Timbro: Låt marknaden styra arbetskraftsinvandringen

Den 1 november 2023 införde regeringen ett mycket högt lönegolv för arbetskraftsinvandring. För att få rekrytera personal från tredjeland, det vill säga utanför EU, måste företag erbjuda en lön som överstiger 80 procent av medianlönen, vilket då motsvarar 27 360 kronor per månad. I takt med inflationen har lönegolvet successivt höjts, och motsvarar nu 29 680 kronor i månaden.

I höst är regeringens plan, enligt Tidö-avtalet, att ta nästa steg i höjningen av lönegolvet, som då ska motsvara 100 procent av medianlönen. Det skulle innebära att ett företag som vill anställa från tredjeland måste erbjuda en lön om minst 37 100 kronor i månaden.

Lönegolvet skadar företagen

Det redan införda lönegolvet slår hårt mot svenska företag och svensk tillväxt. Svenska bärföretag har exempelvis under sommaren rapporterat om akut brist på personal. Endast 89 arbetstillstånd har godkänts, av 2200 inkomna.

I slutet av juli presenterade Migrationsverket och Arbetsförmedlingen en lista med 152 bristyrken som inte ska omfattas av de nya höga lönekraven för arbetskraftsinvandring. Bristyrkeslistan ska regelbundet uppdateras så att nya branscher antingen kan inkluderas eller exkluderas, helt beroende på myndigheternas bedömningar.

Att i ett läge där Sveriges tillväxt går trögt är ytterligare begränsningar på företagens möjligheter att rekrytera kompetens helt fel väg att gå.

Det är en ordning som skapar osäkerhet och ryckighet för företagen. Att ena året kunna anställa en person, för att andra åren kanske behöva hitta en ersättare när den första tvingas lämna Sverige är inte goda förutsättningar att driva företag. Till och med arbetsmarknadsminister Johan Britz menar att reglerna är skadliga.

Bristyrkeslistor skapar krångel 

Ett ytterligare stort problem med myndighetsprövade bristyrkeslistor är att systemet blir trögrörligt. Det är först när brist på personal uppstår inom ett yrke som myndigheterna kommer att uppmärksammas på det. Därefter följer en process att uppdatera bristyrkeslistan. Många företag kommer hamna i kläm och få betydligt svårare att rekrytera personal.

Bristyrkeslistor, där myndigheterna beslutar om för vilka yrken arbetskraftsinvandring ska tillåtas, tillämpas i både Danmark och Finland. Och i både Danmark och Finland ställs företagen inför krångliga byråkratiska processer och långa ledtider för att rekrytera personal. Den svenska regeringen vill att samma krångel ska gälla även svenska företagare.

Att i ett läge där Sveriges tillväxt går trögt är ytterligare begränsningar på företagens möjligheter att rekrytera kompetens helt fel väg att gå.

Liberal arbetskraftsinvandring har gynnat tillväxt, företag och statskassa

Regeringens politik innebär ett tydligt avbrott mot de liberaliseringar som infördes av Alliansen 2008. De marknads- och tillväxtvänliga regler för arbetskraftsinvandring som då infördes tjänade Sverige väl. Företag kunde i stor utsträckning själva bestämma vem de ville anställa. Att rekrytera, och få företag att växa, blev enklare.

Sedan reformen 2008 mångdubblades antalet arbetskraftsinvandrare. Antalet beviljade förstagångstillstånd ökade från omkring 5 000 per år till 25 000. Och det var just i yrken där det annars är svårt att rekrytera inom landet som arbetskraftsinvandring användes av företagen. 

I en tidigare rapport har Timbro visat att 90 procent av arbetskraftsinvandrarna jobbar i bristyrken. Det visar tydligt att företagen inte använder arbetskraftsinvandring som ett första alternativ, utan i stället ser det som en nödvändighet för att alls hitta den kompetens som de behöver. Enligt Strategirådet bidrog arbetskraftsinvandringen under 2022 med hela 43 miljarder kronor till Sveriges BNP, och med 14 miljarder i skatteintäkter. Det högre lönegolvet kostar 16 miljarder i minskad BNP och fem miljarder i minskade skatteintäkter.

Låt marknaden styra arbetskraftsinvandringen

Det kan inte vara ett ändamål i sig att minska arbetskraftsinvandringen, oavsett vilka kostnader det innebär för svenska företag och för svensk ekonomi. Regeringen har i två år testat en mer restriktiv politik för arbetskraftsinvandringen, trots varningar från svenska företagare. Och det har kostat. Det är dags att inse sitt misstag och återgå till en marknadsvänlig ordning för arbetskraftsinvandringen.

Vare sig politiker, myndigheter eller arbetsmarknadens parter är lämpade att göra bedömningar om vilka branscher som behöver hämta sin kompetens från andra delar av världen. Företagarna själva är de som är bäst lämpade att avgöra vilka kompetenser de behöver, och var de behöver rekrytera ifrån. Regeringen behöver genomföra reformer som stärker den svenska tillväxten och den svenska ekonomin. Det kräver att man backar från den inslagna restriktiva vägen för arbetskraftsinvandringen.