Aspling (SD): Stoppa investering i bank styrd av kinesiska staten

Kinas starkaste instrument för internationellt inflytande är det så kallade Belt and road initiativet (BRI), vilket har en påstådd samlad prislapp på 1 biljon dollar. Initiativet ska sammanlänka Kina, Centralasien, Mellanöstern och Europa genom massiva infrastrukturprojekt med syftet att främja tillväxt, handel och råvaruutvinning.

Investeringsbanken

Två år efter att BRI lanserades 2013, sjösattes ett av dess huvudsakliga verktyg, den Asiatiska infrastrukturinvesteringsbanken (AIIB). Inledningsvis hävdades AIIB vara en vanlig utvecklingsbank (som finansierar utvecklingsprojekt där risken är för stor för kapitalmarknaden). Kina har dock rivit den fasaden och beskriver numera AIIB och BRI som ”två motorer på ett flygplan”.

Kinesiska staten utser chefen

AIIB:s främsta säljargument är flexibilitet och tillmötesgående av låntagares behov, vilket i praktiken betyder mindre ansvar för social och miljömässig påverkan, hållbarhet och korruption.

I praktiken investerar Sverige sitt anseende i banken, vilket kommer att gå förlorat om business as usual tillåts fortsätta.

Grundproblemet ligger i bankens organisation. Dess president utses av kinesiska staten och kommer alltid prioritera Kinas utrikespolitiska intressen högst.

Tillåter ny kolkraft

Presidenten har behörighet att själv godkänna projekt upp till 200 miljoner dollar. Medlemsländerna som representeras i styrelsen beslutar om övergripande strategi, vilket är ett mycket svagt styrinstrument.

Miljöstrategin exempelvis, står bakom Parisavtalet men tillåter finansiering av ny kolkraft. Styrelsens övervakande roll begränsas också av bristande rätt till information samt att den inte finns på plats i Kina.

Ingen granskare

Risken att lokalbefolkningen bokstavligen körs över av infrastrukturprojekt är ett ständigt problem för utvecklingsbanker, vilket ställer krav på intern styrning och öppenhet. AIIB:s regler om social och miljömässig påverkan har beskrivits som ”vaga och tandlösa”.

Regeln om tvångsförflyttningar tillåter att projekt godkänns utan detaljerad information om vräkningar. Banken har heller ingen oberoende enhet som granskar att reglerna över huvud taget följs.

Projekt i svaga demokratier

AIIB har ingen fast lista på dokument som ska offentliggöras innan projekt beslutas. I stället består öppenhetspolicyn av principer som vägs mot varandra. Ett stort antal undantag från öppenhet ger dessutom presidenten stora möjligheter att hindra offentliggörande.

Vidare tillåter AIIB att dokument hemlighålls med hänsyn till lagstiftningen i projektländerna, vilka ofta är svaga demokratier med liten tradition av offentlighet.

Konkurreras ut

Allt detta avviker kraftigt från bästa tillvägagångssätt och tydliggör att AIIB är en institution som präglas av kinesisk förvaltningskultur med dess bristande respekt för mänskliga rättigheter, miljö och öppenhet.

Det finns en uppenbar och allvarlig risk för att AIIB:s lägre standard kommer att konkurrera ut ansvarstagande utvecklingsbanker och tvingar dessa till ett ”race mot botten”.

Svenska biståndspengar

Inför publiceringen av regeringens Kinastrategi ställde jag frågan till biståndsministern om hur han försvarar att Sverige hittills investerat sex miljarder kronor och planerar ytterligare hundratals miljoner nästa år.

Både svaret och Kinastrategin klargör att Regeringskansliet över huvud taget inte är medvetna om att svenska biståndspengar riskerar främja Kinas maktambitioner, förvärra miljöförstöring och korruption i svaga demokratier samt undergräva regeringens egna utvecklingsmål.

Sätt tidspress på banken

I beredningen av Kinastrategin kommer vi därför föreslå att regeringen återkommer med en plan för hur den ska hantera det svenska ägandet. Vi vill att Sverige tillsammans med EU-kretsen sätter upp en tidsram inom vilken banken ska ha antagit nya policydokument för öppenhet och ansvarstagande och om så inte sker, lämna banken.

Investerar vårt anseende

Det är viktigt att förstå att Kina inte i första hand söker kapital, utan trovärdighet. I praktiken investerar Sverige sitt anseende i banken, vilket kommer att gå förlorat om business as usual tillåts fortsätta.