Regeringens politik skapar en farligt ineffektiv statsförvaltning

Effektivitet har länge varit ett ledord i svensk politik. Regeringar talar om snabbare beslut, minskad byråkrati och en slimmad förvaltning. Men den förda politiken leder till det rakt motsatta.

Bakom retoriken växer en annan verklighet fram: En statlig och kommunal förvaltning som genom politisk inblandning blir alltmer detaljstyrd, otrygg och framför allt riskerar den att bli ineffektiv.

Genom en rad politiska beslut undermineras tjänstemännens möjlighet att utföra sitt arbete professionellt. Det som nu sker är en stor ineffektivisering.

Ökade risker i tjänsten

Tjänstemän möter både ökade inre och yttre risker, som stress och press samt hot och våld, samtidigt som politiken vill att de straffrättsliga ansvarsreglerna skärps – en perfekt formel för att förlama förvaltningen.

Ett av de förslag, som TCO med flera precis lämnat sina synpunkter på, som är särskilt oroande är ett utredningsförslag om att utvidga området för det straffrättsliga ansvaret för tjänstemän  – med flera år i fängelse i straffskalan.

Ett välfungerande system urholkas

Först och främst är det viktigt att framhålla att nuvarande system är välfungerande. Det finns redan en ordning för ansvarsutkrävande för fel som görs i tjänsten. Offentliga tjänstemän kan redan i dag avkrävas ansvar ur ett arbetsrättsligt, offentligrättsligt och straffrättsligt perspektiv.

 Med en annan ingång i frågan hade man kunnat ta fram en tydlig och snäv straffrättslig reglering som med juridisk precision ringar in det som anses särskilt straffvärt. I stället gör man det motsatta

Utredningen har visserligen identifierat några problemområden som i dag inte omfattas av tjänstefelsbestämmelsen, varav ett är offentlig upphandling, men har inte tillräckligt utrett omfattningen av dessa problem. Med en annan ingång i frågan hade man kunnat ta fram en tydlig och snäv straffrättslig reglering som med juridisk precision ringar in det som anses särskilt straffvärt.

I stället gör man det motsatta och föreslår en bred och oprecis reglering där även mindre felsteg och handlingar som inte är kopplade till myndighetsutövning kan utgöra brott.

En sådan bestämmelse skulle ge ett allt för stort tolkningsutrymme och riskera ovisshet kring vilka handlingar, situationer och personer som omfattas vilket leder till rättsosäkerhet för 1,5 miljoner offentligt anställda. Även flera tunga remissinstanser, som Svea hovrätt och Arbetsgivarverket, framför skarp kritik och avstyrker förslaget om det nya brottet ”missbruk av offentlig ställning”.

Nya etiska gråzoner

Vi befarar dessutom att regeringen, trots omfattande protester, planerar att gå fram med förslag om en angiverilag med fokus på statliga myndigheter. Tjänstemän hamnar i etiska gråzoner: Ska de följa sin yrkesetik eller Tidöregeringens krav på uppgiftsskyldighet?

Vissa riskerar att rapportera för mycket – av rädsla. Andra håller möjligen tillbaka på grund av konflikt med sin egen yrkesetik. I båda fallen förloras sakligheten, och förtroendet mellan medborgare och myndigheter urholkas.

En försvagad demokrati

”Tuffa tag” i kombination med brist på stöd och resurser samt dålig arbetsmiljö leder inte till snabbare beslut eller bättre styrning. I stället uppstår en ond cirkel:

• Tjänstemän vågar inte säga det som måste sägas på grund av rädsla för att bli anklagad för brott.
• Misstänkliggjorda tjänstemän leder till en försiktigare förvaltning där det tar längre tid att fatta beslut och leverera service till medborgarna.
• Ett utökat straffrättsligt ansvar kan göra offentlig sektor mindre attraktiv som arbetsplats och innebära problem att både rekrytera och behålla arbetskraft. Därtill ökar risken för fler okynnesanmälningar och belastningen på rättsväsendet att hantera sådana.

En rädd och ineffektiv förvaltning försvagar hela demokratin. Politiker fattar beslut på allt tunnare underlag, medborgarnas tillit minskar och komplexa samhällsfrågor reduceras till politiska slagfält. Det blir en ond cirkel av kortsiktighet. Det är dags för regeringen att lägga om kursen och stoppa den stora ineffektiviseringen.