Är regeringen beredd att betala för en vård som fungerar även i kristider?

Civilförsvarsministern Carl-Oskar Bohlin uppmanade till samhällelig motståndskraft i ett allvarstungt tal på rikskonferensen Folk och försvar. I takt med de ökade hot och utmaningar som samhället står inför blir behovet av ett starkt civilförsvar allt viktigare.

Stärk motståndskraften

Planering och förberedelser inför kriser och katastrofer involverar ett brett spektrum av sektorer, inklusive privata utförare inom vård och omsorg. Dessa aktörer spelar en central roll i samhällets välfärd för att i orostider trygga den grupp i samhället som verkligen behöver stöd och hjälp när samhället krisar. Det är därför viktigt att det offentliga tar hänsyn till de utmaningar som Svenska vård har identifierat för att skapa resiliens inom den privata sektorn för vård och omsorg.

En av de främsta utmaningarna som privata vård- och omsorgsutförare möter är resursbegränsningar. I tider av lågkonjunktur är finansiella medel knappa och förberedelser för kriser en kostsam process. För att skapa robusta beredskapsplaner ställs privata aktörer inför en ekonomisk balansakt för att bibehålla hög kvalitet på vård och omsorg samtidigt som de förbereder sig för oförutsedda händelser. Vid kriser kan tillgängligheten till vård och omsorg bli begränsad, och kan särskilt påverka de mest sårbara som har behov av kontinuerlig vård och omsorg.

Utan en välplanerad och välfungerande samarbetsstruktur riskerar man ineffektivitet och förseningar i insatserna.

En annan central aspekt är kompetens och utbildning. För brukarna är trygghet och säkerhet centrala faktorer. Utbildning och kompetensutveckling inom personalgruppen är avgörande för att kunna erbjuda en högkvalitativ vård även under extrema omständigheter. När personalen är förberedd, ökar brukarnas förtroende för att de kommer få adekvat och säker vård även vid kriser.

Förbättra samordningen

Samordning med andra aktörer är en tredje utmaning. Vid en kris är samarbete och samordning avgörande. Privata utförare måste kunna integrera sina insatser med andra vårdgivare, myndigheter och frivilligorganisationer för att undvika fragmentering och säkerställa en samordnad och effektiv respons. Utan en välplanerad och välfungerande samarbetsstruktur riskerar man ineffektivitet och förseningar i insatserna. För brukarna är kontinuitet i vården en viktig trygghetsfaktor och vid kriser är det nödvändigt med en sömlös samordning mellan olika vårdgivare.

Kommunikation är en annan aspekt som inte får underskattas. Privata utförare inom vård- och omsorg måste kunna kommunicera effektivt med både sin personal och brukare. Detta kräver inte bara teknisk infrastruktur för att hantera kommunikationsflöden utan även en förståelse för att leverera information på ett lugnt och informativt sätt för att undvika onödig oro.

Lagar och regler kan ändras

Slutligen måste privata utförare ha en beredskap för att snabbt anpassa sig till nya krav och förändringar gällande lagar och regler som snabbt kan komma att ändras vid en ökad hotbild mot Sverige. För att adressera dessa utmaningar krävs en proaktiv inställning från både det offentliga och privata. Det krävs investeringar i resurser och utbildning, upprättande av effektiva samarbetsstrukturer och en konstant förbättring av teknisk infrastruktur och IT-säkerhet.

Genom att övervinna dessa utmaningar kan vi tillsammans förbättra våra egna beredskapsåtgärder och säkerställa att brukarna fortsätter att få den högkvalitativa och trygga vård de förtjänar, även i de mest utmanande tiderna. Frågan är om regeringen är beredd att avsätta de resurser som krävs för att täcka kostnaderna för detta viktiga proaktiva arbete i tider av ökade hot från omvärlden?