Valet blir ett historiskt vägskäl för vårt politiska system

Hur kommer riksdagsvalet 2026 att gå till historien? Det beror på resultatet, förstås, och på regeringsförhandlingarna. Epokgörande blir det i vilket fall som helst.

Sverige har inte haft en renodlad högerregering på nära hundra år. Sverigedemokrater på tunga ministerposter vore också något nytt – ett parti som 2006 fick 2,9 procent och då ansågs oberörbart. Liberalerna gör ett historiskt val vare sig de åker ur riksdagen eller spurtar över spärren.

Lika unikt kan det bli med Magdalena Andersson (S) som statsminister, beroende på koalition. Nya politiska lösningar på gamla parlamentariska låsningar. Den djupare frågan är om inte bara partierna måste tänka nytt, utan om vi även borde göra det kring författningen.

En allt mer ansträngd modell 

Modellen med minoritetsregeringar har blivit allt mer ansträngd. Ibland tar det decennier att urskilja sådana mönster, upptagna som vi är av politikens dagsfrågor och personligheter.

Svenska riksdagsval har fått talande rubriker i efterhand. När högern varnade för kommunismen 1928 blev etiketten ”Kosackvalet”. Tonläget var högt även i ”Planhushållningsvalet” 1948 och i ”Maktskiftesvalet” 1976.

Andra valrörelser har fallit i glömska: ”Grispremievalet” 1952, ”Halmhattsvalet” 1964, ”Westerbergvalet” 1985. Desto mer dramatiskt blev ”Förhandlingsvalet” 2018, som gjorde skäl för namnet med en 134 dagar lång regeringsbildning.

Vad ska vi då döpa valen 2022 och 2026 till? Kanske ”Tidövalet” och ”Trumpvalet”.

Från kosacker till cowboys

Förhandlingen på Tidö slott 2022 etablerade en ny lösning, med SD som borgerlighetens ankare. Jämfört med föregående mandatperioder har regeringens politik lätt kunnat baxas genom riksdagen. Nackdelen ur demokratisynpunkt är att det största partiet står utanför, vilket komplicerar ansvaret.

Sedan demokratins genombrott har vi haft minoritetsregeringar tre fjärdedelar av tiden. Den långsiktiga trenden är att de fått svårare att styra effektivt

Valet 2022 skedde mot bakgrund av Ukrainakriget och Nato-processen. Den utrikes dramatiken hade dock marginell inverkan på valresultatet, eftersom partierna i stort sett slöt upp bakom samma linje.

Årets val blir annorlunda. Om högern kunde skrämmas med Moskva 1928 kan vänstern skrämmas med Washington 2026. Från kosacker till cowboys, så att säga. Trump är inte populär i Sverige, och inget parti har bejakat trumpismen mer än SD.

Dags att reformera valsystemet?

Oberoende av politiska preferenser bör vi fråga oss hur Sverige kan få stabilare regeringar, som SNS Demokratirapport gjorde redan 2017. Efter tre försök att hantera vaga resultat – Decemberöverenskommelsen, Januariavtalet, Tidökontraktet – är tiden mogen för en diskussion om själva valsystemet.

Större inslag av majoritetsval, som i Storbritannien? Högre spärr till riksdagen? Mer makt till talmannen genom positiv parlamentarism i stället för negativ? Det sistnämnda innebär att en tillträdande ministär behöver aktivt stöd i kammaren, vilket ökar sannolikheten för majoritetsregeringar.

Statsvetarna såg behovet av reformer för tio år sedan. Sverige har unikt många partier i parlamentet. Sedan demokratins genombrott har vi haft minoritetsregeringar tre fjärdedelar av tiden. Den långsiktiga trenden är att de fått svårare att styra effektivt.

Nackdelen med förändringar vore svagare representation. Men om väljarnas röster blir alltmer splittrade, om partierna inte kan anpassa sig till en ny spelplan, då måste regelboken anpassas till partierna.