Växande kontrolluppdrag tränger undan både välfärd och rättssäkerhet

För att den generella välfärden ska vara hållbar är det avgörande att skattepengar går till det som avses. Stora vinstuttag i välfärden sticker många i ögonen. Så även fusk i bidragssystem och organiserad brottslighet i skattefinansierad verksamhet som ska hjälpa människor i arbetslöshet, sjukskrivning med mera.

Att bekämpa välfärdsbrottsligheten är helt avgörande, men frågan är vem som ska ha uppdraget.

Välfärden urholkas av kontrollpolitik

Vi ser nu att kontrolluppdragen regeringen lägger på olika myndigheter växer i en takt vi inte sett tidigare. Det är lätt att få känslan av att kontrollen har blivit viktigare än själva välfärdsuppdraget.

Det är ett sätt att underminera fundamentet för den generella välfärden över huvud taget. Regeringen måste skilja på välfärdsuppdragen och på polis eller kontrollmyndigheter.

Allt fler delar av den skattefinansierade välfärden har lagts ut på privata leverantörer. Tydligast är Arbetsförmedlingens privatiserade ”Rusta och matcha”, där arbetssökande får hjälp av ett privat bolag att hitta jobb.

Forskningsutvärderingar har visat att den tjänsten är dyrare men inte bättre än insatser Arbetsförmedlingen gör. Och då har inte något av kostnaden för upphandlings- och ersättningssystemet som byggts upp eller kontrollfunktionen räknats in.

Dyr ”bidragspolis” hotar kärnuppdraget 

I Arbetsförmedlingens senaste regleringsbrev från regeringen är två av de tre övergripande målen att kontrollera arbetssökande samt felaktiga utbetalningar och välfärdsbrottslighet.

Samtidigt minskar förvaltningsanslaget hela tiden, vilket gör att Arbetsförmedlingen har svårt att leva upp till sitt viktigaste uppdrag att hjälpa fler till jobb, framför allt långtidsarbetslösa.

Personal föreslås kunna bedriva underrättelseverksamhet, delta vid husrannsakan, beslagta pengar och hålla förhör

Regeringen har nu förslag om att Försäkringskassan ska ha en egen bidragspolis för att motverka felaktiga utbetalningar.

Den ska bara det första året kosta minst 300 miljoner kronor. Försäkringskassans personal föreslås kunna bedriva underrättelseverksamhet, delta vid husrannsakan, beslagta pengar och hålla förhör.

Redan i dag har Försäkringskassan ett uppdrag att beivra fusk och anmäler till polisen. Varje år anmäls också över 8 000 bidragsbrott, men tre fjärdedelar av alla utredningar läggs ner. Åt det måste det göras något.

Polismyndigheten måste få uppdrag och resurser att prioritera fusk. Lösningen är inte att Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans kärnuppdrag äventyras och trängs ut.

Riskerar rättssäkerhet och tillit

Samtidigt ser vi en ryckighet i myndigheternas budgetar. Efter stora neddragningar fick Försäkringskassan tillskott för att klara kärnuppdraget men nu finns det åter igen risk för nedskärningar på myndigheten till 2027 medan regeringen parallellt förbereder uppdraget som bidragspolis.

Att arbeta som arbetsförmedlare eller utredare på Försäkringskassan innebär att man är där för att ge bästa möjliga service till arbetssökande och bidragsmottagare. Många av våra medlemmar har vittnat om att det är en balansgång att både stödja och kontrollera.

Till en viss gräns är det en rimlig balansgång, men när förslag handlar om att Försäkringskassans personal ska bli bidragspolis med polisliknande uppgifter ändras förutsättningarna för det stödjande uppdraget och därmed tilliten.

På myndighetsnivå är det dessutom ett rättssäkerhetsproblem att samma myndighet beslutar om ersättning, kontrollerar och deltar i brottsutredningar.

Lär av Ivo 

2013 bröts kontrollen av hälso- och sjukvården, socialtjänsten och LSS ut ur Socialstyrelsen och det bildades en separat myndighet, Inspektionen för vård och omsorg (Ivo).

Anledningen var att regeringen ansåg att det borde finnas en tydlig gränslinje mellan kunskapsutveckling och tillsyn och att det finns risk för konflikter till följd av olika uppdrag och dubbla roller. Det var en klok insikt och skilsmässan blev bra.

Ett system där samma myndighet både beslutar om ersättning, kontrollerar människor och deltar i brottsutredningar kopplade till samma beslut väcker frågor om rättssäkerhet.

Svällande kontrolluppdrag stjäl resurser från kärnuppdraget och äventyrar tilliten till de myndigheterna. Att i stället ge uppdrag att bygga ut verksamheten inom polisen med civila utredare eller i fristående myndighet hade varit en bättre väg framåt.

Vi behöver ett socialt skyddsnät som skyddar de mest utsatta, inte misstänkliggör dem.