"Monarkin är en motbjudande kvarleva från diktaturen"

DEBATT. Ett fullt ut demokratiskt statsskick kan införas relativt enkelt genom två likalydande riksdagsbeslut med mellanliggande val. Jag vill uppmana medborgare och folkvalda att börja diskutera hur ett jämlikt statsskick ska se ut, skriver Magnus Simonsson.

Magnus Simonsson
Generalsekreterare, Republikanska föreningen


Det är hundra år sedan demokratins genombrott i Sverige. Vi svenskar lever numera i en av världens främsta demokratier. Vi har allmän och lika rösträtt i fria, hemliga och direkta val. Vi kan vara stolta, men vi ska inte vara nöjda. Demokratin får aldrig tas för given. Många kämpade hårt och länge för vår frihet och vi måste fortsätta att utveckla samhället.

Maktförskjutning

Från 1800-talets slut pågick i Sverige en intensiv kamp för rösträtten. Den svenska demokratiseringen var inte långsam och ordnad som många tycks tro. Bland motståndarna till denna politiska utveckling fanns monarkins företrädare, i form av kung och hov.

Det viktiga avgörandet kom efter andrakammarvalet 1905 när kung Oscar II omöjligt kunde undkomma att ge liberalen Karl Staaff uppdraget att bilda regering. Detta ledde till det första författningsenliga ideologiska maktskiftet i Sveriges historia.

Under de följande åren var kampen om makten hård mellan kungahuset och rösträttsrörelsen. År 1917 kunde liberalen Nils Edén bilda en koalitionsregering med Socialdemokraterna. Sedan dröjde det inte många år innan Sverige fick allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män.

Den stegvis utökade rösträtten och möjligheten för väljarna att rösta på demokrater var avgörande för landets framtid i fred och frihet. Maktförskjutningen från kungen till riksdagen gjorde att det fattades helt andra beslut. Sannolikheten att kungahuset och dess allierade på eget bevåg skulle ha infört demokratin, avstått från militära insatser i världskrigen och byggt välfärdsstaten är ganska liten.

Kungen har fortfarande makt

Under decennierna efter demokratins genombrott anpassades monarkin i viss mån till de moderna tiderna. Sedan den nya regeringsformens tillkomst på 1970-talet har monarken också begränsade formella maktbefogenheter.

Kungen har dock fortfarande makt. Carl Gustaf Bernadotte innehar ämbetet som statschef och han tilldelas även andra politiska uppgifter. Exempelvis sammanträder regeringen i konselj under kungens ordförandeskap. På liknande sätt är det vid regeringsskifte, som äger rum vid en särskild konselj inför statschefen. Kungen är även ordförande vid sammanträden med utrikesnämnden, som väljs av riksdagen. Kungahusets medlemmar har även mycket omfattande informell och reell politisk makt som populära mediegestalter.

Vill bromsa utvecklingen

Om vårt land ska leva upp till självbilden om ett demokratiskt och jämlikt samhälle kan vi inte ha en statschef som ärver sitt ämbete. För mig är det viktigt att Sverige har ett livskraftigt och pluralistiskt civilt samhälle, där medborgarna i ökad utsträckning kan delta i det politiska livet och har tillgång till oberoende media. Ökad frihet och demokrati blir resultatet när tillräckligt många människor engagerar sig för just för frihet och demokrati.

Den som däremot vill behålla monarkin representerar en vilja att bromsa Sveriges moderna utveckling. Införandet av republik kommer att bli ett fantastiskt tillfälle till en genomgripande diskussion om och fördjupning av demokratin, som riskerar att försvagas så fort vi slutar att utveckla den.

Uppmanar till diskussion

Det viktiga för oss i Republikanska föreningen är att monarkin avskaffas. Ett fullt ut demokratiskt statsskick kan införas relativt enkelt genom två likalydande riksdagsbeslut med mellanliggande val.

Sedan är frågan hur republiken ska utformas, exempelvis om den ska ha en president eller inte. Dessa beslut ska givetvis avgöras på demokratisk väg enligt grundlagens principer. Jag vill dock uppmana medborgare, folkvalda och partier att snarast börja diskutera hur ett mer demokratiskt, jämlikt och modernt statsskick ska se ut i praktiken.

"En motbjudande kvarleva"

När vi utvecklar den svenska demokratin kan vi hämta inspiration från nordiska grannländer som Finland och Island. Där väljer folket sin statschef i direkta val. Detta är ett betydligt mer demokratiskt sätt att besätta ett lands högsta offentliga ämbete på än det sängkammarsystem vi har i Sverige. Exakt hur vi svenskar i framtiden utformar vårt nya statsskick behöver diskuteras på allvar.

Monarkin är en motbjudande kvarleva från den tid då vårt land var en diktatur och måste avskaffas för att Sverige ska kunna bli en demokrati på riktigt. Republik är statsskicket för Sverige i framtiden.

Forrige artikel "Kommunerna behöver samverka för att motverka social dumpning" Næste artikel "Olikheterna i myndighetsutövningen är förvånansvärt stora"
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Omotiverat gnäll.

    Om vi lever i en av världens främsta demokratier med kungen som statsöverhuvud betyder väl det att kungen gör ett bra jobb i en väl fungerande demokrati. Det konstaterar Simonsson redan i första stycket. Gnället därefter framstår som fullständigt omotiverat. Simonsson borde istället fortsatt med hyllningarna till monarkin.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Representerar Simonsson och Republikanska föreningen Lenin, Stalin, Mao, Hitler och Mussolini, alla välkända republikaner?

    Medan Sverige i ordnade former reformerade sin monarki så att den numera har ett starkt stöd bland medborgarna har flera republiker som inrättades lett till ett enormt lidande för de egna medborgarna och angränsande länder.
    Om Simonsson gör den moderna monarkin ansvarigt för vad de gamla kungarna hittade på måste han väl också se republikanerna som ansvariga för vad Lenin, Stalin,Mao Hitler och Mussolini hittade på. De tog ju över efter de störtade monarkierna.
    Den svenska demokratin och monarkin är överlägsen de republikanska diktaturerna. Varför erkänner Simonsson inte det?

  • Rapportera

    Staffan Dunér

    Vi kallar oss demokrati, men vi är det inte

    När jag läser igenom Magnus Simonssons debattartikel, slås jag av den uppenbara slutsats som ligger och väntar. Vi kallar oss en demokrati. Men är det inte.

    Vi slår oss för bröstet och pekar på Vår historia. Magnus beskriver kampen. Kampen emot en diktatur. En diktatur vars rester fortfarande beundras, hyllas och nyfiket läses om. Dessa rester skall enligt lagen (Successionsordningen) representera Sverige när andra länders folkvalda kommer på besök. Resterna av en diktatur skickas fram för att representera Vår folkvalda demokrati. Ett faktum så absurt att de borde vara uppenbart för var och en.

    Varför är det så att en knapp majoritet av landets medborgare svarar Ja på frågan om monarkins bevarande? Jag har svårt att tro att dessa människor ser monarkin som resterna av en diktatur. Jag är övertygad om att den glans. Det dekorativa yttre. De vackra barnen. Är för många något att vara stolt över. Att dessa vackra barn egentligen är representanter för en snart 500-årig blodig historia. Syns givetvis inte. Att läsa om det i skolan ingår i skolplanen. Där lyfts dess historia fram som en styrka. Vilket känns oärligt.

    Att födas till en dekorativ funktion. Att fostras för ett representativt uppdrag. Att lyftas fram som en guldklädd figur. Att representera en demokrati. När man smakar på denna märkliga ekvation, så ger den en söt/salt smak. En bitter eftersmak. En uppenbarelse med sura uppstötningar. Vi är ett land som tvingar en släkt att födas in i strålkastarljuset. Ett ljus som egentligen visar en blodig historia. I skenet borde istället ett val av en statschef lysa. Ett val skett på demokratiska grunder.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Den svenska monarkin grundas på ett demokratiskt beslut.

    Vår grundlag grundas på ett demokratiskt beslut om en ny grundlag av en klar riksdagsmajoritet. Om någon i kungahuset inte vill komma ifråga som monark kan man avsäga sig den rätten.

  • Rapportera

    Staffan Dunér

    Successionsordningen ändras inte av enskildas avgång

    Argumentet att ”de kan alltid avgå” hör man ofta när man debatterar med medborgare som inte vill att monarkin avskaffas. Grundlagen Successionsordningen från 1810, tar ingen hänsyn till enskilda medlemmar i släkten Bernadotte. Efter 18 år fyllda så kan de avgå eller abdikera om de vill. Vilket enligt Mig som medborgare och människa mer är ett hälsotecken än ett svek.
    Problemet kvarstår dock. Den 210 år gamla Successionsordningen är så formulerad att landets dekorativa funktion (statschefen) fortfarande skall hämtas ur släkten Bernadotte. Ett system som efter mer än tvåhundra år endast har uppdaterats till ceremoniella uppgifter 1971 samt kvinnlig tronföljd 1980.
    Den dagen när statsskicket ändras till republik och landets medborgare kanske bestämmer att funktionen statschef skall finnas kvar. Så hoppas jag för egen del att Victoria Bernadotte ställer upp i det allmänna valet. Då sker det av hennes egen fria vilja. Samt de medborgare som väljer att lägga sin röst på henne, gör det då på grundval av demokratiska förutsättningar som har skapats.
    Släkten Bernadotte öde är dock till viss del oförändrat. Det kommer fortfarande att tillhöra Sveriges kungahus. Carl-Gustaf Bernadotte kommer fortfarande att ha titeln kung. Men de kommer ges friheten att agera som vilken medborgare som helst i republiken Sverige. Framförallt så kommer de stå som ett exempel på landets historiska identitet. Något Vi aldrig får glömma bort.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    En demokratisk monarki är alltid att föredra framför en republikansk diktatur.

    Varför skall vi hålla på och välja presidenter som inte skall ha någon funktion. Förmodligen blir presidenten en färglös och oförarglig figur som efter lång och trogen tjänst i politiken tar på sig uppdraget.
    Då är det bättre, roligare och effektivare att ha ett kungahus som ger Sverige uppmärksamhet och kan sysselsätta en stor del av journalistkåren med spännande uttalanden och grandiosa fester. Festerna är förmodligen intressantare att se på TV än att delta i. Jag har alltid undrat hur någon kan tycka det är roligt att sitta och peta i maten i 3 timmar och dessutom lyssna till tal.

    Ytterligare en fördel är att vi får ett bättre utnyttjande av slotten med en kung än en president. Skall presidenten ta över Drottningholm? Statsministrarna vill ju knappt bo i Sagerska palatset. Vi behöver ett statsöverhuvud med slottserfarenhet.

    Riksdagen borde höja anslagen ordentligt till hovet så att vi kan få se flera hejdundrande parader och fester. Karl X11 drabanter bör återigen paradera för vår demokratiska monarki. Den är överlägsen de republikanska diktaturer som inrättades efter monarkierna i många länder.

    .