Nu har Vänsterpartiet färre riksdagsmandat än Centerpartiet

I januari 2020 satt den dåvarande vänsterpartistiska riksdagsgruppledaren Mia Sydow Mölleby inne på ett av kontoren ovanför riksdagsbiblioteket och funderade.

Tidningen Fokus hade precis utsett henne till årets parlamentariker. Hon var en uppskattad gruppledare både internt och i samarbetet med övriga gruppledare i riksdagen. Pragmatisk.

Partiets riksdagsgrupp hade förändrats en hel del under Jonas Sjöstedts partiledarskap och under tiden som hon var gruppledare, menade hon. Partiet hade nämligen ett inneboende problem som många andra partier inte har.

Pragmatisk hade tidigare inte varit ett ord som brukade beskriva just vänsterpartister.

Vänstersidans Liberalerna, brukar vissa säga. Alla ansåg att deras hjärtefråga var den viktigaste.

Den pragmatiska vänsterpartisten

I många andra partier är personerna som blir riksdagsledamöter vana vid parlamentariskt samarbete. En socialdemokrat sitter sällan själv i sin kommun. Är man centerpartist eller liberal vill både högern och vänstern ofta samarbeta. Men vänsterpartister har oftast blivit en del av styret om Socialdemokraterna inte haft något annat alternativ att regera med.

Det återspeglade sig tidigare i partiets riksdagsarbete, menade Mia Sydow Mölleby. Vänsterpartister som tagit sig till riksdagen är ofta både ideologiskt drivna och vana vid att arbeta ensamma, menade hon. Då blev också deras kamp partiets officiella hållning.

Men partiledningen hade sett hur den kraften lika gärna kunde leda till flera timmar långa gruppmöten som slutade med bråk och skrik.

Mia Sydow Mölleby och Jonas Sjöstedt försökte få riksdagsledamöterna att arbeta någorlunda samordnat. Om alla håller med om att ekonomisk jämlikhet är viktigt och att vi inte ska sälja vapen till diktaturer så kan man ta sig an frågorna under ordnade former och sedan låta rätt person ta frågorna utåt, menade man.

Det tog sin tid, men till slut började det också fungera så i partiet.

En kritik vi sett förr

När Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas i helgen kallade till presskonferens för att meddela att de lämnar partiet och fortsätter i riksdagen som vildar lät kritiken mot partiledningen ungefär som den historiskt ofta har gjort i Vänsterpartiet. Partiledningen vill göra Vänsterpartiet till en dörrmatta för Socialdemokraterna och avvikande röster försöker tystas, menade avhopparna som dessutom sa sig vara redo att presentera ett nytt politiskt alternativ ”inom närtid”.

Varken intern splittring eller högljudd internpolitisk debatt är något nytt i Vänsterpartiet. Men kritiken från avvikarna i V har låtit på ungefär samma sätt sedan Nooshi Dadgostar tog över partiet. De anklagas för att inte lyssna på sina egna. Det stämmer också att konflikten runt Lorena Delgado Varas har pågått länge, inte bara i samband med inlägget som polisanmäldes för antisemitism. Vid förra kongressen försökte valberedningen få ut henne från partistyrelsen med skälet att hon inte betalat partiskatt, men kongressen gick då emot partiledningen och röstade kvar henne.

Färre riksdagsledamöter än Centerpartiet

Bråkstakarna fick luft under vingarna. Energin som Mia Sydow Mölleby och Jonas Sjöstedt försökte rikta mot oppositionen 2020 hade återigen vänts inåt.

Nu har partiet färre riksdagsledamöter än Centerpartiet.

Väldigt lite tyder på en lugn och harmonisk valrörelse för Vänsterpartiet.