Därför behöver Sverige fler Kinavetare

Donald Trumps statsbesök i Peking häromveckan stärker bilden av Kina som en framväxande supermakt. Sverige behöver stärka sin Kinakompetens för att möta utvecklingen, och hur väl rustade vi är avgörs till stor del av hur återväxten av Kinakunniga har utvecklats under senare år.

Allt färre svenska Kinavetare

En ny rapport skriven av Ottilia Mackerle och mig, visar dessvärre en negativ trend: samtidigt som Kina rört sig mot supermaktsstatus har Sverige producerat allt färre Kinavetare.

Nedgången inom språkstudier är slående. Andelen gymnasieelever som läser kinesiska har minskat till en fjärdedel av toppnivån för drygt ett decennium sedan, nybörjarstudenterna inom studieförbunden har i princip halverats, och antalet nya studenter på högskolan är lägre än tidigare.

Antalet svenska studenter i Kina började minska redan för tio år sedan, föll till nära noll under pandemin och ligger fortfarande långt under tidigare nivåer. Samma mönster återfinns när det gäller varaktigt boende i landet; antalet svenska medborgare uppgick före pandemin till omkring 3 000, men uppskattas i dag till endast 2 000–2 500.

Negativ utveckling kan cementeras

Mängden doktorsavhandlingar med Kinainriktning har minskat jämfört med det tidiga 2010‑talet. Forskningsprojekt med Kinakoppling utgör fortfarande en försvinnande liten del av den samlade forskningsfinansieringen. Allt är dock inte nattsvart. Områdesstudier, eller realia, om Kina sticker ut som ett positivt undantag, med en ökning av studentantalet.

Kinakompetens är en strategisk resurs

I takt med Kinas resa mot att bli den främsta globala maktspelaren jämte USA kan man med fog hävda att Sverige borde ha byggt upp en starkare kunskapsbas om landet. Att återväxten av nya Kinavetare i stället har stagnerat, och i flera avseenden försvagats, framstår därför som ett beklagligt misslyckande.

Utan nytänkande åtgärder riskerar den negativa utvecklingen att cementeras. Åtta är ett lyckotal i Kina, låt mig därför presentera en oktett av konkreta rekommendationer för att vända utvecklingen.

Stärk Kinaforskningen

1. Regeringen bör slå fast behovet av en långsiktig kompetensförsörjning om Kina för att Sverige ska kunna värna viktiga diplomatiska, kommersiella och säkerhetsmässiga intressen.
2. Underrättelseutredningens förslag att göra Försvarsmaktens tolkskola till en nationell resurs för hela totalförsvaret inom kinesiska bör genomföras.
3. Meritering vid svenska universitet behöver väga in mer än smala specialiseringar inom teori och metod. Kunskap om strategiskt viktiga länder, såsom Kina och Ryssland, måste ges större tyngd inom ämnen som statsvetenskap och nationalekonomi – bland annat genom särskilda lektorat och doktorandtjänster.
4. Riktade Kinautlysningar från forskningsfinansiärer skulle bidra till att åtgärda underfinansieringen av Kinaforskning inom samhällsvetenskap och humaniora.
5. Utbytesprogram kan utvecklas för att öka rörligheten mellan akademi, offentlig sektor och näringsliv för att skapa fler karriärvägar för Kinavetare.
6. Ett stipendieprogram, riktat mot intensiva språkstudier i Kina eller Taiwan, bör införas. Mer radikala förslag för att stärka incitamenten för Kinastudier, såsom avskrivning av studieskulder hos CSN, kan också övervägas.
7. Kinas betydelse måste bättre avspeglas i svensk mediebevakning, genom närvaro på plats och genom fler journalister med ordentlig landkompetens och språkkunskaper i kinesiska.
8. Att driva Östasiatiska museet, med dess världsberömda Kinasamlingar och stora potential att stärka det svenska folkets förståelse för landet, mot nedläggning vore helt fel väg att gå.

Underskatta inte Kinas roll

Hur världen kommer att se ut om tjugo eller trettio år är osäkert, men att Kina kommer att spela en central roll är högst troligt. Kinakompetens är en strategisk resurs. Länder som investerar i sådan kunskap stärker sin handlingsförmåga, medan de som avstår blir mer beroende av andra. Sverige bör sträva efter det förra.

Min egen arbetsplats, Nationellt kunskapscentrum om Kina vid Utrikespolitiska institutet, är ett uttryck för denna ambition och har sedan fem år finansierats genom ett statligt anslag. Men det krävs breda satsningar i hela kedjan, även uppströms, för att säkra återväxten av Kinavetare.