Barnrättsbyrån: Förslagen i nya LVU riskerar att missa målet

Nyligen var det deadline för att lämna remissvar på regeringens lagrådsremiss för en ny LVU-lagstiftning. Vi vill börja med att säga att flera av förslagen i remissen är bra. Vi välkomnar särskilt de förslag som säkerställer att lagen fortsättningsvis är en skyddslagstiftning som sätter barnets bästa och delaktighet i centrum.

Vi vill däremot lyfta ett varningens finger för några allvarliga risker vi ser i hur vissa förslag är formulerade.

Riskerar skuldbelägga utsatta barn 

Barnrättsbyrån motsätter sig förslaget om att utvidga på vilka grunder som barn och unga ska kunna tvångsplaceras enligt LVU. Det handlar om förslaget att lägga till ”något annat destruktivt beteende” ska kunna utgöra grund för tvångsomhändertagande.

Vi möter många barn och unga som är placerade inom samhällsvården. Det är barn som bär på erfarenheter av att ha farit illa både i sin hemmiljö och inom ramen för sina placeringar. Dessa erfarenheter påverkar hur barnet mår och hur barnet relaterar till sin omgivning.

Vi anser att utkastets förslag och beskrivning av destruktiva beteenden, inklusive sexuella självskadebeteenden, skuldbelägger barn för utsatthet som i själva verket är en följd av övergrepp, psykisk ohälsa eller bristande skydd från vuxenvärlden. Snarare än att erbjudas vård och skydd som brottsoffer riskerar barnen att bli frihetsberövad och få insatser i syfte att förändra deras beteende. 

Vi ifrågasätter även ställningstagandet att funktionsnedsättning ska kunna utgöra grund för tvångsomhändertagande. I enlighet med internationella konventioner får funktionsnedsättning aldrig rättfärdiga att barn omhändertas.

Kan legitimera diskriminering 

Vi vill även uppmana regeringen att se över förslaget om att införa en ny grund för omhändertagande baserat på anknytning. Förslaget har presenterats som ”lex Lilla hjärtat på riktigt”. Barnrättsbyrån välkomnar åtgärder som stärker barnets bästa vid prövning av vårdens upphörande. Här anser vi att barnets bästa och barnets inställning ska kunna utgöra en grund för placering, tillsammans med faktorer såsom vårdtidens längd, relationen till vårdnadshavare och barnets förankring i sin sociala miljö.

I det nya förslaget riskerar en placering i ett familjehem att bli permanent, även när barnet själv vill återvända och de tidigare riskförhållandena har upphört

I det nya förslaget riskerar en placering i ett familjehem att bli permanent, även när barnet själv vill återvända och de tidigare riskförhållandena har upphört. Förslaget beaktar inte problem när det kommer till vårdnadsöverflytt, där familjehem avstår på grund av oro för konflikter med biologiska föräldrar och bristande fortsatt stöd från socialtjänsten.

Vi ser även att förslaget riskerar att legitimera diskriminering. Barn och unga som placeras kommer oftare från familjer med lägre socioekonomisk status. Även öppenvårdsinsatser beviljas oftare till barn med nordisk bakgrund, medan placeringar utanför hemmet oftare beslutas för barn med ursprung utanför Norden. Med anknytning som en självständig grund för ett tvångsomhändertagande riskerar fördomsfulla och diskriminerande bedömningar få en avgörande betydelse.

Rätt till anknytning och familjestöd 

Barnrättsbyrån vill se en lagstiftning som ger barnet möjligheten att hålla kontakt och behålla anknytning till biologiska föräldrar, syskon och släktingar. Vi vill se en ordning där högre krav ställs på att socialtjänsten redan från start verkar för att familjen beviljas insatser som är anpassade utefter den individuella familjen och som de själva även samtycker till.

Slutligen bedömer vi att stödet fortsatt måste finnas till familjehem som vore lämpliga för vårdnadsöverflytt, och att en vårdnadsöverflytt inte innebär att stödet och insatserna från socialtjänsten upphör. Genomgående måste barnets inställning respekteras.

Vi vet att en uppdaterad LVU-lagstiftning är en prioriterad fråga för regeringen. Därför ber vi Camilla Waltersson Grönwall (M) att ta våra farhågor på allvar.