Replik: Mindre riksdag – minskad representation

Av: Tuve Skånberg
Riksdagsledamot KD, ledamot i Konstitutionsutskottet

Ilan Sadé, partiledare för Medborgerlig samling (MED), skriver i Altinget att han och hans parti skulle vilja reducera antalet riksdagsledamöter från 349 till högst 249. På det sättet vill han öka demokratin och riksdagsledamöternas inflytande. Blir de färre, så borde ju de bli mäktigare är tanken.Tanken bygger på att riksdagsledamöterna bara skulle debattera och rösta i riksdagen. I så fall skulle det ju inte vara svårt att reducera antalet ledamöter med 100. Hur jobbigt kan det vara att rösta?

Utskottsarbetet dominerar

Om Ilan Sadé hade haft någon erfarenhet av riksdagsarbete hade han förstått att frågan inte är så enkel. I själva verket är debatterna och voteringarna i kammaren bara en liten del av riksdagsledamöternas arbete. Det tidskrävande och viktiga arbetet under en riksdagsvecka ligger i stället på utskotten, som sammanträder tisdagar och torsdagar. Riksdagen har 15 fackutskott, 16 om man räknar med EU-nämnden. De olika utskotten behandlar olika områden: försvarsfrågor bereds i Försvarsutskottet, utbildningsfrågor i Utbildningsutskottet, och så vidare. I varje utskott finns 17 ordinarie ledamöter: 6 socialdemokrater, 4 moderater, 2 sverigedemokrater, och en ledamot från övriga fem partier. Dessutom finns minst lika många suppleanter, varav några suppleanter som benämns ”arbetande”, det vill säga de utför samma arbete som de ordinarie ledamöterna i utskotten.  

Makten ligger i fackutskotten

Sammansättningen gör att varje utskott blir en riksdag i miniatyr. Beroende på hur majoritetsförhållandet faller ut i ett utskott i ett visst ärende kommer detta att återspegla hur sedan en votering i själva riksdagen kommer att utfalla. Man kan därför med fog säga att makten i vår parlamentariska demokrati ligger i dessa fackutskott. Inte hos partiledningar främst, inte hos partiernas kanslipersonal, inte heller hos de opolitiska tjänstemännen, utan främst hos dessa 17 ledamöter i varje utskott. Eftersom utskotten har en sådan makt i riksdagen säger det sig självt att det är omöjligt att påverka ett riksdagsbeslut för ett parti eller en enskild riksdagsledamot, utan att ha representation i utskotten.

Beslutsprocessen påverkas

Låt oss nu anta att Ilan Sadé fick som han önskade och minskade riksdagen med 100 ledamöter – hur skulle det påverka besluten i utskotten och i riksdagen? Låt oss ta riksdagens minsta parti som exempel. I riksdagsvalet 2014 fick Kristdemokraterna (KD) 4,57 procent av rösterna, vilket gav 16 mandat i riksdagen. Det betyder att KD:s riksdagsledamöter räcker till en ordinarie riksdagsledamot i varje utskott, och en till EU-nämnden. Denna ensamma ledamot, liksom de ensamma ledamöterna från C, L, MP och V gör samma grundliga beredande arbete i utskotten som de 4 ledamöterna i Socialdemokraterna och Moderaterna, eller de två ledamöterna i Sverigedemokraterna, som alltså kan dela upp arbetet i utskottet sig emellan.

De mindre partierna mister representation 

Om riksdagen reducerades till 249 ledamöter så skulle det inte innebära att riksdagens utskott fick färre socialdemokrater och moderater – tvärtom, faktiskt. Det skulle innebära att de mindre partierna, som KD i exemplet, skulle mista sin plats i utskottet. Och om inte de mindre partierna finns representerade i utskotten kan de inte utöva sitt demokratiska inflytande där, och utskotten skulle inte längre utgöra en riksdag i miniatyr, vad gäller maktförhållandena mellan partierna. De mindre partierna – och deras ledamöter – skulle bli helt marginaliserade. Inte bara skulle de bli en tredjedel färre, de skulle också sakna plats i utskotten. Och ändå skulle deras arbetsbörda nästan fördubblas, eftersom de ju skulle ha kvar samma krav som nu på att vara insatta i alla ärenden som riksdagen beslutar om.

Minskat demokratiskt inslag

Så förslaget från Ilan Sadé  och hans parti Medborgerlig samling skulle i själva verket minska det demokratiska inslaget i riksdagen, och ge en ohållbar arbetssituation för de mindre partierna som inte skulle räcka till att besätta utskottsplatserna i fackutskotten. Och det var säkert inte det han önskade.