Så här kan en borgerlig politik för ökat barnafödande se ut

Sveriges sjunkande födelsetal klättrar allt högre på den politiska agendan. Enligt SCB föddes färre barn 2024 än något annat år på 22 år, trots att befolkningen växt kraftigt. Fruktsamheten, det genomsnittliga antalet barn per kvinna, ligger nu på 1,43 – den lägsta nivån någonsin i Sverige och långt under de 2,1 som krävs för att befolkningen inte ska minska.

Konsekvenserna är redan tydliga. En rapport från Sveriges Allmännytta visar att lika många allmännyttiga bostadsföretag rapporterar överskott som underskott av bostäder. Antalet outhyrda lägenheter fördubblades 2024, delvis för att färre barn föds än vad kommunerna prognosticerat. Samma trend syns i välfärden. I Stockholm varnar skolborgarrådet Emilia Bjuggren för att var tionde elev kan försvinna från stadens skolor inom åtta år. På Södermalm väntas elevantalet minska med över 20 procent. Redan nu planeras en skola läggas ned, och fler är i riskzonen.

Vi vet inte vem som en dag botar cancer

Detta är bara början. Färre barn påverkar hela samhället: Försvarets rekrytering, tillgången på vårdpersonal och välfärdens finansiering. När den arbetsföra befolkningen minskar tvingas färre försörja fler äldre, vilket hämmar tillväxten och ökar trycket på välfärden.

 Färre barn påverkar hela samhället: Försvarets rekrytering, tillgången på vårdpersonal och välfärdens finansiering.

Digitalisering och ökad produktivitet kan mildra vissa effekter, men vi kan inte blunda för att färre barn innebär färre framtida innovatörer, entreprenörer och kreatörer. Varje barn som inte föds är en förlorad möjlighet. Vi vet inte vem som en dag botar cancer, men den personen är sannolikt ännu inte född. Många av historiens största framsteg har drivits av unga talanger.

Det är upp till politiken att undanröja hindren

Om hinder står i vägen för människors önskan att skaffa fler barn, är det politikens ansvar att undanröja dem. I ett gott samhälle ska människors rimliga drömmar kunna bli verklighet, och för många är familjebildning en sådan dröm.

Därför är det hoppingivande att frågan nu får politiskt fokus. Den lyftes i SVT:s partiledardebatt, och statsminister Ulf Kristersson lyfte ämne i en debattartikel i Svenska Dagbladet, där han frågade: "Varför föds så få barn i Sverige?" Oppositionsborgarrådet Christofer Fjellner lyfte också frågan i Aftonbladet, och Finansdepartementet utreder de sjunkande födelsetalens samhällsekonomiska konsekvenser.

Tillsätt en statlig utredning och ge full avdragsrätt för fertilitetsbehandlingar

Att frågan uppmärksammas är ett viktigt första steg. Nu krävs handling. Därför är det glädjande att Moderaterna i Stockholms stad nyligen antog en motion från mig om en borgerlig politik för ökat barnafödande. Ett av partiets största förbund står nu bakom konkreta förslag för att vända trenden:

• En statlig utredning om orsakerna till sjunkande födelsetal.
• Aktiva insatser från region och kommun för att öka födelsetalen.
• En översyn av socialförsäkringarna, särskilt föräldrapenningen, för att bättre stödja barnafödande.
• Full avdragsrätt för fertilitetsbehandlingar, så att de blir kostnadsfria för alla med inkomst.
• Ett uppdrag till Region Stockholm att förbättra fertilitetsvården och öka tillgången till behandling.

Reformer och framtidstro

Historien visar att politik kan göra skillnad. Sverige har tidigare vänt låg fertilitet till babyboom genom reformer och framtidstro. Nu behövs liknande insatser. Men det räcker inte med ekonomiska åtgärder. Vi måste också våga tala om livsval, gemenskap och mening. En individualism som inte ser familjens värde riskerar att bli ihålig. Borgerlig politik bör förena frihet med ansvar för nästa generation. Familjen är en grundsten för ett starkt samhälle.

Att Stockholmsmoderaterna nu gör detta till sin politik är en början. Förhoppningsvis inspirerar det fler att agera.