S-ledamot: Privata aktieklipp skadar regeringens förtroende

Förtroendet för den svenska regeringen är allvarligt skadat. På kort tid har ett antal avslöjanden om kontroversiella värdepappersköp – utförda av både statsråd och statssekreterare – skakat allmänhetens tilltro till statsministerns omdöme och Sveriges förvaltningskultur.

Allvarliga aktieavslöjanden

Sverige har länge haft en stark förvaltningskultur, byggd på öppenhet, ärlighet och tillit. Men det som nu rullas upp kring statsråds och statssekreterares aktieaffärer skadar detta förtroende i grunden. Under våren har flera allvarliga avslöjanden visat hur ledande personer i regeringen agerat på ett sätt som väcker starka misstankar om jäv och bristande omdöme.

Vi har en utbildningsminister som köper aktier i Ericsson samma dag som han är med och beslutar om miljardstöd till ett program där Ericsson är huvudpart. Det är inte en engångsföreteelse utan nämnda minister har åtta gånger underlåtit att rapportera aktieaffärer han gjort.

Vi har en utbildningsminister som köper aktier i Ericsson samma dag som han är med och beslutar om miljardstöd till ett program där Ericsson är huvudpart.

En statssekreterare handlar Saab-aktier precis innan ett stort försvarskontrakt offentliggörs – ett kontrakt som hennes departement har varit med och förhandlat. En annan statssekreterare äger aktier i branscher direkt kopplade till den politik han själv är med och formar. Listan är lång och mönstret oroväckande.

Ministrar måste anmäla aktieinnehav

Den här typen av agerande underminerar tilltron till regeringen. Det handlar inte om små misstag – det handlar om ett grundläggande ansvar att skilja mellan det privata och det offentliga. Det är tydligt att de använder regeringsmakten för egen ekonomisk vinning.

I dag bygger systemet som ska reglera detta på egenrapportering och hederlighet. Men vad gör man när det visar sig att reglerna inte följs? Vad gör man när ministrar inte anmäler sitt aktieinnehav? Eller när de deltar i beslut som direkt kan gynna deras privata ekonomi? Ett arbete har påbörjats i Regeringskansliet för att se över regler och rutiner.

Statsminister Ulf Kristersson lovade vid sitt tillträde att ”alltid sätta sak före särintresse”. Regeringens hantering av dessa affärer säger något helt annat. Statsministern har ansvaret och jag har bett statsministern om svar. Men, en ännu än gång lämnas frågan över till någon annan och svaret ekar tyst. Det tyder på ett svagt ledarskap.