Tidigare statssekreterare: Därför behöver Sverige ett lobbyistregister

I veckan sker maktskiftet efter valet i Regeringskansliet och en mängd kommuner och regioner. En tid som kan liknas vid politikens motsvarighet till fotbollens transferfönster. Hundratals politiker och politiska tjänstemän kommer att byta jobb och uppdrag. Några lämnar partipolitiken helt och andra kommer tillbaka efter att ha arbetat på andra ställen. Men de flesta byter bara uppdrag inom den lilla sfär som utgör svensk politik.

Inte oproblematiskt

Att det ska vara lätt att skifta mellan att ha jobb och uppdrag inom partipolitiken och utanför är viktigt för demokratin. Politiken tjänar på att det kommer in personer med kunskap och erfarenhet från olika delar av arbetsmarknaden. Och samhället tjänar på att det finns personer som vet hur politiken fungerar i andra roller. Det finns också andra fördelar med att göra det lätt att lämna politiken. Ingen vill ha politiker som sitter kvar på sina uppdrag eller eftersträvar nya för att de helt enkelt saknar andra karriärmöjligheter.

Samtidigt är övergångar mellan politiken och andra sektorer i samhället inte oproblematiska. De senaste åren har flera skiften mellan politiken och näringslivet fått medial uppmärksamhet. Det har lett till nya karantänsregler för statsråd och statssekreterare. Den kan ses som en inskränkning, men den öppna prövningen kan samtidigt avdramatisera och tydliggöra vad som är helt rimliga jobbyten för personer med erfarenhet och kompetens som kan komma till nytta i andra delar av samhället.

Det räcker dock inte att reglera jobbyten för ett fåtal positioner för att öka öppenheten i det politiska påverkansarbetet. Både OECD och EU pekar på behovet att också införa ett register för påverkansarbete riktat mot politiska beslutsfattare, ibland kallat lobbyistregister.

Naturligt med lobbyism

Lobbying används ofta som begrepp för att beteckna olika intressenters arbete med att påverka beslutsprocesser. Även om ordet ofta har negativa associationer är funktionen i sig både en naturlig och viktig del av en parlamentarisk demokrati. Att såväl enskilda som organiserade intressen har möjlighet att delge sina perspektiv skapar bättre förutsättningar för det demokratiska beslutsfattandet.

Problemen uppstår när det saknas insyn och förutsättningarna att komma till tals inte är jämlika. Många företag lägger stora ekonomiska resurser på professionell rådgivning, ofta av personer som genom erfarenhet i politiken använder sitt kontaktnät i syfte att påverka det politiska beslutsfattandet. Det är fullt naturligt, eftersom det har stor betydelse för deras verksamhet. Men det innebär likväl stora demokratiska utmaningar och risk för urholkat förtroende.

I dag är det omöjligt att veta vilka kunder och intressen företagen som säljer rådgivning arbetar för eller hur prissättningen fungerar.

Det saknas sällan insyn i de formella politiska processerna i sig. Den svenska offentlighetsprincipen, samråds- och remissförfaranden är fortfarande starka. Problemet är snarare bristande transparens i påverkansarbetet, inte minst bland de företag som säljer rådgivningen.

På EU-nivå och i allt fler EU-länder införs därför olika typer av regleringar. EU har ett frivilligt lobbyregister för parlamentet och kommissionen. Sedan några år tillbaka diskuteras också en obligatorisk registrering för ministerrådet. Allt fler länder inför också en liknande reglering på nationell nivå. Tyskland inrättade i år ett lobbyregister för kontakter med Bundestag och den federala regeringen. Och i Finlands riksdag behandlas nu en proposition om ett öppenhetsregister.

Öka transparensen och insynen

Frågan har även lyfts flera gånger i Sverige, såväl i utredningar som i den offentliga debatten. Demokratiutredningen 2016 ”Låt fler forma framtiden” avfärdade en reglering av lobbyister i form av ett register med den huvudsakliga motiveringen att enskilda liksom intresseorganisationer bör vara fria att föra fram sina åsikter, driva opinion och kontakta beslutsfattare.

Den svenska diskussionen har främst handlat om huruvida ett lobbyregister skulle öka transparensen och jämlikheten i den politiska beslutsprocessen, vilket det finns anledning att vara tveksam till. Men man har undervärderat möjligheten att krav på registrering kan öka transparensen och insynen i lobbyisternas arbete, vilket i sin tur påverkar förtroendet för det politiska systemet.

Alla vinner på öppenhet

Syftet med ett öppenhetsregister är inte att hindra eller begränsa påverkansarbete och dialog. Det är att göra arbetet mer transparent samt öka förståelsen och förtroendet för politiska beslutsprocesser. Alla seriösa samhällsaktörer, såväl i näringslivet som civilsamhället, vinner på ökad öppenhet. I dag är det omöjligt att veta vilka kunder och intressen företagen som säljer rådgivning arbetar för eller hur prissättningen fungerar. Kunden får förlita sig på byråernas bedömningar om de har uppdrag som står i konflikt med varandra. Även de samhällsaktörer som inte vill lägga pengar på att köpa rådgivning i sitt påverkansarbete har mycket att vinna på ökad transparens.

Det är bra att övergångar för den lilla del av den politiska påverkanssfären som består av tidigare ministrar och statssekreterare har reglerats, men det räcker inte. Insynen behövs också när transferfönstret stängs och politikens vardag tar vid.