Timbro: Medborgare ska inte behöva vänta på vård i månader

Kristdemokraterna fortsätter att hitta vägar förbi det faktum att det inte blev ett förändrat huvudmannaskap för sjukvården. Nu ska möjligheten till nationella upphandlingar utredas. Det är ingen valvinnare, men nationella avtal kan mycket väl vara det som möjliggör den kommande nya vårdgarantin, den nationella vårdförmedlingen och de nationella kökortningsinitiativen. 

Vårdgarantin är inte valfri

Utredningen borde också kompletteras för att samtidigt se över nationella upphandlingar, eller en nationell LOV, för att nå målen med ett högt och jämlikt deltagande i de nationella screening- och vaccinationsprogrammen. 

Långa väntetider och geografisk ojämlikhet är väl kända problem i Sverige. Exakt hur stora problemen är kan diskuteras men jättemånga får vänta jättelänge – och det får konsekvenser. Vårdplatsbristen på de större sjukhusen består. Det finns signaler om ett minskat förtroende för delar av vården och många räknar med att behöva vänta på att få vård. 

”Att alla regioner ska klara vårdgarantin känns orimligt” skrev SKR:s tidigare chefsekonom Annika Wallenskog nyligen i Dagens Samhälle. Men det som är orimligt är att fortsätta se vårdgarantin som en fritt vald ambition och hoppas att medborgarna ska acceptera väntetider på flera månader. 

Svikna vårdlöften skadar samhällskontraktet

Det är fullt möjligt att prioritera vilken vård som ska ingå i det offentligt finansierade utbudet och vad som är upp till medborgarna att stå för själva. Att lova runt men hålla tunt är däremot förödande för regeringens förtroende och för samhällskontraktet. Den vård som erbjuds måste erbjudas inom rimliga tidsramar. Att den vård som finns tillgänglig inte tas vara på i större utsträckning är ett misslyckande.

”Den här utredningen utmanar i grunden Sveriges decentraliserade vård”, säger sjukvårdsminister Elisabet Lann i Dagens Medicin. Men utredningen kan behöva utmana även annat: synen på vårdens tillgänglighet.

Att de med störst behov får vänta längre är fel 

Nyligen rapporterade Sveriges Radio hur resor för patienter som passerat regionens gränser uppskattas motsvara en sträcka på 260 varv runt jorden. Så kommer det sannolikt att se ut. Viss vård behöver finnas nära. Allt mer vård kan ges hemma men alla former av kvalificerad vård kan inte alltid finnas tillgänglig i närområdet. Ett ökat utbyte mellan regioner och utförare behöver inte betyda att ”fler får resa för att få vård” utan att ”fler får resa för att få vård” – vilket kan antas vara avsikten med att upphandla vården nationellt.  

”Systemskiftande grepp”

Att de med störst behov får vänta längre är fel. Ingen som bedöms behöva en operation ska behöva vänta för länge – vårdgarantin gäller i relation till det enskilda behovet. Sjukvårdens resurser, produktion och kapacitet behöver planeras så att alla får vård med samma kvalitet och inom utlovad tidsgräns. Då behöver fokus vara på att patienter tas om hand, inte av vem eller var. 

Utmaningarna för att samarbeta och fördela den kapacitet som finns är administrativ snarare än geografisk. Nationellt upphandlad vård kan mycket väl vara ett systemskiftande grepp som ger valfriheten till patienter och personal snarare än regionerna.