Kanada föreslår en fyrdubbling av klimatinvesteringarna

I en SVT-intervju i februari sa klimatminister Romina Pourmokhtari att hon inte ville ”killgissa” när det gäller insatser mot klimatförändringarna. Sedan tog det åtta månader att tillsätta en utredning. Tidigast 2027 kan de första styrmedlen vara på plats. 2024–2027 blir tre förlorade år, speciellt som regeringen samtidigt för en politik som ökar utsläppen.

Europa är den region där uppvärmningen sker snabbast. Men regeringens klimatpolitik visar inga tecken på brådska. Klimatministern efterlyser en palett av åtgärder. Men om hon lyfter blicken finns redan det hon söker.

I boken Våga visa vägen. En idébok för en lönsam och rättvis klimatomställning som släpps den 11 december i år ges exempel från en bred palett av styrmedel som prövas runt om i världen. Genomgående är att åtgärderna ska gynna det som är bra för klimatet och motverka det som är skadligt. Tvärtom alltså mot sänkt reduktionsplikt och slopad flygskatt.

Våra grannländer lyfts fram

Kanada ses som en föregångare på klimatområdet, bland annat för sitt system för prissättning av koldioxidutsläpp där intäkterna betalas tillbaka till medborgarna som en skatteåterbäring.

Påminnelser om att mer behöver göras kommer allt oftare, nu senast från spanska Valencia där 200 människor miste livet under häftiga skyfall

Den amerikanska delstaten Kalifornien har satt upp mål för fossilfrihet och var tidigt ute med investeringar i solenergi, vindkraft och batterier. Delstaten styr med regleringar och har högre krav den federala miljömyndigheten.

Klimatexperter i Nordamerika pekar också på goda exempel i Norden, dock inte i Sverige. De lyfter fram våra grannländer, Danmark som världsledande på vindkraft och Norge som världsledande på elbilar. Båda har nått dessa positioner med hjälp av politiska styrmedel. Österrike har infört en klimatbonus av kanadensisk modell. Frankrike förbjuder korta flygresor och sänker priset på tåg. Fler exempel finns. Paletten blir allt bredare.

Andra länder mobiliserar

Påminnelser om att mer behöver göras kommer allt oftare, nu senast från spanska Valencia där 200 människor miste livet under häftiga skyfall. EU:s egen miljömyndighet EEA påpekar i boken att anpassningsåtgärderna inte alls håller jämna steg med klimatförändringarna. Ju längre man väntar desto dyrare blir det. Den goda nyheten är att pengarna finns.

Den kanadensiska tankesmedjan CCPA föreslår en fyrdubbling av budgeten för investeringar i en grön ekonomi. Det skulle inte kosta mer än elva veckor av pandemistöd. Och en forskare vid Berkeley University jämför med USA:s mobilisering under andra världskriget. ”Man vände ekonomin till att producera vad vi behövde då och slutade bygga sådant vi inte behövde”, säger han.

I Våga visa vägen påpekar flera svenska forskare att politikerna måste visa opinionsledarskap och inte bara ge efter för lobbygrupper som motsätter sig livsstilsförändringar. Forskarna tycks ha folkets stöd. Enligt Klimatpolitiska rådet anser 77 procent av befolkningen att de klimatåtgärder som görs är otillräckliga.

Vad händer om medborgarna säger nej?

Kan man då förvänta sig krafttag av Pourmokhtaris utredning? Det är tveksamt. I direktiven slås fast att utredaren inte får lämna förslag på skatteområdet och att ”legitimitet hos medborgarna är en förutsättning för omställningen”.

Detta reser ett par frågor: Ska politiken avhända sig möjligheten att styra konsumtionen i klimatvänlig riktning via exempelvis punktskatter eller avgifter? Och vad händer om medborgarna säger nej till livsstilsförändringar?

Ska vi då inte låtsas om klimathotet? I så fall verkar det som att ministern själv har sett till att paletten krympt rejält.