Sluta oja er och gör något åt den dåliga postservicen, politiker

Omfattande klagomål på bristande kvalitet hos Postnord har gjort att Post- och telestyrelsen (PTS) inlett en granskning. Klagomålen kommer från hela landet om post som dröjer flera veckor innan den delas ut, eller rent av inte alls kommer fram. Mot denna bakgrund och en allmänt utbredd känsla av att vår postservice gradvis försämras och fördyras är det inte konstigt att såväl medborgare som politiker ifrågasätter hur Postnord bedriver sin verksamhet.

Dröm inte om forna tider

Det är heller inte konstigt att många efterlyser politiska initiativ för en bättre postservice eller att Postnord ska få ytterligare stöd. Det är nödvändigt med en diskussion om bristerna på postmarknaden. Men låt oss som företräder Postnords konkurrenter ge ett annat perspektiv på problemet och vad som behöver göras.

Det är viktigt att förstå att de problem Postnords verksamhet dras med inte är en funktion av konkurrens. Det finns de som tror och hoppas att ett återskapande av forna tiders statliga monopol skulle leda till en bättre postservice i landet. Inget kunde vara mer fel. Trots att postmarknaden formellt avreglerades 1993 har helstatliga Postnord alltjämt en dominerande ställning när det gäller vanliga brev. Detta är i sig ett bevis på att konkurrensen på postmarknaden inte fungerar tillfredsställande.

Det är i grund och botten en dåligt fungerande marknad med för svag konkurrens som förklarar Postnords bristfälliga service. Vi ser inte samma problem på telekom-marknaden som avreglerades på ett genomtänkt sätt och gett konsumenterna lägre priser, nya tjänster och bättre service för till exempel mobiltelefoni.

Danskarna inte heller nöjda

Låt oss titta närmare på två andra exempel: I Danmark har Postnord i princip ingen konkurrens på brevmarknaden. Det har inneburit ännu sämre service och ännu högre priser för danskarna. Det andra exemplet är marknaden för stora paket i Sverige. Den kännetecknas av god konkurrens, många olika alternativ, ständig utveckling av tjänster och en konstant prispress. Dessa exempel leder till den grundläggande frågan: Bör postmarknaden präglas av mer eller mindre konkurrens?

Avregleringen av postmarknaden motarbetades med alla tillgängliga medel av dåvarande Posten AB med stöd av monopolförespråkare. En grundläggande skillnad mot avregleringar på andra marknader är att det statliga monopolföretaget på postområdet i princip lämnades orört.

Det är i grund och botten en dåligt fungerande marknad med för svag konkurrens som förklarar Postnords bristfälliga service.

När apoteksmarknaden avreglerades var en central faktor att bryta upp det statliga monopolföretaget i flera mindre. På teleområdet privatiserades det gamla monopolföretaget. Den framgångsrika avregleringen av apoteksmarknaden och telekom-marknaden visar att regering, riksdag och myndigheter måste arbeta aktivt med genomförandet av en avregleringsreform. Postnord har inte tvingats till några radikala förändringar. I stället har man kunnat leva vidare och fullt ut dra nytta av sin dominans.

Staten som spelare och domare

Det statliga ägandet innebär att det finns en inbyggd målkonflikt mellan statens ambition att åstadkomma ökad konkurrens på postmarknaden å den ena sidan och målsättningen att Postnord skall verka under affärsmässiga villkor och ge marknadsmässig avkastning åt ägaren å den andra. Staten blir både spelare och domare.

Det som behövs är inte ett verkningslöst ojande i media från ansvariga politiker och myndigheter över försämrad postservice, utan ett rejält omtag av hur konkurrensen på postmarknaden kan förbättras. Låt tillståndet på den danska brevmarknaden tjäna som ett avskräckande exempel och tillståndet på den svenska paketmarknaden vara det som medborgarna förtjänar även på brevmarknaden.

Skippa nostalgin

Även om man inte är ideologiskt fäst vid värdet av fri konkurrens och marknadsekonomi, borde medborgarnas bästa kunna vara en gemensam utgångspunkt för en diskussion om postmarknadens framtida utformning. Om vi tar bort de ideologiska skygglapparna och nostalgiska föreställningar om att ”allt var bättre förr” skulle det underlätta en sakdebatt om vad som är felet med postmarknaden.

Både problemformuleringen och frågorna behöver vara mer nyanserade och insiktsfulla än vad de är i dag. Den diskussionen är svår att ta på debatt- och insändarsidor men lämpar sig utmärkt för en ny utredning den kommande mandatperioden om förändringar som främjar en ökad konkurrens på postmarknadsområdet. Den kanske kan få namnet ”En postservice med medborgarna i fokus”.