
Det finns en rörelse just nu som vill skära ner på antalet möten i näringslivet. I Umeå har en moderat kommunpolitiker föreslagit att kommunen bör uppskatta hur dyrt ett möte är utifrån ett produktivitetsperspektiv, alltså hur mycket pengar som går åt till snack i stället för till gammalt hederligt produktivt arbete.
Nog om det.
I helgen har Liberalerna sitt tredje landsmöte på mindre än ett år. Den här gången är agendan kort – det enda som ska avhandlas är partiets framtid. Partiledaren Simona Mohamsson har som bekant gjort sitt avtal med Sverigedemokraterna till en kabinettsfråga och avgår om hon inte vinner. Dessutom avgår samtliga liberala ministrar, vilket i förlängningen med stor sannolikhet skulle leda till regeringskris.
Mötet sker digitalt.
Ibland mår man bättre efter en separation
Det har skrivits spaltmeter om Liberalernas kroniska självskadebeteende genom åren. Röda linjer har diskuterats och omprövats med oregelbunden frekvens sedan decemberöverenskommelsen 2014.
Lika mycket har skrivits om partiets väljarbas och gräsrötter. Historiskt har partiet främst varit ett storstadsparti, majoriteten av väljarna kommer från Stockholm, Göteborg eller Malmö. I framför allt Stockholm och Malmö har gräsrötterna varit högljudda motståndare till samarbete med Sverigedemokraterna, men samtidigt har de allra flesta ändå stannat i partiet och försökt distansera sig från SD genom att särskilja partiets lokala och nationella politik.
För det var oppositionsborgarrådet Jan Jönsson ansiktet utåt. I detta nu håller han på att avveckla partiföreningen i Skärholmen, säger han till DN.
Men trots allt detta kommer Simona Mohamsson av allt att döma gå segrande ur helgens strid. Motståndet är oorganiserat, drömpartiledarnamnet Birgitta Ohlsson gick till Centerpartiet och Jan Jönsson lämnar partiet om Mohamssons linje vinner.
Splittringen har varit nödvändig, har vissa menat.
Så kan det vara.
Om man gift sig med någon och bråkat i närmare ett decennium så mår man antagligen bättre efter en separation.
Men Liberalerna är inte som alla andra partier.
SD mår kanon
Samtidigt sitter Sverigedemokraterna i lugn och ro på andra sidan av det politiska samarbetet och myser. Partiet vinner lika mycket på att Liberalerna försvagas som på att dem som är kvar förespråkar samarbetet och Sverigedemokraterna i regering. Det mest sakpolitiskt kontroversiella förslaget i Sverigelöftet är fokuset på EU. Inte ens där har SD-sluggern Charlie Weimers i Bryssel varit ute och kritiserat sin partiledning.
På söndag kommer Liberalerna ha ett av få riktigt produktiva möten på länge. Oavsett vem som vinner kommer partiet inte att vara detsamma nästa vecka.
Resultatet är svårt att mäta i produktivitet, men klart är att antingen Simona Mohamsson eller hennes motståndare kommer ha fruktansvärt mycket på sin to do-list på måndag.















