Bostadsministerns regelförenklingar är en käftsmäll för den med rullstol

Regeringen har nyligen presenterat en lagrådsremiss som påstås ska ”förenkla” byggande och skapa fler bostäder genom att göra om kontor och butikslokaler till bostäder. Men bakom vackra ord om effektivitet döljer sig en oroande verklighet. Regeringen föreslår att ta bort krav på tillgänglighet vilket gör att jag som använder rullstol utestängs.

Fel att bygga otillgängligt

I ett pressmeddelande säger infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD) att krångliga regelverk hämmar bostadsbyggandet. Det ”krångel” han syftar på är bland annat krav på hiss och tillräckliga passagemått – det vill säga de helt grundläggande förutsättningarna för att jag och andra med nedsatt rörelseförmåga ska kunna besöka en vän, hälsa på släktingar eller hitta en egen bostad.

Regeringen bedömer att lättnader i kraven på tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättning ska minska kostnaderna. Det är fel. Att bygga otillgängligt blir på sikt en ekonomisk börda för alla kommuner som med hjälp av bostadsanpassning får göra om det som inte har byggts rätt från början. Att bygga bort otillgänglighet är ett gigantiskt resursslöseri i stället för att göra rätt från början. Kostnaden för framtida bostadsanpassningar och den sociala isoleringen hos en åldrande befolkning kommer att vida överstiga de små vinster som byggherrarna gör nu.

Regeringen tar inte ansvar för mänskliga rättigheter

Hur kan regeringen medvetet stifta lagar som utestänger individer från rätten att bo och leva vart man vill? När man ger byggherrar rätt att göra avsteg från tillgänglighetskrav vid omvandling av kontor och butikslokaler till bostäder, skapar man ett B-lag på bostadsmarknaden. Bostäder som marknadsförs som moderna och flexibla, men som i praktiken har osynliga skyltar på dörren där det står: ”Inget tillträde för mig med rullstol.”

Hur kan regeringen medvetet stifta lagar som utestänger individer från rätten att bo och leva vart man vill?

Sverige har ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Där slås det fast att vi ska arbeta för universell utformning – att produkter, tjänster och miljöer ska utformas så de kan användas av alla i största möjliga utsträckning. Genom att nu föreslå ny lagstiftning går regeringen i direkt motsatt riktning. Man tar inte ansvar för mänskliga rättigheter. Medvetet tänker de skapa otillgänglighet. Hinder som blir en gräns som talar om vart vårt samhälle slutar och mitt utanförskap börjar.

Den med rullstol stängs ute

Vi behöver fler bostäder, och det som byggs nu ska användas i hundra år. Vi blir alla äldre. Många av er som läser detta kommer förr eller senare att behöva en rullator eller rullstol och saknas då en hiss så kan du inte längre bo kvar i ditt hem.

Andreas Carlson talar om att nyttja det befintliga beståndet bättre. Jag håller med, men det får aldrig ske på bekostnad av människors rörelsefrihet. En ”stärkt bostadsmarknad” får inte byggas på lagstiftning som medvetet utestänger mig.