Offentlig upphandling – en god idé som har förfuskats

Av: Lennart Göranson
Marknadspolitisk talesperson, Medborgerlig Samling 

Begreppet ”offentlig upphandling” väcker inte alltid positiva associationer. Nyhetsmedia rapporterar med jämna mellanrum om upphandlingar som har gått fel. Nya Karolinska Sjukhuset i Solna, där ingenting tycks ha blivit som det skulle. Stödstrumpor för 6000 kronor paret. Och under toppen på isberget otaliga kommunala upphandlingar som upprör kommuninvånarna men sällan når nyhetsflödet på riksnivå.

Tre intressenter gynnas

Ändå är regleringen av den offentliga upphandlingen en mycket god idé, som framför allt gynnar tre intressenter. Skattebetalarna får bästa valuta för pengarna. De som nyttjar offentligfinansierade produkter får högsta kvalitet. Näringslivet får möjlighet att konkurrera om uppdrag på lika villkor. Så är det i teorin. Men verkligheten är inte alltid lika ljus, som framgår av nyhetsrapporteringen.

Övermäktiga krav

Reglerna för offentlig upphandling utgår från EU-direktiv som införs i svensk lag. Regleringen av den offentliga upphandlingen är omfattande, komplex och svåröverskådlig. Den ställer stora – kanske övermäktiga – krav på de tjänstemän i upphandlande myndigheter som ansvarar för att allt blir rätt.

Sverige som duktig elev i EU 

Allmänheten är med rätta upprörd över misskötta upphandlingar. De politiska partiernas engagemang i upphandlingsfrågorna är däremot skäligen lamt och i otakt med opinionen. 

Sverige är ofta en duktig elev i EU när det gäller att överföra bestämmelser i direktiv till svensk lag, så kallad implementering. Det gäller även upphandlingsreglerna, med ett undantag. Rättsmedelsdirektivet från 2007 föreskriver att medlemsstaterna inför sådana sanktioner att överträdelser motverkas och domstolsbeslut respekteras. Så har inte skett.

Konkurrensverket är den myndighet som ansvarar för tillsynen av den offentliga upphandlingen. Ett tillsynsbeslut är en rekommendation utan rättsverkan som inte är förenad med vite. När det gäller den allvarligaste formen av överträdelse, otillåten direktupphandling, kan verket väcka talan i domstol om upphandlingsskadeavgift, men det innebär inte att avtalet upphör att gälla. Leverantörer som anser sig missgynnade kan begära överprövning av ett upphandlingsbeslut vid förvaltningsdomstol och föra skadeståndstalan vid allmän domstol.

Ingen åtgärd vidtagen

Rapporten Fortsatt domstolstrots – 9 av 10 myndigheter struntar i dom om ogiltighet av avtal (Den Nya Välfärden, Stockholm, 2016) granskade 82 domstolsavgöranden där avtal förklarats ogiltiga. I närmare 90 procent av de granskade fallen vidtog den upphandlande myndigheten inte någon som helst åtgärd med anledning av att upphandlingsavtalet förklarats ogiltigt, det vill säga man fortsatte som om det aldrig hade funnits någon dom.

Bristande vilja eller förmåga

Att olagliga upphandlingar är så vanliga kan bero på två saker: Bristande vilja eller bristande förmåga.

En upphandlande myndighet kan ha många skäl att vilja gynna ett visst företag på konkurrenters bekostnad. Det kan handla om en ambition att främja det lokala näringslivet och sysselsättningen i kommunen, men också om ren korruption. När det gäller förmågan ställer regelverket höga krav på upphandlarnas kompetens, något som myndigheten kan säkra genom internutbildning och/eller rekrytering. Men oavsett orsaken till regelbrott och domstolstrots beror problemen ytterst på att det går att göra fel utan allvarliga konsekvenser – alltså liten upptäcktsrisk, otillräckliga sanktioner och ytterst en bristande implementering av rättsmedelsdirektivet.

Många av de upphandlingar som uppmärksammas i medierna och väcker berättigad kritik är inte olagliga utan brister i professionalism. När resultatet inte möter förväntningarna beror det främst på tre saker: brister i förfrågningsunderlaget, brister i uppföljningen av att leveransen motsvarar offerten och att avvikelser inte leder till någon åtgärd.

Ansvar för fusk följer inga partilinjer

Allmänheten är med rätta upprörd över misskötta upphandlingar. De politiska partiernas engagemang i upphandlingsfrågorna är däremot skäligen lamt och i otakt med opinionen. En trolig orsak kan vara att de alla är en del av problemet snarare än en del av lösningen. I Stockholms län, där de allvarliga konsekvenserna av landstingets upphandling av Nya Karolinska har varit en följetong, har röstläget varit dämpat med tanke på att upphandlingsbeslutet togs i full enighet mellan alla partier i landstingsfullmäktige. Ansvaret för att ha förfuskat den offentliga upphandlingen följer inte några partilinjer – borgerligt och socialdemokratiskt styrda kommuner är ofta lika goda kålsupare.

Prioritera rättstillämpning

Medborgerlig Samling ser däremot situationen som djupt oroande. En väl fungerande offentlig upphandling har stora vinster att erbjuda för skattebetalarna, företagen och medborgarna.  Det har blivit allt tydligare att råd utan rättsverkan inte är rätt väg att få ordning på den offentliga upphandlingen. Vi vill i stället lägga tyngdpunkten på rättstillämpning och kännbara sanktioner vid överträdelser och domstolstrots.

Reformera landstingets upphandling

Med en lagstiftning som på allvar implementerar rättsmedelsdirektivet kan tillsynsmyndigheten i en åklagarfunktion driva upphandlingsmål i domstol i stället för att utfärda icke bindande ”beslut”. På så sätt får de upphandlande myndigheterna kännbara incitament att rätta sig efter regelverket. I Stockholms län går vi till val på att kräva en reformerad organisation av landstingets upphandling. På så sätt vill Medborgerlig Samling att den offentliga upphandlingen äntligen ska bli en god idé som inte förfuskas.