Liberaler sitter på avgörande kort i EU-maktspel

EU-VAL. De traditionella maktgrupperna förlorade mark i EU-valet, vilket öppnar för flera möjliga konstellationer att styra EU-parlamentet de kommande åren. I de flesta fallen anses den ”gröna vågen” få stort inflytande.

Likt situationen i svenska riksdagen i höstas är de nya kungamakarna i EU-parlamentet den liberala gruppen, där Centerpartiet och Liberalerna ingår. Med ytterligare runt 40 platser ser partigruppen ut att bli avgörande för att bilda den nödvändiga absoluta majoritet som först behövs för att kunna rösta fram en ny EU-kommission i höst.

En mer oväntad maktfaktor i förhandlingarna kan bli den gröna gruppen, där Miljöpartiet ingår. Med en ökning på 20 platser jämfört med den gångna mandatperioden, spänner gruppen nu musklerna inför den första kraftmätning som väntar mellan parlamentgruppernas ledare under tisdagen.
– Vi är en av kungamakarna och ska ta ansvar för det, proklamerade den ena gruppledaren, tyska Ska Keller, under valnatten.

Det är dock inte i parlamentet som frågan om ledarjobben först avgörs. Under tisdagskvällen kommer också EU:s statschefer, som sitter på nomineringsmakten till EU-toppjobben, att samlas för att informellt börja förhandlingarna. I vågskålen ligger bland annat frågan om parlamentets ”Spitzenkandidatsystem” ska överleva även i detta val.

Statscheferna kan nominera en helt annan kandidat än de som förts fram inför valet, men de riskerar då att stöta på patrull hos parlamentet beroende på vilka majoriteter som bildas där.

Detta är de olika majoriteterna som lyfts fram i valnattsuttalandena:

 1. Timmermans (och Vestagers?) dröm

Den socialdemokratiska gruppens toppkandidat till posten som kommissionsordförande Frans Timmermans ser att den bästa möjligheten för gruppen att ta hem ledarposten är att bilda en koalition med liberala Alde, de gröna och vänstergruppen.

Denna grupp har dock inte hälften av de 751 mandat som krävs (innan Brexit) för att vinna omröstningen om vem som ska bli kommissionsordförande.

Nederländska Timmermans trycker på att hans huvudmotståndare, den kristdemokratiska gruppen EPP:s tyska ledare Manfred Weber, saknar den vilja som krävs till att bland annat sätta klimatpolitiken överst på den kommande kommissionens agenda.
– Jag oroas för att Weber och EPP, när de talar om stabilitet, menar att ”vi ska låta saker fortsätta som de är”. Vi behöver fatta modiga beslut, sa Timmermans under valnatten.

En av de liberala toppkandidaterna till att ta över EU-kommissionen tycks också ut vara inne på samma bana. Danska Margrethe Vestager talar också om att en koalition ska byggas för att ”förändra saker”, och sa vidare att:
– Jag uppskattar väldigt det som min kollega Frans Timmermans just sade.

2. Mest troliga utfallet?

Den liberala partigruppskollegan och en av de andra toppkandidaterna till kommissionsordförandejobbet, belgiska Guy Verhofstadt, drog istället mer åt en mer traditionell uppdelning när han kommenterade resultatet.
– Detta betyder att ingen solid pro-europeisk majoritet är möjlig utan hjälpen och deltagandet från vår nya politiska grupp i mitten.
Om Socialdemokratiska (S&D), Alde och EPP går samman har de 435 mandat, vilket är långt över gränsen på 376 röster som behövs.

3. Webers chans?

Men de grönas roll lyfts även lite oväntat fram av en annan kandidat.
– Min inbjudan går ut till socialisterna, liberalerna och även till de gröna – för med siffrorna i åtanke är de gröna också dagens vinnare - och det är därför de gröna är möjliga partners, sa Manfred Weber, som föreslås av EPP-gruppen. 
Med de gröna ombord skulle nämligen parlamentets kandidat till ordförandeposten, (Weber själv), stärkas kraftigt till att samla 504 röster bakom sig. Det gör också att parlamentets position i maktspelet med statscheferna stärks.

Grön våg lär få genomslag

Vad som än blir utfallet av förhandlingarna ser dock flera kommentatorer att den "gröna våg" som först fram från bland annat proteströrelsen Fridays for Future kan få ett avtryck i den kommande politiken.

Höjda klimatpolitiska ansträngningar prioriteras av de gröna, liberala och socialdemokratiska partigrupperna, vilket gör det svårt för någon framtida EU-ledare att inte lägga fram löften om skärpta förslag under kommande mandatperiod för att bli vald.

Det inledande målet är att enas innan statscheferna samlas den 20-21 juni för toppmöte.

Forrige artikel Här är de nya svenska parlamentarikerna Här är de nya svenska parlamentarikerna Næste artikel Tre kandiderar till att leda L – bara en har skolan som fokus Tre kandiderar till att leda L – bara en har skolan som fokus