Professorn: Är Tidöregeringen rökt?

Med bara ett drygt år kvar till valet ser läget dystert ut för Tidöpartierna. I sammanvägda mätningar uppgår oppositionens övertag till nära tio procentenheter och opinionsläget har över tid varit stabilt. I de allra flesta mätningar ligger dessutom både Liberalerna och Kristdemokraterna under fyraprocentsspärren.

Hur illa är det? Är Tidöregeringen rökt?

Det är tungt att regera i Europa i dag. En sittande regering tappar i genomsnitt över två procent av sitt väljarstöd under en mandatperiod. De senaste valen i några av Europas viktigaste länder ledde också till regeringsskifte: Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien. Men det måste förstås inte vara så. I Danmark är Mette Fredriksen inne på sitt sjunde år som statsminister. I Norge har Jonas Gahr Støre enligt opinionsmätningarna goda möjligheter att få förnyat förtroende av väljarna vid stortingsvalet den 8 september.

Tre skäl till dåliga opinionssiffror 

Jag ser tre skäl till att Tidöregeringen ligger så illa till i opinionsmätningarna. Det första är Sveriges svaga ekonomi. Arbetslösheten är mycket hög, BNP utvecklar sig inte såsom regeringen hoppats och inflationen – inte minst matpriserna – fortsätter att stiga. Ekonomin är oftast en av de viktigaste frågorna för väljarnas partival, och det ekonomiska läget just nu är inte gynnsamt för regeringen.

Det andra skälet är ett bristande ledarskap från statsminister Ulf Kristersson. Väljarna hyser ett signifikant större förtroende för Magdalena Andersson. Kristersson möter kritik för till exempel sina utnämningar (Henrik Landerholm, Anna Kinberg Batra), olyckliga uttalanden om AI-verktyget, regeringens svängning i synen på Gazakriget och oförmågan att hålla ihop sin regering i denna fråga.

I januari 2010 hade till exempel de tre rödgröna partierna ett övertag i opinionen motsvarande det som oppositionen har i dag. Allianspartierna hämtade in försprånget och vann en klar valseger i september samma år.

I en tid av krig i omvärlden skulle man kunna förvänta sig att landets statsminister erhåller starkt stöd av väljarna. Så är inte fallet för Ulf Kristersson.

Det tredje skälet är Ulf Kristerssons beroende av Sverigedemokraterna för att kunna regera. Många borgerliga väljare ogillar skarpt Sverigedemokraternas inflytande över regeringspolitiken, och söker sig därför till partier för vilka ett sådant samarbete är otänkbart – till exempel Centerpartiet, men kanske också Miljöpartiet. I debatten används uttrycket Magdamoderater för (främst kvinnliga) storstadsväljare som ”egentligen” är borgerliga men som gått från Moderaterna till Socialdemokraterna.

Dessa Magdamoderater saknar hjärta och medkänsla i den moderata politiken. Eftersom Sverigedemokraterna för många väljare fortfarande är ett pariaparti som man inte vill ta i ens med tång blir regeringsfrågan mycket viktig – både i sak och i debatten.

Minskad politisk laddning i migrations- och kriminalfrågor

De senaste valrörelserna har migrationsfrågor och frågor om brott och straff haft en framträdande plats på dagordningen. Men kanske börjar den politiska nerven i dessa frågor klinga av?

Tidöregeringen har – ofta med stöd av Socialdemokraterna – försvårat möjligheterna att få uppehållstillstånd i Sverige. Asylmottagandet närmar sig historiskt låga nivåer. Tidö-regeringens kriminalpolitik har präglats av skärpta straff och ökad kontroll, även här ofta med stöd av Socialdemokraterna. Antalet skjutningar i Sverige har på senare tid minskat kraftigt. Tidöpartierna kan därför framåt få det svårare att inkassera ytterligare opinionsvinster i dessa frågor.

Kan Tidöpartierna vända opinionen inför 2026?

Kan då Tidöpartierna hämta in opinionsunderläget och tillsammans vinna valet 2026? Ingenting är omöjligt. I januari 2010 hade till exempel de tre rödgröna partierna ett övertag i opinionen motsvarande det som oppositionen har i dag. Allianspartierna hämtade in försprånget och vann en klar valseger i september samma år. Men det är värt att komma ihåg att opinionen då böljade fram och tillbaka –  i dag är den mer stabil.

Hur ska då Tidöpartierna gå till väga för att komma i kapp?

Min spaning är att de traditionella vänster-högerfrågorna är på väg tillbaka på bekostnad av frågor om flyktingmottagning och kriminalpolitik. Moderaterna kan i så fall försöka triangulera Socialdemokraterna i traditionella välfärdsfrågor (som till exempel tandvårdsreformen, bostadspolitik, höjda barnbidrag). Kristdemokraterna profilerar sig i sjukvårdsfrågor, Liberalerna tar hand om skolan. Invandring och brott och straff lämnas åt Sverigedemokraterna – och eftersom dessa frågor blir mindre viktiga i väljarnas ögon kommer Sverigedemokraternas hittillsvarande framgångsvåg att stöta på patrull.

Om det sedan räcker till valseger är en annan fråga. Sannolikt inte. Men osvuret är bäst.