Frivilliginstruktörer är satta på svältarvoden

Ett nytt och starkare totalförsvar växer fram som resultat av försvarsbeslutet från 2020. Här har landets arton frivilliga försvarsorganisationer en viktig roll i att rekrytera och utbilda frivilliga för såväl det militära som civila försvaret. Det handlar om människor som ideellt ställer upp för vårt land och som är besjälade av att göra en insats. De utgör en kostnadseffektiv resurs värd att både bevara och utveckla.

Till år 2030 har behoven av frivilliga inom totalförsvaret beräknats till cirka 40 000 individer genom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Försvarsmakten.

Ersättningarna står stilla

För att erhålla full effekt av frivilligansträngningarna behövs instruktörer. Många instruktörer. Under det kalla kriget tillgodosågs mycket av instruktörsbehoven genom den aktiva officerskåren. Dåtidens ersättning var 900 kronor per dag och infördes redan år 1994, som svårmotiverat nog, fortfarande gäller. Efter 27 års urholkning ger dagsarvodets 900 kronor ett tveksamt erkännande för en arbetsinsats som i dag utförs av frivilligrörelsens egna instruktörer och på dennes fritid.

Frågan berör i allra högsta grad civil och militär förmåga vars fundament utgörs av välutbildade människor. 

Efter att beloppet lades fast har det därutöver tillkommit regler som beskattar den mat instruktören äter i samband med en utbildning. Således utspisning från ett fältkok eller vakuumtorkad mat alternativt i en matsal på ett regemente eller annan utbildningsplats.

Att dagens ersättningsnivåer inte främjar rekryteringen av instruktörer behöver kanske inte understrykas – även om frivilligheten handlar om så mycket mer än om kronor och ören. Som en jämförelse har en riksdagsledamots arvode sedan 1994 höjts med mellan 146–160 procent. Hur skulle intresset för politiska riksdagsengagemang sett ut om ersättningarna stått stilla sedan 1994?

”Ett minusutfall i plånboken”

I dag och för en överblickbar framtid ser verkligheten annorlunda ut än för snart tre decennier sedan. Försvarsmaktens möjligheter att ge stöd med instruktörer är begränsat på grund av lägre volymer officerare och genom strikta arbetstidsbestämmelser. Samtidigt behövs fler kompetenser än de som återfinns hos Försvarsmakten. Framför allt är det behov som finns inom de civila delarna av totalförsvaret. I dag behövs läkare, sjuksköterskor, kommunikatörer, poliser och experter på krisberedskap och totalförsvar.

Idealiteten och insatsviljan hos dagens frivilliginstruktörer likt för samhället i övrigt ser annorlunda ut än det som gällde för 25–30 år sedan. Konkret, kopplat till de insatser som frivilliginstruktörerna gör, handlar det om att dessa behöver ges en rimlig ersättning. Det handlar ytterst om arbetsinsatser till stöd för samhällets robusthet och säkerhet. I dagsläget är det en realitet för många av frivilliginstruktörerna att få ett minusutfall i plånboken relativt om denne avstått från ett frivilligt instruktörsuppdrag.

En nyckelresurs

Frågan berör i allra högsta grad civil och militär förmåga vars fundament utgörs av välutbildade människor. Frivilliginstruktören utgör en nyckelresurs för hög kvalitet hos de frivilliga till stöd antingen för vårt militära försvar eller inom de civila delarna av totalförsvaret. Allt till nytta för hela vårt svenska samhälle.