Så här kan vi inte ha det, Lotta Edholm

Under torsdagens frågestund i riksdagen ställde jag en fråga till skolminister Lotta Edholm om det folkliga stödet för att förbjuda vinstutdelning för friskolor. Jag ville veta hur hon ser på sitt mandat att ta fram en friskolelag som underlättar för stora skolkoncerner att fortsätta dela ut vinst till aktieägarna. Statsrådet vägrade att svara på grund av att hon är anmäld till konstitutionsutskottet (KU) för sitt aktieinnehav i en skolkoncern. 

Statsrådet vägrade att svara på grund av att hon är anmäld till konstitutionsutskottet (KU) för sitt aktieinnehav i en skolkoncern.

Vi har en ny mandatperiod, med en ny regering och frågorna hopar sig. Som utbildningspolitisk talesperson för Miljöpartiet vill jag veta hur skolministern kommer att lyssna på opinionen om vinstutdelning och om regeringen på riktigt kommer att ta tag i finansieringen av skolan. Är den nya regeringens mål för skolan jakten på kunskap, eller jakten på vinst?

Lotta Edholm behöver ge tydliga direktiv

En stor andel av Sveriges föräldrar med barn i skolan tycker inte att vinstutdelning ska tillåtas inom skattefinansierad skola. Även i befolkningen som helhet håller med. SVT:s valundersökning visar dessutom att väljare från alla partier är positiva till att förbjuda vinstutdelning. En anledning till att vinstutdelning är möjligt är resursfördelningen. När elever byter till fristående skolor tar de med sig hela skolpengen, men kommunen står kvar med stor del av kostnaden för skyldigheten att tillhandahålla en skolplats.

Det Lotta Edholm behöver göra för att bygga upp förtroendet från fler än friskolekoncernernas aktieägare är att ge tydliga direktiv för utredningen av den nya friskolelagen. I direktiven behöver ingå att resursfördelningen kompenserar kommunerna för deras hela uppdrag, och det behöver ingå en fullödig utredningen om vinstutdelning där man även utreder hur vinstutdelning till aktieägare i världens alla hörn kan avvecklas helt. 

Riksdagen bestämmer, regeringen lyder

Att utkräva ansvar från regeringen är en del av riksdagens kontrollmakt. Riksdagen har olika verktyg för att kontrollera regeringens arbete. Den enklaste och mest tillgängliga är frågestunden varje torsdag. Frågorna är korta och besvaras lika kort av en minister. Det kanske verkar trivialt med snabba frågor och korta svar om stort som smått i ett högt tempo, men det är på största allvar.

Andra verktyg är skriftliga frågor som besvaras skriftligen inom en vecka, och interpellationer som är mer omfattande och även debatteras i kammaren. Bland riksdagens verktyg att kontrollera regeringen finns också anmälan till KU och begäran om misstroendevotum, som kan leda till att riksdagen förklarar att man inte har förtroende för ministern som då tvingas sluta.

Med statsministerns Kristerssons ord: riksdagen bestämmer, och regeringen lyder.

Det finns inga regler som hindrar henne

Jag ställde en fråga till skolministern och häpnade över att hon vägrade svara med hänvisning till att hon redan KU-anmälts. Det finns inga regler som hindrar henne från att svara på frågor om det hon är KU-anmäld för. Edholm hänvisar till respekt för KU när hon vägrar besvara frågor från ledamöter på frågestunden. 

Ministrar bör ha respekt för konstitutionsutskottet, men Lotta Edholm missar att den respekten bäst visas genom att svara på de frågor man får. Det skolministern gör när hon inte svarar på frågor om regeringens friskolepolitik handlar inte om respekt, utan är att enbart politiskt strategi.

Min andra fråga ”Finns det någonting när det gäller Liberalernas och regeringens skolpolitik som vi kommer att kunna fråga om fram till juni nästa år, när KU är färdigt med sin handläggning?” lämnades också obesvarad.

Så här kan vi verkligen inte ha det.