Girjasdomen handlar om likabehandling – inte om privilegier

Det är en retorisk förskjutning som döljer de verkliga rätts- och kunskapsfrågorna. Kanske är det för att undvika den för Sverigedemokraterna mer obekväma diskussionen om rättsstatens principer och respekten för mänskliga rättigheter när de utmanar invanda föreställningar.

Dom fastslår urminnes hävd 

En seriös debatt kräver kunskap om vad Högsta domstolen faktiskt har prövat – om samisk markanvändning, renskötselns rättsliga ställning och den konkreta situationen i norra Sverige där konkurrens om mark och naturresurser är påtaglig. Det duger inte med brett tyckande som bortser från den historiska och samtida verklighet som samer, och renskötseln, lever i.

Girjasdomen baseras inte på rennäringslagen. Tvärtom gick samebyn till domstol eftersom lagen inte ansågs återge omfattningen av de rättigheter som uppkommit genom historisk samisk markanvändning. Högsta domstolen gav dem rätt. Domen slår fast att rättigheterna vilar på urminnes hävd och har en självständig civilrättslig grund. De kan alltså inte, som Vinge vill ge sken av, reduceras till en lagteknisk konstruktion som enkelt kan ändras genom ett majoritetsbeslut.

Om principen accepteras för andra markägare men avfärdas när det gäller samer, då är det inte samerna som har privilegier

Domstolen har också varit tydlig: De prövade rättigheterna har samma rättsliga grund och skyddsvärde som andra egendomsrätter i Sverige. Det handlar inte om specialregler för samer, utan om tillämpningen av allmänna svenska rättsprinciper.

Likabehandling är inte ett privilegium 

Vinge talar om ”orättvisa privilegier”. Men ett privilegium är en förmån utan rättslig grund. Här rör det sig om rättigheter som uppkommit genom historisk markanvändning och bekräftats av landets högsta domstol.

Om principen accepteras för andra markägare men avfärdas när det gäller samer, då är det inte samerna som har privilegier – då är det samerna som nekas samma rättsliga erkännande som andra i Sverige.

Frågan är därför enkel: Är det ett ”orättvist privilegium” när samer får samma skydd för sina historiskt grundade rättigheter som andra? Eller är det just likabehandling i rättsstatens mening – det vill säga verklig ”lika rätt för alla”?