligheter för att skapa en bred, hållbar och folkligt förankrad livsmedelsproduktion.

För att möta framtida utmaningar, oavsett om de stavas krig eller klimatkris, behöver vi bygga ett matsystem som klarar Sveriges matförsörjning utan import av mat, diesel och konstgödsel. Ett sådant system bygger på småskalighet, diversifiering och närhet mellan producent och konsument. 

Fritidsodlingen som samhällsresurs

Fritidsodlare finns i hela landet och är ofta en del av lokala sociala nätverk. Fritidsodlingen kan snabbt ställa om och odla mer och hjälpa fler att komma igång. Tillsammans bidrar fritidsodlarna till trygghet, bättre fysisk och psykisk hälsa samtidigt som vi ökar den biologiska mångfalden. 

Utifrån vår rapport föreslår vi att:

• Fritidsodlingen bör ingå i den kommunala verksamheten på samma sätt som bibliotek, sporthallar och kultur.
• Tydligt integrera fritidsodlingen i den kommunala samhällsplaneringen. Exempelvis genom marktillgång, vattenförsörjning, förvaringsmöjligheter och gemensamma växthus.
• Förenkla regler och ta bort avgifter för kompostering av hushållsavfall och bygglov för växthus.
• Stärkt stöd till fritidsodlingens organisationer och folkbildningen för att öka kunskapen om odling, förvaring och förädling genom medborgarutbildningar.
• Kunskap om odling, förvaring och förädling förs in i grundskolans läroplaner.
• Ge möjligheter till ”grön skatteväxling” som: sänkt moms, utvecklat RUT-avdrag, avdrag för arrenden och odling som friskvård. 

I dag finns mycket goda exempel på kommuner, Göteborg, Trosa och Södertälje, som insett fritidsodlingens nytta och skapat långsiktiga och ambitiösa strategier och verksamheter för att stimulera och stötta fritidsodlingen. Vi initierar ett nätverk för kommuner som vill arbeta med frågorna och välkomnar kommuner att höra av sig till oss.

Att engagera fler i livsmedelsproduktionen är inte bara en fråga om beredskap – det är en investering i trygghet, hållbarhet och framtidstro.