MP är januariavtalets blindtarm

ANALYS. Miljöpartiet överväger att hoppa av regeringen om S gör upp med de borgerliga om migrationspolitiken. Men hotet är inte så allvarligt för Stefan Löfven. Han behöver nämligen inte MP i januariavtalet.

När Miljöpartiet tog steget in i regeringen efter valet 2014 var det en historisk succé. Partiet hade äntligen fått en plattform för att driva igenom sin politik. Men där och då började också en jobbig resa för partiet. Åren i regering har MP fått se sig överkörda i fråga efter fråga av regeringskollegan Socialdemokraterna.

Den allvarligaste krisen hittills var när MP gick med på en omläggning av migrationspolitiken hösten 2015. Dåvarande språkröret Åsa Romson grät på pressträffen och att partiet då la sig platt för Socialdemokraterna är fortfarande ett öppet sår hos miljöpartister runt om i landet.

Nya problem

Därför är det inte heller särskilt konstigt att det nu återigen är bekymmer när migrationsfrågan är på bordet. MP sitter i en knivig sits. Partiet företräder en generös linje i migrationspolitiken. Men en majoritet i Migrationskommittén, inklusive S, förordar en stramare politik. S för därför samtal med de borgerliga partierna, utan regeringskollegan.

Så vad kan MP göra för att få S att ändra sig? De har tagit till det kraftigaste vapnet de har, hotet om att lämna regeringen. Men tyvärr för MP så skramlar tomma tunnor mest. Stefan Löfven behöver nämligen inte Miljöpartiet i sin regering. Januarisamarbetet skulle tvärtom bli lättare utan MP.

Matematik

Det finns egentligen bara en sak som spelar roll för att en regering ska kunna få igenom sin politik. Det är att ha en riksdagsmajoritet, minst 175 mandat, bakom förslagen. Den säkrade Stefan Löfven i och med januariavtalet och det passiva stödet från Vänsterpartiet. S, MP, C och L har tillsammans 166 mandat. Med det passiva stödet från V är mandaten 193 till antalet.

Den räknekunniga ser snabbt att Miljöpartiets 16 mandat inte behövs för att Löfven ska tolereras av riksdagen. Om MP hoppar av är det fortfarande 177 mandat kvar, det vill säga en riksdagsmajoritet.

Underlätta

Utan MP i januarisamarbetet kan det till och med bli lättare för Socialdemokraterna att blidka C och L och få dem att stanna kvar i samarbetet. Det är just MP:s förslag som är de jobbigaste för C och L att acceptera.

Om Löfven skulle fortsätta januarisamarbetet utan MP skulle han i det läget förvisso ta ett steg högerut och därmed äventyra det passiva stödet från V. Men samtidigt är det till höger i riksdagen lejonparten av riksdagsmandaten befinner sig. Regeringens politik skulle i ett sådant scenario bli lättare att acceptera för oppositionen till höger.

Oklart läge

Om det verkligen går så långt att MP lämnar regeringen är för tidigt att sia om. Migrationskommittén slutar sitt arbete först i augusti. Men det är samtidigt inte den enda tuffa frågan för MP. Frågorna om utbyggnaden av Preemraff och av Arlanda är andra svårsmälta frågor för MP som lurar runt hörnet.

Men det finns också en hel del som talar emot att MP lämnar regeringen. MP har länge velat visa att de är ett seriöst, ansvarstagande parti. Att då under coronakrisen lämna regeringen är inte bra imagemässigt. Samtidigt får Miljöpartiet igenom mycket miljöpolitik i regeringsställning. Mer än vad deras riksdagsmandat egentligen räcker till. Och definitivt mer än vad de skulle räcka till i opposition.

Blindtarm

Det främsta argumentet mot ett avhopp är dock de ovan nämnda mandaten. MP har helt enkelt inte något bra förhandlingsläge eftersom partiet egentligen halkat med i januariavtalet på ett bananskal. Partiet är januariavtalets blindtarm. Det behövs inte för att nå majoritet, utan ses av de andra stundtals mer som en tickande bomb som kan skapa magont rätt vad det är. Men på samma sätt som med en blindtarm kan MP plockas bort, utan att samarbetet får några bestående men.

Forrige artikel Analys: Ett tydligt hugg i den liberala ryggen Analys: Ett tydligt hugg i den liberala ryggen Næste artikel Coronakommissionen har mycket att göra Coronakommissionen har mycket att göra
  • Rapportera

    Torbjörn Nilsson (MP)

    Regeringen måste även kunna få igenom sin budget

    Johan Manells artikel är missvisande, eftersom den bortser från att regeringen även måste kunna få igenom sin budget.
    S, C och L har tillsammans 150 mandat. M, KD och SD har tillsammans 154 mandat.
    För att säkerställa att regeringens budget går igenom, måste alltså S, C och L få aktivt stöd av minst ett parti till. För att säkerställa aktivt stöd av V skulle troligen hela budgeten behöva förhandlas med dem, och förmodligen även delar av själva Januariavtalet. Den situationen skulle knappast C och L acceptera.
    Därför är det mycket osannolikt att Stefan Löfven bara skulle regera vidare, om det skulle gå så illa att regeringen spricker.

Dousa: Stort antal riksdagspolitiker kostar mycket – och göder populism

Dousa: Stort antal riksdagspolitiker kostar mycket – och göder populism

DEBATT. Sedan mitten av mars har enbart 55 riksdagsledamöter medverkat vid omröstningar. Trots en kraftigt reducerad storlek har riksdagen kunnat fortsätta med sitt uppdrag. Det är dags att se över storleken på Sveriges lagstiftande församling – 55 är nog för få, men 349 är garanterat för många. Det skriver Benjamin Dousa.